Tematrio - Snyggingar

Tematrio den här veckan hos Lyran på Lyrans Noblesser är favoritomslag. Eller som Lyran uttrycker det:

Det har ramlat in en del otroligt snygga böcker i brevlådan den senaste veckan, vilket inspirerat till detta något ytliga ämne. Jag brukar sällan fästa särskilt stor vikt vid en boks omslag, men vissa är ju helt enkelt snyggare än andra. Berätta om tre böcker med snygga omslag - visa gärna bilder!

Det finns många snygga böcker och det finns många fula böcker. Jag har en blandning av både och i mina bokhyllor. Jag måste säga att jag inte går på omslag när jag köper en bok, jag går på vad som står på baksidan av boken och vem författaren är. Ofta köper jag böcker vars författare jag känner till sedan tidigare eller till och med läst något av. Kanske fått tips om på någon bokblogg eller av någon vän eller släkting. Men ett vackert omslag gör ju sitt till, man tilltalas mer av boken.

I söndags stod jag faktiskt på bokrean och funderade starkt på att köpa ännu en bokreabok bara för att, eller nej, inte bara för att, men det var en bidragande orsak att omslaget var riktigt snyggt, vackert. Dock köpte jag inte boken, fast det berodde nog mest på att innehållet inte motiverade ännu ett bokreaköp nu när jag köpt så många böcker redan.

Jag har valt att leta fram några böcker ur mina egna bokhyllor till veckans tematrio.

Klicka gärna på bilderna så får ni se dem uppförstorade och njuta ännu mer av hur snygga de är!

1. Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane. Så snyggt omslag!

Här hade jag faktiskt omslagsvånda, en av de få gånger jag har haft det, för att Gaimans böcker trycks i två varianter, en amerikansk utgåva med amerikanska och en brittisk utgåva med brittisk engelska. Jag vet dock inte om han skriver på amerikanska eller engelska i original, jag har fått för mig att han skriver på brittisk engelska (han kommer ursprungligen från Storbritannien) fastän han bor i USA sedan många år. Därför föredrar jag den brittiska varianten. Men i fallet med den här boken hade båda utgåvorna väldigt snygga omslag så det gjorde det svårare.

Trots att jag har boken i bokhyllan och var väldigt ivrig när jag först köpte den har jag ännu inte läst den. Jag suger lite på karamellen.

2. Den andra boken har jag inte heller läst än. A Walk Across the Sun av Corban Addison. Ett mycket vackert omslag, tycker jag och jag har fått höra att det också ska vara en mycket läsvärd bok.

Den handlar om två flickor som efter en tsunami blir hemlösa och föräldralösa, sjutton och femton år gamla, och om hur de ger sig ut på en resa som slutar allt annat än lyckligt för deras del.

3. På delad tredjeplats, utan att jag för den skull presenterade dessa omslag i något slags ordning, har jag valt del ett/två och tre/fyra ur en serie som består av fyra böcker där detta är ettan och tvåan hopslagna till en bok och trean och fyran hopslagna till en. Eller som det står på omslagen "The First Half of the Book of the Long Sun" och "The Second Half of the Book of the Long Sun". Så det är egentligen en enda lång bok.

Jag har läst tre av böckerna eller motsvarande en och en halv volym i det här fallet. Böckerna heter Litany of the Long Sun och Epiphany of the Long Sun, skrivna av Gene Wolfe Böckerna är hursomhelst mycket läsvärda och omslagen är fantastiskt fina, rena konstverk, så detaljerade målningar, väldigt vackra! Som de flesta av Gene Wolfes böcker för övrigt.

Recension: Brasilien berättar: Ljud av steg

Titel: Brasilien berättar: Ljud av steg

Redaktör: Örjan Sjögren

Författare: Rubem Fonseca, Lygia Fagundes Telles, Luiz Vilela, Clarice Lispector m.fl.

Förlag: Tranan

Serie: Del i Tranans berättarserie (novellsamlingar från olika länder)

ISBN: 978-91-86307-09-7

Utläst: 2014-03-07

Brasilien berättar: Ljud av steg, Trettiosju noveller och mikronoveller är en novellsamling med många olika brasilianska författare. Ingen av dem var känd för mig sedan tidigare.

Jag var med i en Facebook-cirkel där vi diskuterade tre noveller i taget. Till varje söndag fick vi läsa tre nya noveller och sedan började vi att diskutera dem med start på söndagen.

