Jag tänkte försöka ta ett nytt tag med bloggen. Är det något speciellt ni skulle vilja att jag bloggade om?
Tänkte blogga lite oftare och bli bättre på att svara på bloggkommentarerna. Förlåt alla ni som kommenterar, för att det tar sådan lång tid innan jag får ändan ur vagnen och svarar! Det är inte så att jag inte uppskattar kommentarer, tvärtom! Jag blir väldigt glad för varje kommentar jag får, jag har bara den fruktansvärt dåliga vanan att skjuta upp saker alldeles för länge, i alltför många sammanhang...
tisdag 28 maj 2013
Ingen disciplin?
Jag trodde jag hade disciplin, men jag börjar tänka "det har jag inte". Jag är mer av en periodare, och det stör mig. Att jag inte kan upprätthålla disciplinen, att jag gång på gång måste "börja om", skärpa mig, omfokusera och återigen "börja" skriva efter en kortare eller längre period av tystnad, utan skrivna ord.
Kanske är det för att jag envist håller mig till ett projekt numera, kanske är det bättre att hoppa emellan, faktiskt ha flera saker på gång samtidigt, som någon rådde mig - en roman, ett novellprojekt, går inte det kan man plita på en dikt. Jag gillar att skriva dikter, är ganska bra på det. Och det vore tillfredsställande att skriva fler noveller eftersom man då (förhoppningsvis) avslutar projektet snabbare och kan lämna något avklarat bakom sig. Som så många visa (redan författare) råder: avsluta det du påbörjat.
Kanske fokuserar jag för mycket på resultatet, på sedan, på slutmål istället för att ta ett ord i taget. Ta på mig skygglappar och inte se alltför långt, lägga upp delmål. Konkreta sådana. Jag vet inte. Med sådant här jojoskrivande återkommer också tvivlet, gång efter gång.
Måste det vara såhär? vill jag ropa, desperat. Men jag lider i det tysta, frustrerad, och vänder ilskan mot mig själv, prokratistenerar istället. Sätter upp mål som att läsa ut "A Storm of Swords" innan första juni. Bara lite mindre än halva boken kvar, är på sidan 614 av 1128. Skrivarmålen omformulerar jag hela tiden för att jag aldrig når upp till dem.
Men apropå avsluta så tynger alla oavslutade projekt mig, gnager på mig istället för att jag kan lämna dem bakom mig. Alla projekt. Från den allra första lilla sagan som ligger oavslutad från det att jag var sju år till den senaste trilogin som blir ett evighetsprojekt. Nu överdriver jag lite, men det är ungefär så det är. Precis som elefanten har jag svårt att glömma, svårt att blunda för allt negativt. Jag vet inte riktigt vad jag är bra på... Påbörja saker?
Kanske är det för att jag envist håller mig till ett projekt numera, kanske är det bättre att hoppa emellan, faktiskt ha flera saker på gång samtidigt, som någon rådde mig - en roman, ett novellprojekt, går inte det kan man plita på en dikt. Jag gillar att skriva dikter, är ganska bra på det. Och det vore tillfredsställande att skriva fler noveller eftersom man då (förhoppningsvis) avslutar projektet snabbare och kan lämna något avklarat bakom sig. Som så många visa (redan författare) råder: avsluta det du påbörjat.
Kanske fokuserar jag för mycket på resultatet, på sedan, på slutmål istället för att ta ett ord i taget. Ta på mig skygglappar och inte se alltför långt, lägga upp delmål. Konkreta sådana. Jag vet inte. Med sådant här jojoskrivande återkommer också tvivlet, gång efter gång.
Måste det vara såhär? vill jag ropa, desperat. Men jag lider i det tysta, frustrerad, och vänder ilskan mot mig själv, prokratistenerar istället. Sätter upp mål som att läsa ut "A Storm of Swords" innan första juni. Bara lite mindre än halva boken kvar, är på sidan 614 av 1128. Skrivarmålen omformulerar jag hela tiden för att jag aldrig når upp till dem.
Men apropå avsluta så tynger alla oavslutade projekt mig, gnager på mig istället för att jag kan lämna dem bakom mig. Alla projekt. Från den allra första lilla sagan som ligger oavslutad från det att jag var sju år till den senaste trilogin som blir ett evighetsprojekt. Nu överdriver jag lite, men det är ungefär så det är. Precis som elefanten har jag svårt att glömma, svårt att blunda för allt negativt. Jag vet inte riktigt vad jag är bra på... Påbörja saker?
torsdag 23 maj 2013
Läser mycket, skriver mindre
Läser mycket, skriver mindre just nu. Har lyssnat klart på Ljusets dotter och lånat en ny ljudbok på biblioteket. Läser också tegelstenen av George RR Martin, tredje delen i Sagan om is och eld. På biblioteket lånade jag också och läste två grafiska novelletter idag. Skriver desto mindre, inte alls just nu. Samlar stoff, kan man säga, genom att leva och läsa.
måndag 20 maj 2013
Sår på ögat
Nu har jag varit iväg från bloggen i över en månad. Det beror mestadels på mitt högeröga. Jag fick ett sår på hornhinnan. Ögat blev så ljuskänsligt att jag blev tvungen att ha på mig solglasögon inomhus, det blev ilsket rött och gjorde ont. Min husläkare gav mig omedelbar remiss till ögonkliniken, och på ögonkliniken kunde de konstatera att jag hade ett sår på hornhinnan. Det var stort, lika stort som en halv lillfingernagel, men tack och lov var det ett ytligt sår, trots sin storlek. Helt ofarligt men det skulle ta tid att läka. Jag fick antibiotika att droppa i ögat morgon och kväll under en period. Och sedan har jag fortsatt med salva på ögat om kvällarna.
