April, april... i vårens tecken - och i kreativitetens!

Äntligen är jag igång! Efter en mycket blygsam inledning nu i april på Camp NaNoWriMo, har jag ikväll skrivit 1367 ord. Tänk, vad det går bra bara jag slappnar av och släpper på perfektionskraven. Ändå och trots det funderar jag på att minska på mitt ordmål. Det är nämligen justeringsbart, till skillnad från i riktiga NaNoWriMo. Kanske är det rimligare att lägga sig på, säg 30 000 ord. Jag ska trots allt, som min fästman påminde mig om, börja springa nu i april, och motionera mer än vad jag gör just nu. Fast aktiv träning skapar mer inspiration, man tänker klarare, blir kanske mer kreativ så det balanserar upp... Å andra sidan skulle jag vilja komma igång med målande och tecknande nu också, mer än tidigare. Våren inspirerar till sådant. Ja, 30 000 låter minsann rimligare. Hm.

Quizresultat: Hur skulle sorteringshatten sortera in dig?

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!


<
Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter Quiz ever created.

Get Sorted Now!

I ett mörklagt rum med utsträckta händer

Skriver trevande... några rader i taget. Om Camp NaNoWriMo innebär 50 000 ord, innebär det i runda slängar 13 000 ord per vecka. Jag tänkte mig att jag skulle gå på veckomål istället för dagsmål, precis som jag annars gör nu. Skapar ett dokument för varje vecka och skriver i det. För sedan över i huvuddokumentet. Hittills har det blivit närmare en sida den här veckan. Inte mycket, jag vet, men det är en början. Tänk att man kan ha en historia så väldigt klart för sig i stora drag, i svepande penseldrag, men inte alls i detalj. Det är i detaljerna jag blir osäker. Kan han säga så? Hur låter egentligen den här repliken? Sådant. Så jag trevar på, känns som om jag är inne i ett mörkt rum och känner mig fram med utsträckta händer. Var är jag egentligen? I detaljerna händer det så mycket också, nya saker, små vändningar jag inte hade en aning om. Det är därför man måste skriva det, och inte kan nöja sig med de svepande. Jag är inne på det finstilta, och jag är väl lite rädd, antar jag. Men det är också här som det kan bli som allra roligast. Bara jag slappnar av. Dags att skriva någon rad till och sedan ta kväll.

Råd på handen och en gruvlig bekännelse

Neil Gaiman har skrivit ett råd på sin hand. Ett mycket gott råd. Kort och koncist. Såhär: "Write. Finish things. Keep writing."

Det är egentligen det enda råd man behöver. Skriv. Avsluta saker. Fortsätt skriv.

Jag är rätt bra på det första, skriv. Jag är rätt bra på det sista, jag fortsätter skriva, ibland nätt och jämt. Men jag suger på det mellersta, om jag ska skriva på talspråk. Jag är riktigt dåligt på det där med att avsluta saker.

På något vis undviker jag att avsluta. Istället har jag följande ovanor:

• jag skriver hattigt, hit och dit, skriver på ett vis som gör att jag får en massa hål i det skrivna
• jag ger upp när det går trögt - gör antingen något annat eller gör som ovan nämnt, hoppar till att skriva nåt helt annat
• jag lämnar hål och går på nästa scen
• jag skriver flera versioner av samma sak, där saker och ting sker på lite olika sätt, folk säger lite olika saker och dylikt
• jag redigerar i evighet istället för att gå vidare och skriva nya scener
• jag läser igenom vad jag skrivit om och om igen, ofta med stor behållning ska dock sägas

Vad kan man dra för slutsats av allt det här?
Jo, jag tror att de som faktiskt lyckas avsluta sina projekt har något gemensamt, de flesta i alla fall, något som jag borde anamma, nämligen att skriva kronologiskt. Låt mig göra en lista:

Jag borde skaffa mig följande vanor:

• skriva kronologiskt
• inte lämna några hål, skriva allt och inte hoppa över
• skriva en version
• välja en sanning och inte flera olika, det vill säga bestämma mig för att saker och ting sker på ett visst sätt

 Jag vet inte ens om jag vågar önska mig själv lycka till med det här. Det borde väl inte vara alltför svårt? Jag kan ju börja med att föra in nya vanor bland ovanorna, så kanske ovanorna ramlar bort så småningom, när de inte får plats längre bland mina nya bra vanor. Hur låter det?

