Dag 5 & 6 på Rainbowthon 2.0

Torsdagen blev en bra läsdag medan fredagen blev bedrövlig, läsligt sett. Jag ägnade alldeles för mycket tid åt etiketterna på bloggen. Jobb och lunchträff med en väninna gjorde att jag inte ägnade mycket tid åt läsning under dagen heller. Jag håller alltså fortfarande på med Den gyllene cikadan.

Statistiken, således:

Dag 5 (11/2): 75 sidor.
Dag 6 (12/2): 8 sidor.

Därmed dalar mitt snitt på 111 sidor per dag via 103 sidor per dag ända ned till 88 eller 87,8 sidor/dag. Jag hoppas dock kunna vända på detta i morgon, lördag (läs: i dag), då jag planerar att läsa ut boken. Det är ju ändå bara 80 sidor kvar i den.

Efter det vill jag börja i A Walk Across the Sun av Corban Addison, och hoppas kunna göra det redan under lördagen (efter sömn, eftersom det är strax efter midnatt nu). Vi får se hur det går.

Totalt antal lästa sidor hittills under Rainbowthon 2.0 : 527 sidor.

Etikettförändringar och stilistisk enkelhet

Det kanske inte syns eller märks så mycket för dig, som bloggläsare, resultatet av min möda. Men jag har suttit i timmar och petat i mina etiketter här på bloggen, ändrat och tagit bort massor av etiketter. Försökt göra mer av en genomtänkt struktur.

Etikettpetandet är ännu i pågåendet, så jag hoppas att ni har överseende, medan jag håller på.

Och så har jag tagit bort bilderna på mina bloggawards, inte för att jag inte uppskattar dem, utan för att jag vill göra bloggen renare. Av samma orsak har jag tagit bort bilderna på mina NaNoWriMo-vinster. Jag ville göra sidofältet enklare, mer lättöverskådligt. Vettigare även för läsarna.

Jag hoppas jag lyckas ... att bloggen blir trevligare att läsa. Och jag hoppas att ni uppskattar bloggen! Jag försöker göra den bättre, mer vid liv, och mer genomtänkt.

Fast jag kanske bara tänker för mycket ...

Utlottning på bloggen Bokhuset

Bokhuset anordnar en utlottning. Den lyckliga vinnaren får en hel trilogi med signerade böcker, Eldbunden, Skogsblod och Stjärnblod av Ylva Lee Lindell. Självklart vill jag vara med och stötta svensk fantasy. Det verkar vara mycket spännande böcker dessutom. Huvudpersonen är verkligen eldbunden på riktigt och bokstavligt. Gå till Bokhuset och tävla du också!

Hett i hyllan #1

Monika på Bokföring enligt Monika har haft ett torsdagstema på bloggen nu sedan i höstas förra året, som hon kallar ”Hett i hyllan”. Hon beskriver det såhär:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag tänkte haka på utmaningen och försöka att göra den, jag också, på torsdagarna. Det är helt i ton med hur det ser ut i mina bokhyllor just nu. Som ni kanske vet har jag haft en stor bokrensning som jag berättat om i Bokrensarhelg. Då rensade jag ut 200 böcker ur mina välfyllda (överfyllda) bokhyllor, samt rensade ut en del (fler än vad som redan står där) böcker i förrådet.

Nu är bokrean på g och det är snart dags. För första gången någonsin funderar jag på att förhandsboka några böcker. Mest bara för att jag verkligen ska tänka igenom vad jag köper och inte spontanköpa. Mest på Bokus men också lite på Adlibris, verkar det bli.

Fast mest vill jag gynna den lokala bokhandeln, som är en Ugglan-bokhandel. De har lite annat utbud än nätbokhandlarna, vilket är bra. Till viss del lappar de över, men det verkar också vara bra mycket olika, så jag hittar (tyvärr) böcker både här och var som jag blir sugen på att läsa.

Men det där suget går ju över. Och när boken väl står i hyllan, blir den oftast stående där (oläst). Så i och med 2016 och min stora rensning och mitt nyårslöfte att endast läsa egenägda böcker, har jag också gått igenom massor av gamla sparade kvitton. Jo, jag har sparat kvitton på köpta böcker i åratal (enormt bokintresse javisst). Nu gick jag igenom och slängde kvittona men jag kunde ju inte göra det utan att skriva upp boktitlarna. På Ugglan och Röda Korset (där jag köpt flitigt de senaste åren) syns ju inte vad det är för böcker, och ej heller på Myrorna, så min statistik blir lite ofullständig. Det är förresten många second hand-böcker som fått gå tillbaka till second hand igen nu. Spontaninköp, som sagt.