Nu är såret i princip läkt, men jag ska även fortsättningsvis droppa i ögat för att hjälpa till med vätskebalansen, fram till återbesök i juni. Jag har minskat ned på datoranvändningen på fritiden eftersom det gör ögat torrare och mer ansträngt. På jobbet sitter jag mestadels vid datorn och stirrar på skärmen, det blir tyvärr ofta intensivt i långa pass, så jag vill passa på och vila det när jag kan.
Nu ägnar jag mig ju gärna åt både datorsittning (skriva, läsa, blogga), och läsning i soffan, men under den senaste månaden har jag vilat ögat och lyssnat med öronen en del istället, och äntligen kommit någonvart i ljudboken jag började lyssna på i höstas, Ljusets dotter av Elisabet Nemert. Det är ganska dålig bok men den fungerar bra att lyssna på, en behaglig uppläsare och det vilar ögonen. Mer om boken i en recension på bloggen när jag lyssnat klart på den, börjar närma mig slutet nu.
Annars har jag inte kunnat hålla mig ifrån läsning, har dock läst skamligt få böcker i april, tack vare ögat, bara två böcker, men i maj har jag kommit igång ordentligt igen, är inne i en riktig läsperiod nu.
Riktigt lika bra går det inte med skrivandet, jag har insett att vad som fattas mig i mina romanprojekt är förarbetet gällande miljö och världsbyggande.
Jag har nyss läst ut Anaché av Maria Turtschaninoff och hon har gjort ett imponerande förarbete som fick mig att inse vikten av att faktiskt göra det. Man kanske inte alltid behöver lägga så mycket av det i själva boken på det sätt Turtschaninoff gjort, men man måste, som författare, känna till världen såpass bra att man hela tiden kan se allt som sker och händer framför sig, och det har jag inte alltid gjort.
Tillbaka till världsbyggande alltså, jag klurar och funderar och tänker kring Tusenskönans universum. Det försvårar att jag en gång i tiden gjorde ett världsbyggande som sedan blev inaktuellt i och med att boken fick annan skepnad. En gång i tiden var det bestämt att handlingen skulle utspelas i nutid, nu har det blivit motsvarande 1790-tal och tidigt 1800-tal och då måste mycket ändras på. Jag har ändrat i det skrivna men inte tänkt igenom helt och hållet allting runtomkring så grundligt som jag borde.
Nu är såret i princip läkt, men jag ska även fortsättningsvis droppa i ögat för att hjälpa till med vätskebalansen, fram till återbesök i juni. Jag har minskat ned på datoranvändningen på fritiden eftersom det gör ögat torrare och mer ansträngt. På jobbet sitter jag mestadels vid datorn och stirrar på skärmen, det blir tyvärr ofta intensivt i långa pass, så jag vill passa på och vila det när jag kan.
Nu ägnar jag mig ju gärna åt både datorsittning (skriva, läsa, blogga), och läsning i soffan, men under den senaste månaden har jag vilat ögat och lyssnat med öronen en del istället, och äntligen kommit någonvart i ljudboken jag började lyssna på i höstas, Ljusets dotter av Elisabet Nemert. Det är ganska dålig bok men den fungerar bra att lyssna på, en behaglig uppläsare och det vilar ögonen. Mer om boken i en recension på bloggen när jag lyssnat klart på den, börjar närma mig slutet nu.
Annars har jag inte kunnat hålla mig ifrån läsning, har dock läst skamligt få böcker i april, tack vare ögat, bara två böcker, men i maj har jag kommit igång ordentligt igen, är inne i en riktig läsperiod nu.
Riktigt lika bra går det inte med skrivandet, jag har insett att vad som fattas mig i mina romanprojekt är förarbetet gällande miljö och världsbyggande.
Jag har nyss läst ut Anaché av Maria Turtschaninoff och hon har gjort ett imponerande förarbete som fick mig att inse vikten av att faktiskt göra det. Man kanske inte alltid behöver lägga så mycket av det i själva boken på det sätt Turtschaninoff gjort, men man måste, som författare, känna till världen såpass bra att man hela tiden kan se allt som sker och händer framför sig, och det har jag inte alltid gjort.