Eftersom boken lästes under så lång tid är den inte med bland böckerna i Läsmaraton i mars. Däremot är den med bland böcker lästa i mars, som jag redovisar i slutet av månaden eftersom jag utgår ifrån datum då jag läste ut boken ifråga.

Det var första gången jag läste en novellsamling såhär långsamt och jag måste säga att det gav mersmak. Det är ett fint sätt att läsa just en novellsamling på, att stanna upp efter varje novell och reflektera, att skriva upp några stödord och fundera för sig själv innan man sedan ger sig in i diskussionen av novellen med de andra. Så nu när diskussionerna om den här boken har tagit slut har jag gett mig in i en ny facebookcirkel med en annan novellsamling.

Brasilien berättar: Ljud av stegär en välskriven samling, där samtliga noveller håller hög litterär klass. Svårigheten med riktigt litterära texter kan dock vara att språket kommer i vägen för innehållet, antingen på det vis att man bara tänker på språket för att det är så speciellt eller att språket skapar ett avstånd till texten och huvudpersonen i texten – om det rör sig om en skönlitterär text, vilket jag förutsätter i det här fallet.

Språket kom i vägen för några av novellerna i den här samlingen men inte för alla. Dock måste jag här påpeka en annan svårighet med novellsamlingar eller med noveller över huvud taget som jag har och det är att jag aldrig hinner etablera samma relation till huvudpersonen eller huvudpersonerna som jag gör i en roman; därför kan jag sällan bli lika känslomässigt berörd av en novell som en roman och därför kan det också bli så att jag graderar romanen högre än novellen eller novellsamlingen. Jag kan uppskatta hantverket i novellen men jag kan inte alltid läsa med hjärtat, helt enkelt för att jag inte hinner med. (Om inte novellen ifråga är så pass lång att det här problemet inte finns där på grund av den extra längden.)

Kanske är det därför som jag så länge hållit mig ifrån noveller och novellsamlingar och bara läst någon enstaka då och då. Men nu har det ändrats något. Redan under läsningen av den här boken fick jag mersmak på noveller och under tiden som jag läst denna bok har jag läst inte mindre än två andra novellsamlingar. På stort alvar av Johan Theorin (också det första jag läst av Theorin) och Steampunk! som jag recenserat. De novellsamlingarna läste jag snabbare och i ett svep.

I Brasilien: Ljud av steg finns det trettiosju mikronoveller, ungefär hälften av dem skrivna av en författare och hälften skrivna av en annan författare. Just på grund av det lilla formatet, de är var och en av dem inte ens en hel sida lång, kan jag bara betrakta hantverket och se dem som ögonblicksbilder. De tar slut lika fort som de börjar, och visst, de kan ge något när man läser dem men den största behållningen skulle nog vara att skriva sådana själv, för då kunde man känna att man presterat något – skrivit en hel novell, åh vad jag är duktig – fast så kort. Bilder, reflektioner, betraktelser, en förmedling av en känsla. Så kan man sammanfatta mikronovellerna. Och jag nedvärderar inte dem eller deras format, tvärtom, jag inser att det är svårt att skriva kort, speciellt skriva kort och skriva bra, göra något vettigt på så få rader. Det är beundransvärt.

Om jag lämnar mikronovellerna och återgår till de andra novellerna: Vissa av novellerna lyckades dock beröra mig ordentligt, mest för att det skedde oväntade saker (som det ofta gör i slutet på noveller skrivna i klassisk stil) eller för att språket var enklare och inte stod i vägen för berättelsen eller för att novellen var lite längre. Bland dessa kan nämnas De där båda av Caio Fernando Abreu, DT av Tércia Montenegro och Taket och spelmannen av Cíntia Moscovich.

Ett par som kändes mer som språkliga experiment men som ändå tilltalade mig mycket är Days of Wine and Roses av Silviano Santiago där novellen är skriven i andra person, du-format, och Navelsträngslikt av João Anzanello Carrascoza som är skriven i första person, jag-form, men som i samma mening studsar och går mellan två olika jag, fram och tillbaka från mor till son och tillbaka igen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är glad att jag läste den här samlingen, att alla noveller litterärt och språkligt håller hög klass men att innehållet inte alltid tilltalar mig. Det var också väldigt roligt att diskutera novellerna med andra som också precis läst dem, även om jag gärna hade sett ännu mer diskussioner. Här tror jag faktiskt att det höglitterära och flera gånger experimentella i språk och innehåll kanske stod i vägen för djupare diskussioner – eller som ibland – blev till just underlaget för diskussionen eftersom det inte alltid var riktigt klart vad novellen egentligen handlade om.