Med de digra listor jag gjort i min Bullet Journal har jag nu också insett hur infernaliskt många böcker jag köpt, alldeles spontant, så i år ska jag hejda mig lite. Med det inte sagt att jag inte kommer att köpa på bokrean – för det kommer jag såklart att göra!

Listorna jag skrivit är inte fullständiga, eftersom jag säkert köpt böcker vars kvitton jag inte sparat, och kvitton jag ännu inte bokfört som jag förlagt någonstans (eller slängt som sagt).

Hursomhelst innebär detta bokförande att jag har upptäckt att jag verkligen har en riktigt het bokhylla! Alldeles för het – för nu har jag ju gått igenom alla böcker och insett hur många jag har olästa och hur många böcker jag har som jag faktiskt verkligen vill läsa.

Så jag läser för brinnande livet. En riktigt het bok läses faktiskt just nu: Den gyllene cikadan av Wu Cheng'en. Boken i sig är ju ända från 1500-talet med anor äldre än så, men mitt ändå i sammanhanget gamla exemplar är åtminstone köpt före 2009, om man får tro mina gamla kvitton (äldre kvitton än så har jag inte haft). Jag vill minnas att jag haft dem bra mycket längre; pocketutgåvan är från 1999 och jag tror att den är köpt på någon rea ett par eller några år efter det.

När jag nu än köpte den fem böcker långa serien om Färden till Västern, så har det i alla fall varit hyllvärmare länge, och nu har jag äntligen tagit tag i att läsa den allra första boken i serien. Och jag ångrar absolut inte mitt köp – njuter av läsningen och tänker läsa de fyra återstående delarna också, vad det lider.

 

(Tidigare kallades det här inlägget Hett i hyllan #26 eftersom Monika då var på sitt inlägg #26. Jag har nu döpt om det, numrerat efter mina antal "Hett i hyllan"-inlägg. Länken till inlägget i sig förblir dock detsamma.) 

Halvvägs in i Rainbowthon 2.0

Rainbowthon är ett readathon eller läsmaraton som det heter på svenska. Varför det heter just ”rainbow”, framkommer av mitt förra inlägg om detta läsmaraton.

Söndagen var första dagen och för min del var det bra att det startade på just en söndag då jag var ledig. Jag hade tid att läsa och läsa mycket. Redan på lördagen hade jag tjuvstartat i min röda bok, Giraffens tårar av Alexander McCall Smith, men jag hade bara läst 26 sidor och räknar inte in de sidorna i tävlingen.

Andra boken jag tog itu med blev Den gyllene cikadan, första delen av Färden till Västern som omfattar fem digra volymer, översatta av Göran Malmqvist, från den tidigaste fullständiga utgåvan av denna kulturhistoriska romansvit, från 1592. Den här boken håller jag dock fortfarande på med, eftersom måndagen och arbetsveckan började och jag inte alls hade lika mycket tid att läsa. Boken är dessutom lite tjockare, 412 sidor, och med mindre teckensnitt.

Eftersom jag mår illa om jag läser i en fysisk bok på bussen till och från jobbet, så jag nöjde mig där med att lyssna på ljudbok. För närvarande lyssnar jag på The Wild Zone av Joy Fielding. Fast denna bok hör inte till valet av böcker i Rainbowthon.

I korthet, här kommer statistiken för veckan hittills:

Dag 1 (7/2): 283 sidor lästa sammanlagt (195 sidor i Giraffens tårar och 88 sidor i Den gyllene cikadan).

Dag 2 (8/2): 72 sidor (plus 25 minuter ljudbok).

Dag 3 (9/2): 41 sidor (plus ca 1 h ljudbok).

Dag 4 (10/2): 48 sidor (plus ca 50 minuter ljudbok).

Sammanlagt lästa sidor hittills: 444 sidor.

Vilket ger ett snitt av 111 sidor per dag.

Just nu är vi inne på dag 5, den 11 februari, och jag har hittills läst 21 sidor, men mer lär det bli innan dagen är slut, så jag väntar med rapport för dagen och dessa tjugoen sidor ingår inte i sammanräkningen ovan.

Hur går det för er? Det är inte för sent att haka på om ni också vill läsa böcker i regnbågens färger!

Recension: Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Den här boken snubblade jag bara över; fastnade direkt för omslaget och utan att veta något mer om den än baksidestexten som presenterades på Opals hemsida, ville jag genast läsa den.

Jag chansade på att fråga efter ett recensionsexemplar och till min stora glädje fick jag jakande svar och någon dag senare damp boken ned i brevinkastet. När jag avslutat boken jag höll på i för tillfället, kastade jag mig genast över denna bok och började läsa.