Tillbaka till världsbyggande alltså, jag klurar och funderar och tänker kring Tusenskönans universum. Det försvårar att jag en gång i tiden gjorde ett världsbyggande som sedan blev inaktuellt i och med att boken fick annan skepnad. En gång i tiden var det bestämt att handlingen skulle utspelas i nutid, nu har det blivit motsvarande 1790-tal och tidigt 1800-tal och då måste mycket ändras på. Jag har ändrat i det skrivna men inte tänkt igenom helt och hållet allting runtomkring så grundligt som jag borde.
onsdag 17 april 2013
Smartphone, löpning och yoga
Jag har kommit igång. Skrev småbitar på tåget, fragment, inklipp på ställen där jag lämnat hål. Hemmavid skrev jag vid datorn 1078 ord. Sammanlagt kanske jag landar på 1200 ord eller något sådant. Känns jättebra att jag skrivit. Har de senaste dagarna läst mitt skrivna, om och om igen, på min nya mobiltelefon, verkligen andats texten, andats världen. Tänkt på hur det ser ut, där Tusenskönan utspelar sig, tänkt på hur han är egentligen, Maximilian. Funderat kring boken. Det har hjälpt. Och kanske har löpningen och yogan också hjälpt? Nu känner jag mig nöjd med dagen. Imorgon är det skrivarcirkel, har inget bidrag direkt att komma med, om jag inte renskriver en dikt jag skrev idag, eller kanske att jag tar med något från TS? Hursomhelst, jag vill få tid imorgon till att skriva på TS också, för nu är jag igång igen.
måndag 15 april 2013
Kanske är jag inte helt förlorad - om man får tro Murakami?
Let's face it, som man säger på ren svenska, jag har blivit världens bästa på prokrastinering de senaste veckorna. Dock inte alls lika bra på skrivande.
Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.
Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.
Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.
Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?
Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?
Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?
Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.
Mycket tid har ägnats åt min nya telefon, min första smartphone, och oj, vilken leksak för en vuxen människa. Wordfeud, Ordjakten, Ruzzle Free, Instagram, Candy Crush... Spelen är många... Tyvärr. Roligt har det varit men skrivandet har fått stryka på foten. Och ärligt talat har motivationen för skrivandet dalat... just för att det gått så trögt. Och går det trögt och jag skriver mindre, så går det ännu sämre - en ond cirkel, med andra ord. Camp NaNoWriMo är inte alls samma sak som NaNoWriMo; jag har inte alls kunnat hålla mig tillräckligt motiverad eller tänkt ordmål eller så. Jag lade ihop alla dagsmål och kom fram till att jag ville skriva 13000 ord per vecka i april. Jo, tjena och hejsan, för att tala vardagsspråk.
Jag kanske bara måste acceptera att det just nu går ganska långsamt. Jag polerar och förfinar, jag redigerar och putsar. Jag har sparat en specialversion av boken med stor stil och lagt in i telefonen så kan jag läsa på den också. Så slipper jag tillbringa så väldigt mycket tid vid datorn. Och jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att när det går så trögt som det gör nu är det bättre att sätta sig med papper och penna, the old fashion way, och skriva för hand. Som på den gamla goda tiden. Så mycket mer kreativt och glädjeskapande. Åtminstone när det går såhär taffligt.
Det är nästan så att jag inte alls vill rapportera om hur det har gått de här veckorna... Vecka 14 landade på 2302 ord, vecka 15 på 1559 ord och hittills vecka 16, på dag ett, har jag skrivit 74 ord. I runda slängar, för jag har några enstaka ord som jag skrivit för hand eller skrivit i telefonen och inte renskrivit eller lagt in på datorn. Men det är pinsamt lite och pinsamt dåligt.
Acceptans, var det ja. Ibland går det trögare. Var hittar jag motivationen igen?
Det är inte så att det är helt stiltje. Jag funderar och tänker mycket kring TS, lägger pusselbitar på plats, skriver igen hålen som finns i de första kapitlen, kapitel ett, två, tre, fyra och fram till och med kapitel åtta någonstans. Så jag jobbar ändå med skrivande - kanske inte skulle vara så hård mot mig själv...?
Dessutom köpte jag löparskor i helgen och har börjat springa, första gången igår (ska springa igen i morgon) och löpning föder ju skrivande, i alla fall om man får tro Murakami och andra med honom. Kanske är jag inte helt förlorad än?
Nu ska jag göra ett försök att skriva för hand och sedan ska jag ta kväll och bänka mig framför teven, C More Series och säsong tre av Game of Thrones.
torsdag 4 april 2013
April, april... i vårens tecken - och i kreativitetens!
Äntligen är jag igång! Efter en mycket blygsam inledning nu i april på Camp NaNoWriMo, har jag ikväll skrivit 1367 ord. Tänk, vad det går bra bara jag slappnar av och släpper på perfektionskraven. Ändå och trots det funderar jag på att minska på mitt ordmål. Det är nämligen justeringsbart, till skillnad från i riktiga NaNoWriMo. Kanske är det rimligare att lägga sig på, säg 30 000 ord. Jag ska trots allt, som min fästman påminde mig om, börja springa nu i april, och motionera mer än vad jag gör just nu. Fast aktiv träning skapar mer inspiration, man tänker klarare, blir kanske mer kreativ så det balanserar upp... Å andra sidan skulle jag vilja komma igång med målande och tecknande nu också, mer än tidigare. Våren inspirerar till sådant. Ja, 30 000 låter minsann rimligare. Hm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)