Recension: Börjesson & Rehn: Makt

Titel: Makt

Författare: Mats Börjesson & Alf Rehn

Förlag: Liber

Antal sidor: 128

Serie: Det här är en fackbok i serien BeGreppbart

Utläst: 2014-03-08

Eftersom jag läste ungefär hälften av den här boken innan mars räknar jag inte den här boken i läsutmaningen Läsmaraton i mars; däremot räknas den som en bok läst i mars när jag ska göra min sammanställning av månaden eftersom jag utgår ifrån utläsningsdatum när jag gör läst-listor.

Det här är en liten fackbok om makt, en introduktion till vad ordet och begreppet makt innebär och vad det egentligen betyder. Boken är trots sitt bedrägligt mycket tunna format väldigt omfattande, så till vida att den tar upp både modern och postmodern syn på makt, samt de riktigt stora teoretikerna, de stora namnen, tänkare som haft teorier om makt, både i nutid och förr; bland dessa kan nämnas Michael Foucault och Karl Marx.

Författarna diskuterar maktens språk och språkets makt, vad som är makt och inte, vad som är frihet och hur frihet kan vara makt. Boken tar också upp bloggares användning av ordet makt och till och med bokbloggar och bokbloggars makt får några rader.

Det är som sagt en introduktion och därför tas mycket upp på ytligt vis, men boken nosar på alla relevanta delområdet under ämnet makt, och jag för min del får mycket att tänka på och reflektera kring. Framför allt vad makt egentligen är och i hur många situationer där man tror sig bestämma egentligen lyder under någon annans makt.

För den som vill ha en introduktion till vad makt har varit och vad makt är nu i vår vardag är det här en perfekt bok. Den är lättillgänglig, lättläst och tunn vilket gör att man inte avskräcks utan tvärtom kan tänka sig att läsa den. (Här kan man provläsa på CDON.)

En riktig läshelg - bokslukaren är igång

På lördagen avslutade jag Julie Otsukas Vi kom över havet, påbörjade Divergent av Veronica Roth och läste och läste. Sträckläste. Hela dagen i princip. Så spännande! -  kunde ju inte sluta läsa! Hur det nu var hann jag i de skälvande minuterna innan midnatt avsluta läsningen av boken.

Så lördag midnatt hade jag avslutat Divergent och påbörjade nästa bok, Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman. Nu under söndagen, trots utflykt och shopping, har jag hunnit avsluta denna, visserligen tunna, men ändå vackra och magiska saga av Gaiman.

Vilket gör att jag glatt och entusiastiskt nu nyss för ett par minuter sedan hoppat på nästa bok: Illdåd av Dick Harrison, sista boken i hans mycket läsvärda historiska vikingatrilogi om Ulvbjörn.

Recensioner på ovannämnda böcker och tidigare lästa böcker som jag ännu inte lagt upp recension på kommer på bloggen under nästa vecka, så håll utkik. Nu ska jag återvända till min marsmaratonläsning.

Läsmaraton dag 13: entusiasm bland boktravar

Bokmoster som startat utmaningen Läsmaraton i mars, undrade i går hur det går. Nu var det några dagar sedan jag rapporterade om det. Sedan dess har ni sett ett par recensioner på bloggen så ni kanske vet ungefär hur det går redan, men jag tänkte ändå att en uppdatering vore på sin plats.

Utmaningen går som ni vet vid det här laget ut på att läsa tio böcker i mars. Eftersom jag vill ta utmaningen på allvar började jag med att räkna bort de böcker jag påbörjat och hunnit alltför långt i under februari. De två böckerna jag tänker på är Makt och Brasilien: Ljud av steg. Dessa två böcker kommer jag dock att recensera framöver på bloggen så håll utkik. De är lästa i mars men utom tävlan så att säga.

Under mars har jag annars hunnit med fyra böcker hittills. Först ut var Steampunk!, en antologi av en samling olika författare. På andra plats kom Ender's Game av Orson Scott Card. Tredje utlästa boken var Ru av Kim Thúy. Fjärde utlästa boken, Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl, har jag ännu inte hunnit skriva klart recensionen till men förhoppningsvis dyker den upp i morgon. I går avslutade jag alltså nämnda fjärde bok och påbörjade den femte, Vi kom över havet av Julie Otsuka. Just precis nu är jag på sidan 58.

