Noveller och Tommy Körberg

Det har varit en riktigt bra och kreativ helg. På lördagen skrev jag en kortnovell. Uppgiften till skrivarcirkeln på torsdag är att skriva en kortnovell på en sida på temat kärlek/svartsjuka/hat/intriger, välja ett eller flera av dessa teman. Så jag skrev en liten novell av det mer experimentella slaget på tema (olycklig) kärlek, och försökte göra den till så mycket ickekliché som möjligt. Sedan påbörjade jag ännu en novell under lördagskvällen, en novell som ännu inte är avslutad men som jag skrivit ytterligare lite på både under söndagen och på måndagen.

På söndagskvällen gick jag på konsert med Tommy Körberg. En riktigt trivsam upplevelse kan man sammanfatta det som. Tommy Körberg skämtar en hel del i mellansnacket mellan låtarna. Det var en blandning av visor, sånger och låtar av olika slag, country, blues, rock, alla med det gemensamt att de var trivsamma att lyssna på. Han har en välbalanserad blandning av humor och svenskt melankoliskt svårmod i sin repertoar och i sitt uppträdande. Spexigt och lite fräckt. Det var tredje gången jag var på konsert med Tommy Körberg; jag börjar bli ett riktigt Körberg-fan?

Hunger Games

Nu har jag köpt biljetter. På torsdag är det dags - då ska en vän och jag gå och se Hungerspelen. Det ska bli väldigt spännande! Jag slukade ju trilogin, tyckte att den var synnerligen spännande, läste en samlingsvolym så alla tre böcker på raken. Ska bli kul att se hur de löst saker i filmen, även om jag efter all kritik den fått, kanske kommer att bli lite besviken om allting blir för snällt bara för att de vill ha en väldigt bred publik och tonar ned all svärta till att bli en grådassig lagomfärg istället. Men vi får se! Jag har hört mycket positivt också om filmen och gillat det mesta jag sett på trailer så det verkar lovande. Och film är ju speciell på bio - det blir en intensivare upplevelse, går inte att komma ifrån, än att sitta hemma i soffan.

Graffiti

Jag är inte lika gacktig som förr... inte lika stort fan... lyssnar ju så lite på musik över huvud taget nuförtiden, tyvärr, vilket förstår är EN bidragande orsak. Jag har kommit in i en tyst period, kanske? Den andra bidragande orsaken: att jag inte lyssnat lika mycket på Gackt beror kanske delvis på hans konsert i Stockholm som blev lite av en besvikelse på grund av hans tråkiga attityd. Att stå och posera och bara ta emot publikjubel under en riktigt lång stund - jag tycker att han borde vara tillräckligt säker på sig själv och sin talang för att låta bli sådant fjant, rent ut sagt. (Undrar ni vad jag riktigt menar, läs kommentarerna till det här inlägget.)

Hursomhelst, vad jag skulle komma till var att han också faktiskt inte har släppt vidare mycket nytt de senaste åren. Ett par singlar, det är allt. Han kom ut med sin senaste singel, Graffiti, 30 november förra året. Och den hade jag, skam att säga, inte lyssnat på ännu! Alltså, först idag - nära nog fyra månader senare! - har jag nu lyssnat på den. En typisk Gackt-låt av det lite tuffare slaget. Jag såg videon och tänkte att den där "bad ass"-attityden han spelar i videon tyvärr inte ligger så långt ifrån hur han uppträder på scenen som man skulle vilja... åtminstone inte hur det såg ut just på konserten i Stockholm. (Är jag för hård, andra gacktfan?)

I vilket fall, nu har jag sett videon och vad jag ville komma till var att jag skrattade högt när jag såg slutet på videon. Se den, ni också! Jag lovar att slutet kommer att överraska! Ni kanske till och med skrattar ni också?!

Han har kvar sin humor i alla fall. Så bad-ass-attityden och "se på mig och jubla när jag har bar överkropp"-attityden kanske inte är så mycket att bry sig om, det kanske bara är dåligt skådespeleri.

Gackt - Graffiti

Alzheimers och mainstream

Häromdagen damp något så gammaldags som en postorderkatalog ned i min brevlåda. Det var vårens nyheter från Science Fiction-bokhandeln, samlade i en ganska tunn men välfylld tidning. Här presenteras allt nytt som kommer ut och finns att köpa på SF-bokhandeln, böcker såväl som spel och annan ”merchandise” kring böcker, filmer och spel.

Första uppslaget, sidan 3, utmärkte sig med ett gäng prylar till The Hunger Games, allt från muggar till halsband och väskor.