Middagsmörker är Charlotte Cederlunds debutbok och hon gör det bra. Huvudpersonen är den sextonåriga flickan Áili som vuxit upp i Skåne. Hennes mor var same men själv vet Áili ingenting om samiskt leverne. Hon växte upp med sin far som visserligen flyttade mycket, men bara i södra Sverige. När fadern dör är det vinter och Áili tvingas upp till sin samiska släkt i en liten by i närheten av Kiruna.

Uppe i vintermörkret får Áili både nya vänner och nya fiender. Hon får dessutom stifta bekantskap med samernas seder och traditioner och inte minst med samisk magi.

Det är en fiktiv historia och jag vet inte hur många av de myter och legender som nämns som är samiska på riktigt, men de kittlar verkligen fantasin.

Det finns alldeles för få romaner som handlar om samer (inte för att jag har letat efter dem, så jag vet inte alls hur många det finns). Minoriteter och speciellt samer har inte fått mycket utrymme i historien – eller som Áili själv säger – man får inte lära sig något om samernas historia i skolan.

Speciellt bra är det därför att den här boken riktar sig till just unga. Jag hoppas att den ger en ödmjukhet mot andra kulturer, och att ett av de budskap som boken förmedlar – att det är okej att vara annorlunda – suger sig fast i de unga som läser.

Jag har sameblod på min pappas sida, längre tillbaka i släkten, och jag har vuxit upp i Norrland – inte alls så långt norrut som denna bok utspelar sig, men i Umeå, där jag bodde tills jag fyllde elva år. Därför vet jag lite om samerna, men inte mycket, så jag läser, fascineras och förundras och blir sugen på att ta reda på mer. Mytologier över huvud taget har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Vargar har jag också alltid tyckt mycket om och det finns en varg som har en central roll i boken. För en gångs skull får man även en positiv bild av det mytomspunna djuret, även om samerna i boken är mycket emot vargar – vilket är förståeligt för renarnas skull.

Annars ger jag inte mycket för den gängse synen på vargar. Som om de vore monstruösa varelser snarare än bara vanliga vilda djur. Människans sätt att förmänskliga djur, kan många gånger vara inte bara komiskt, utan även avskräckande och rentav farligt – både för djuren och för människan – och inte minst ger det en helt felaktig bild av vad djuret ifråga egentligen är och representerar.

Men det var en utvikning – åter till boken. Middagsmörker är en annorlunda fantasybok och jag gillar starkt att Cederlund utnyttjat det som faktiskt finns i svensk kultur och som ofta blir bortglömt, nämligen Sveriges urbefolkning – samerna.

Språket är bra, det flyter på, känns naturligt, och det är ingenting som stör mig eller stör läsningen. Däremot tycker jag att boken kunde ha korrekturlästs ännu en runda. Att det, exempelvis, står ”sp” på ett ställe istället för ”så” är lite väl slarvigt. Men jag om någon borde veta att det är lätt att missa småsaker, hur många gånger man än korrekturläser en text.

Känslor beskrivs på ett kraftfullt sätt och både vänskap och motsatsen skildras med tyngd och trovärdighet. Dock störde jag mig lite på att Cederlund inte utnyttjade förstapersonsperspektivet mer. Där hon, till exempel på sidan 284 skriver ”Jag känner att jag glider i snön”, kunde hon ha hoppat över ”jag känner”. Över huvud taget behöver man inte när det är första person förklara så mycket; en hel del smått (och övertydligt) kunde därför ha strukits.

Bortsett från det är det starkt berättat med personskildringar som dröjer sig kvar, såväl som en handling som fastnar. Det är livfullt berättat och jag ser allting framför mig. Att Cederlund valt att skriva i presens och i första person förstärker intrycket.

När jag närmade mig två tredjedelar av handlingen undrade jag hur detta skulle hinna knytas ihop på de få sidor som fanns kvar, men det visade sig att Cederlund band ihop det hela på ett fint sätt som kändes helt i klang med resten av berättelsen. Det var inte alls något snabbforcerat slut utan en välavvägd dramatisk kurva.

Även om det är ett definitivt slut på boken är det ändå som upplagt för en fristående fortsättning och jag läser gärna mer.

Tack, Opal förlag, för recensionsexemplaret!