Det känns fortfarande väldigt roligt, det här! Så roligt att jag känner mig totalt bokengagerad och lägger upp massor av böcker på Goodreads, sorterar om i min bokhylla och rensar ut - vilket verkligen behövs efter bokrean och så många nya böcker råkat komma in i mina bokhyllor. Böckerna som ska bort ska skänkas till Röda korset, alternativt bytas i något bokbyte mot en annan bok. Så jag läser och tänker och drömmer om böcker och försöker samtidigt hålla mig kvar i vardagen och allt annat som måste göras.

Det känns som om jag återfått lite av den barnsliga entusiasmen som fanns när jag var barn och var en riktig bokslukare. Det är ju så kul med böcker och så roligt när det finns en mängd bokbloggar och bokdiskuterare där ute. Hej på er, kul att ni finns!

Nu ska jag återgå till läsandet... eller kanske till boksorterandet, jag råkade ställa en massa boktravar på golvet, de borde in i hyllorna igen...

Med vårsolen i nacken

Vare sig jag ville eller inte, vare sig jag tänkt mig det eller inte, blev det en paus i arbetet med romanen Jade.

Råd från författare är:

När man är klar med första utkastet av sin roman ska man låta det vila i några veckor innan man arbetar vidare med det. För att kunna se det med nya ögon, för att få nytt perspektiv, för att hämta nya krafter.

Jag tänkte göra tvärtom, köra på direkt och på en gång. Men, men...

Utan att inse det var jag rätt slutkörd när jag efter 16 februari blev klar med första utkastet av Jade. Jag tog inte paus då på direkten, utan jag renskrev allting i mina sex anteckningsböcker som jag ännu inte renskrivit. Jag gick igenom alla dagdokument och alla renskrivningsdokument bakåt i tiden från det att jag påbörjade arbetet med romanen sista veckan i oktober 2013.

Allt detta jag punktade upp i ett tidigare inlägg att jag skulle göra, har jag gjort. Det gjorde jag under de sista veckorna i februari och det tog längre tid än beräknat, längre tid än jag trott.

Ett par veckor höll jag på med detta efterarbete. Sedan kom jag till redigeringsfasen på riktigt och som James Scott Bell råder till i sin bok Revision & Self-Editing, ska man börja med det stora och gå nedåt, börja med att lösa saker som rör ploten, själva historien på ett högre plan. För att sedan gå från hela boken till delarna (oftast tre) och sedan ännu mindre, titta på kapitel, därefter scener, för att så slutligen gå ned på den språkliga nivån och börja titta på formuleringar och ordval. Sist men inte minst putsningen. Efter att man gjort allt annat.

Jag brukar ofta börja med att peta i språk och putsa på formuleringar bara för att jag tycker att det är så roligt. Korrekturläsning, yay! Men inte den här gången. Nu skulle jag göra det på riktigt – och det håller jag fortfarande fast vid att jag ska göra.

Jag började fundera på ett par riktigt stora frågor rörande ploten i boken. Flyttade på delarna, bytte plats på del 1 och del 2, gjorde romanen kronologisk istället. Gjorde detta medan jag gick omkring och kände efter – gör jag verkligen rätt nu? – och funderade vidare. Klurade och tänkte. Men mindre och mindre. Istället började mars månad och jag hakade på Läsmaraton i mars-utmaningen och började läsa en himla massa böcker istället.

Det blir vår och jag går ut på promenad och blir stimulerad och inspirerad av den härliga vårsolen, det ständiga fågelkvittret i bakgrunden och de mjuka dofterna av mossa och våtmark i skogen. Jag känner mig förskräckligt motiverad vad gäller läsandet och att läsa ut (minst) tio böcker i mars, läser mer än jag skriver, måste jag medge.

På sista tiden har jag bara bloggat, inte skrivit annat – och som ni har sett så bloggar jag mest bara om böcker. Jag tar fram gamla dagböcker och bläddrar och försöker klura ut vad jag läste under nittiotalet. Ni som ännu inte för läsdagbok och läser mycket böcker – skriv upp vad ni läser! – det är början till en framtida guldgruva som ni kommer att ångra att ni inte har när åren går och ni glömmer bort vad ni läst!

