Min nya hobby tar över världen!
Eller i alla fall min skrivarvärld.
Jag har hittat ännu en prokrastinering, en distraktion... en tidsödande sådan.
Men väldigt, väldigt rolig! Och söt!
Jag har börjat virka amigurumi. Amigurumi betyder ungefär "små virkade mjukdjur/dockor", och det är just vad det är. Små virkade figurer som inte tar lång tid att göra, och därför passar mig perfekt. Dessutom är de söta och gulliga, och kanske perfekta små presenter för de som gillar mysiga nyckelringar eller smådjur, maskotar och dylikt.
Jag har lånat Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi - söta små glädjespridare". Det sprider glädje i mitt hem. Redan har jag måndag till torsdag besökt Röda korset, Panduro och Myrorna och inhandlat garn, stoppning, knappar, djurögon i plast av olika slag, virknålar och nämnde jag massor av olikfärgat garn? Röda korset var perfekt för garninhandling till billig penning. Jag har fyllt en hel liten IKEA-låda med garn.
Men hur blev resultatet? Vad är egentligen amigurumi? Hur ser de ut? Hur ser MIN första amigurumi ut?
Svaret på alla frågor hittar du i ett inlägg på min andra kreativa blogg. Ännu ett inlägg visar också foto.
fredag 28 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
När jag är
Jag ska iväg med tåget om två timmar,
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.
onsdag 19 augusti 2009
Japansk rock - abingdon boys school - till SVERIGE
abingdon boys school kommer till Sverige! Biljetter släpps den 24/8!
Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.
De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.
New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.
Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)
Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!
Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.
De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.
New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.
Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)
Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!
söndag 16 augusti 2009
Framtida strategier
Efter lite självanalys kan jag konstatera att det är lättare att skriva skrivpuffar när jag väl kommer igång med dem och får använda fantasin, som i de två senaste skrivpuffarna, än när jag bråkar och bråkar med mina gamla bokprojekt. När jag arbetar med Tusenskönan och liknande långa skrivprojekt är det plötsligt så mycket mer prestationsångest och krav. Jag stannar, stakar och stapplar mig fram, långsamt och mödosamt utan att riktigt veta var jag är på väg.
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
Missriktat ögonkast
Tre gråhåriga häxor var de,
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
lördag 15 augusti 2009
Grattis!
I dag fyller Maximilian år! Grattis till honom!
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
torsdag 13 augusti 2009
Frejdlig fritagning
Bockskägg och getaklövar, krumrygg och snikna smalögon;
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)