Författare: Charlotte Cederlund

Titel: Middagsmörker

Förlag: Bokförlaget Opal

Sidantal: 300

ISBN: 978-91-7299-786-8

Originalspråk: svenska

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa på:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Läsrapport: januari 2016

I januari läste jag ut sex böcker. Länk till mina recensioner (uppdateras efter hand):

1. Ellen Ekman: Lilla Berlin 4 – Cute Overload
2. Kate Mosse: The Mistletoe Bride and other Haunting Tales
3. Kim M. Kimselius: Mysrys – novellsamling (omläsning)
4. Ewa Klingberg: Stenhuggarens dotter
5. Anne Brontë: Främlingen på Wildfell Hall
6. Janice Hardy: The Pain Merchants

På svenska: 4

På engelska: 2

Kvinnliga författare: 6

Manliga författare: 0

Romaner: 3

Novellsamlingar: 2

Seriealbum: 1

Bäst: Främlingen på Wildfell Hall, tätt följd av Mysrys.

Roligast: Lilla Berlin 4 – Cute Overload.

Sämst: The Pain Merchants.

Genrer:

Fantasy: 1 (The Pain Merchants)

Historisk roman: 1 (Stenhuggarens dotter)

Klassiker: 1 (Främlingen på Wildfell Hall)

Spökhistorier: 2 (passande i vintermörkret: Mistletoe Bride och Mysrys)

Nutidsskildring: 2 (Cute Overload och Främlingen på Wildfell Hall; Anne Brontë skildrade sin nutid; Ellen Ekman skildrar sin.)

Humor: 1 (Cute Overload)

Recensionsexemplar: 2; Lilla Berlin 4 – Cute Overload, Stenhuggarens dotter.

#hylltömning2016: en bok – Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë – och med det fullgjorde jag januaris utmaning för hylltömningen.

I min egen läsutmaning höll jag mig till att läsa enbart egenägda böcker. Jag läste två böcker köpta 2015, så nu behöver jag bara läsa en bok till köpt förra året för att klara den delen av min läsutmaning för 2016.

Köpta 2015: The Mistletoe Bride och Mysrys.

Lilla Berlin 4 – Cute Overload var ett recensionsexemplar som jag fått i år, och Stenhuggarens dotter var ett recensionsexemplar från förra året – recension kommer strax upp på bloggen, så håll utkik.

Nya författare i januari: Ellen Ekman, Ewa Klingberg, Anne Brontë och Janice Hardy. Fyra av sex var alltså nya för mig.

Författarländer i januari:Sverige, Storbritannien, USA.

Fiktiva länder i januari (apropå En världsomsegling 2016): Sverige, Storbritannien, Frankrike och det helt fiktiva landet Geveg som The Pain Merchants utspelades i (recension kommer och då uppdaterar jag länklistan ovan). Så i seglingen räknas bara Frankrike och Geveg eftersom just Sverige Storbritannien och USA är sådana länder som man inte får räkna (de är för vanliga resestopp).

Sammanfattning och kommentarer:

Jag kom igång ordentligt i början på detta år, till skillnad från förra året då det var stiltje och jag inte läste något alls från januari till mars.

Det är så roligt med recensionsexemplar! Det sätter lite press på att recensioner måste skrivas men det är något jag vill öva på, av flera olika anledningar, inte minst för att jag vill bli bättre på att skriva och det går hand i hand med läsande.

Trots att det bara blev kvinnliga författare denna månad och det bara blev böcker från så överrepresenterade länder som Sverige, Storbritannien och USA, så är jag ändå nöjd med månaden, speciellt vad gäller spridningen av olika genrer.

Som ni kanske vet vid det här laget gillar jag historiska romaner; sådana återkommer jag alltid till. Jag har absolut ingenting emot att läsa serier, det lättar upp, speciellt när det är något så lättsamt och roligt som den här månaden.

Jag vill läsa fler novellsamlingar och att läsa två den här månaden är väldigt bra. Samma sak gäller klassiker; där har jag alltid som ambition att läsa fler.

Det jag är allra mest nöjd med är att jag lyckades att hålla mig till våra egna bokhyllor här hemma, till och med bara mina egna, och att jag inte läste en enda lånad bok från biblioteket.

Annars har jag alltid lånat massvis av böcker, läst några få, fått ångest över att de är så många och att jag aldrig hinner läsa mina egna böcker, och sedan lämna tillbaka största delen av låneböckerna olästa efter att ha lånat om dem så många gånger som är maxtak.

Så skönt att slippa den stressen och ångesten, faktiskt läsa böcker jag har köpt för att jag villläsa dem och läsa sådant som har blivit stående i bokhyllan länge, som The Pain Merchants, köpt 2011.

Dessutom har jag gjort min stora bokrensning så lättnaden är total, vad gäller böcker och läsning, just nu. (Och det är också därför som bara fyra böcker får vara med på bild; de två andra är redan recenserade och följer delvis därför med in i förrådet).