I en av mina dagböcker hittade jag till min förvåning en anteckning om en bok som jag läst – som fick mig att gråta! – och jag minns inte ens att jag hade läst den. Har inget som helst minne av varken författare eller titel! Och ändå var det en bok som gjorde mig så berörd när jag var sexton år. Nu vet jag i alla fall att jag läste ut den boken den åttonde juni 1995. Böcker som berör, man tror att man aldrig ska glömma och ändå gör man det. Och då måste jag tillägga att jag för det mesta har ett jättebra minne just vad gäller böcker – titlar och författare – och kopplar samman författare och titel hur lät som helst i de flesta fall. Och minns det mesta jag läst – fast inte allt, tydligen, inte ens när det verkligen berör.

Så böcker lägger jag gärna tid på just nu, böcker och läslistor.

Goodreads är också plötsligt väldigt lockande; jag har gjort det till ett projekt att lägga upp alla böcker jag äger där (jag äger någonstans mellan ettusen och tvåtusen böcker). Tyvärr är det en amerikansk sida och de flesta svenska titlarna saknas; ISBN-nummer finns inte lagrade, vilket betyder att man måste lägga upp boken själv – ett stort merarbete – och det gör att jag inte riktigt vill. Man måste ju ändå prioritera vad man ska lägga tiden på – och inse när prioriterad tid skulle vara bortkastad. Det är ändå bara en virtuell bokbank.

För att återgå till Jade:

Jag har bara skrivit nytt ett par dagar i mars, annars inte alls.

Med ens har jag haft en paus på närmare två veckor – det har bara blivit så – och lika bra var det. Nu kan jag verkligen granska manuset med nya ögon.

Allt är nu utskrivet och jag ska bara byta plats på del ett och del två – som jag annars gjorde på datorn efter att jag skrivit ut allting. Och sedan är det bara att läsa allt från början till slut med pennan i hand och en anteckningsbok bredvid sig.

Med vårsolen i nacken känner jag modet och lusten återvända.

Bokgeografi: Afghanistan

Den här veckan reser vi till Afghanistan tillsammans med Linda och bloggen Enligt O. Häng med du också! Här nedan följer veckans frågor och mina svar.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Afghanistan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Sorgligt nog kan jag inte komma på en enda afghansk författare som jag läst något av. Det måste jag snart åtgärda! Däremot har jag några böcker av afghanska författare hemma i bokhyllan – se vidare under mitt svar på fråga två.

Vad jag däremot läst, inte hela verket men delar ur, är fackboken Orientalism av Edward W.Said. Jag använde mig av boken när jag läste Litteraturvetenskap på högskolan. Edward W. Said klarlägger hur och varför vi i västvärlden tar avstånd från öst, varför vi fortfarande ser arabvärlden som ett hot mot den västerländska demokratin och gärna hänfaller till nidbilder och nedvärderande bilder när vi beskriver människorna i Orienten. Said diskuterar även den romantiserande bilden som finns av Arabien, lite mer som den bild som framstår i till exempel Tusen och en natt.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Afghanistan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Bland annat har jag två böcker av Atiq Rahimi som jag köpte på bibliotekets utgallring för en krona styck. Dessa två böcker har jag dock ännu inte läst men jag hoppas kunna läsa en av dem redan nu i mars. Böckerna är korta och eftersom jag är med på läsutmaningen att läsa tio böcker i mars, vill jag varva långläsandet med att läsa riktigt korta böcker. Titlarna jag har är Jord och aska samt Tålamodets sten. Atiq Rahimi är född 1962 i Kabul, flydde via Pakistan till Frankrike där han numera bor. Han skriver på franska och är även verksam som fotograf, filmare och filmkritiker.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Afghanistan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Khaled Hosseini har jag heller inte läst något av men så mycket som han figurerat på bokbloggar och annorstädes, och så många gånger som jag sett hans böcker i bokhandeln är jag riktigt sugen på att läsa något av honom. Kanske ska man helst läsa hans böcker i ordning och börja med debutboken? Även Khaled Hosseini flydde till Frankrike, precis som Atiq Rahimi, men Hosseini flyttade vidare till USA och Kalifornien där han numera bor och är verksam författare.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Afghanistan.

På Goodreads kan man hitta inte mindre än (för närvarande) 62 böcker som utspelas i Afghanistan.

Och söker man på Spotify hittar man ganska mycket olika slags musik vid en sökning på ”Afghanistan”. Jag måste nog bredda mina vyer och verkligen leta reda på mer musik, böcker och annat som har med Afghanistan att göra för på den här resan känner jag mig ganska fattig såtillvida att jag inte har så mycket att komma med.