Camp NaNoWriMo

Jag ska vara med på Camp NaNoWriMo. Skriv ett valfritt antal ord under april (minimum är 10000 ord om jag inte minns fel). Jag satte målet 50 000 ord, lika mycket som under den riktiga NaNoWriMo i november. Men den här gången fuskar jag lite, jag skriver inte en roman från start utan fortsätter på en redan påbörjad. Jag tänkte använda april och Camp NaNoWriMo för att komma en rejäl bit framåt på Tusenskönan (TS). Önska mig lycka till.

Le när du sjunger, le när du lever

Har man tappat bort lite av sin livsgnista, livslust, känner sig lite hängig, lite deppig, vill piggas upp, är det bara att titta på det här klippet (eller något annat live med ZAZ) så kan man inte undgå att smittas av hennes livsglädje. Sällan har jag sett någon le så mycket när hon sjunger.

Nedan, ZAZ med Les Passants.

Hur man blir av med sin skrivkramp – skrivkrampsbot - att lösa skrivblockering

Börja med att leta fram notispapper eller ett par andra små papperslappar i ungefär samma storlek som papperen i ett notisblock, modell mindre. Gärna så små som möjligt. Skriv ord, vilka ord som helst som kommer upp i huvudet. Även om det bara är orden ”tomt i huvudet”. Skriv i en ström, fyll det lilla papperet, vänd på arket och fyll det på baksidan. Gör så med två notisblockspapper. För ordhjälp och ordinspiration, associationer och liknande, gå till skrivpuff och hitta ett ord. När du fyllt dessa två små papper kan du känna dig riktigt nöjd – nu har du verkligen åstadkommit något!

Steg två. Gå till skrivpuffsidan. Läs igenom orden som står där, associera kring dem, se om någon av dessa ord skapar bilder. Till exempel ordet ”syltkakor”. Tänk, skriv inte ned något, utan se bara vilka tankar orden föder, vilka bilder orden skapar inom dig.

Gå till bokhandeln i staden där du bor eller arbetar. Köp en anteckningsbok. Antingen en riktigt tråkig en eller en anteckningsbok som verkligen inspirerar. Viktigt är att den inte är ”för fin” för att du ska vilja skriva vad som helst i den. Köp anteckningsboken i ditt favoritformat, med eller utan linjering, vita eller svarta linjer, det du föredrar och tycker mest om. Köp också två stycken fyrfärgspennor, en med mörkare färger och en med ljusare färger.

 

Sätt dig någonstans där du vet att du tidigare skrivit, ett ställe där du vet att det kan gå bra att skriva på. Skriv i din nya anteckningsbok, allt vad som faller dig in. Byt färg när det passar, när du känner för det, när du vill byta. Lek med färgerna, lek med orden, med vad du skriver. Flödesskriv om vad som helst, det som först kommer ut på papperet ur ditt huvud. Följ tankegångarna, associationsleden, den vaknande inspirationen. Om inte annat kan du skriva om färgerna, eller om pennan. Till exempel ”en rosa sida, ack så feminin”. Ja, det är tillåtet att tänka i klichéer, det är tillåtet att tänka eller skriva vad som helst med dessa färggranna pennor.

När du hunnit såhär långt kanske du vågar sätta dig vid datorn, skriva lite där också, ord som formar sig till något mer än bara nonsens. Kanske en dikt eller en berättelse, kanske en betraktelse över någonting eller ett kåseri.

På det här viset, som jag beskrivit ovan, kom jag igång i onsdags. Det ledde så småningom vidare till att jag på kvällen (vid datorn) skrev en dikt, min första på länge och därtill blev dikten också mitt första bidrag på ett tag till skrivarcirkeln jag är med i. På torsdagen kom responsen från mina skrivarvänner och det inspirerade ännu mer! På torsdagen fortsatte jag också mitt färgskrivande, som övergick i planerande av mitt framtida skrivande. Och nu ska öppna ännu ett uppslag i anteckningsboken, känna efter vilket färghumör jag är på och sätta pennan mot papperet.