Nu har jag bläddrat igenom katalogen, och jag använder den mer som inspiration till vad jag kanske vill köpa så småningom än en egentlig postorderkatalog. Det var länge sedan jag fyllde i beställning på papper och skickade in med kuvert. Snigelposten är ju som bekant på väg bort. Jag beställde böcker på bokrean i februari dock, via nätet.

Hursomhelst, det är kul att bläddra igenom katalogen. Det är så mycket lättare att hitta böcker den här vägen än det är att bläddra igenom t.ex. Adlibris. Svårt att snubbla över saker där, mer att man hittar sådant man faktiskt letar efter än att man stöter på något man inte visste fanns. I en sådan här katalog kan man läsa kortfattat om alla möjliga böcker och bli intresserad och söka reda på mer. Jag gillar att bläddra i papper, jag är väl gammaldags.

Vissa saker fastnade jag för mer än andra… Det blir ändå lätt så att man dyker ned i och läser noggrannare om sådant man redan känner igen, som nya böcker av favoritförfattare eller andra författare eller böcker som man redan har hört talas om eller varit nyfiken på en tid.

Vilken djungel det är av nyutkomna böcker inom genrerna fantasy, skräck, science fiction, hur mycket som helst man aldrig hört talas om och som inte ger någon mersmak när man bläddrar förbi. Men vissa saker syns mer än andra.

Speciellt utmärkte sig några få titlar – jag fastnade till exempel för en dvd där Terry Pratchett berättar om sin sjukdom – han drabbades av Alzheimers för en tid sedan och i den här filmen berättar han om sjukdomen, hur han lever med den, kämpar mot den och förlikar sig med den. Den filmen vill jag se någon gång.

Boktitlar som gjorde mig nyfiken var bland andra ”Eld” av Bergmark Elfgren & Strandberg, även om jag inte läst första boken än. Jag köpte ”Cirkeln” på bokrean (eftersom jag hört så mycket om den på andra bokbloggar) men inte läst den än, så utifrån vad jag tycker om bok ett, kanske jag köper bok två så småningom.

Annat intressant var ”Namnsdagsflickan” av Kristoffer Leandoer & Åsa Engström, en illustrerad ungdomsbok som också bitvis har kapitel i form av tecknad serie. Det tycker jag om!

Jag som gillar manga och tecknade serier, fastnade lite för ”Oblivion High”, en ”äventyrsåpopera i mangaformat”, utspelas i Sverige och skriven av vad jag tror är två svenska tjejer, Johanna Koljonen & Nina von Rüdiger.

Det mesta man bläddrar förbi i katalogen känns kliché och en hel del verkar likna varandra alltför mycket för att vara intressant, men vissa titlar står ut (mest för att jag hört talas om författaren/boken förut) – och följande blir jag sugen på att låna/köpa/läsa:

Gene Wolfe: Home Fires, George RR Martin: A Dance With Dragons, graphic novels av Game of Thrones (med fortsättningar), Kaoru Mori: A Bride’s Story (Vol 3 – fast jag vill läsa bok 1-2 först), Robin Hobb: City of Dragons, Karin Suzuragi: Higurashi When They Cry: Atonement Arc 3 (fast jag vet inte vilken titel i ordningen detta är egentligen, har sett lite av animen och har första boken men inga fler).

Ja, och det var väl allt det. Många titlar känns som sagt ointressanta, och många saker är del 4 eller 83 av någonting i en lång serie, antingen en svit med fantasyromaner eller en gigantisk lång svit av mangapocketar, och det säger inte så mycket… och gör att det blir svårt att spontanköpa. Jag är mindre benägen nu att läsa del Z av Y än jag var när jag var yngre. Nu räcker det gott med trilogier – eller tetralogier kanske, men inte så många fler böcker än så. Dessutom är jag inte så intresserad av mainstream inom fantasy eller sf eller manga… jag vill hellre ha något originellt, speciellt, eget, annorlunda, udda… Det där som kanske inte alltid tilltalar alla men har mer och fler litterära kvaliteter än den gängse mainstreamgenren har.

Världspoesidagen

Skrifva skrev om att det är världspoesidagen idag. Någonting jag helt glömt bort! För ett par år sedan firade jag världspoesidagen med några andra skrivande människor, men i år blev det ingenting av med det för mig... Jag hade totalt glömt bort att det var just idag. Kanske ska jag ändå försöka skriva lite dikt, såhär på kvällskvisten? Jag måste ju ändå få ihop något till morgondagens skrivarcirkel. Men jag sitter - fy fy! - och spelar facebookspel istället, CityVille som jag är helt fast i, och så Hidden Chronicles som jag precis börjat med häromdagen och också fastnat för. Inte bra med spel, de tar tiden från kreativt och läsande... Nu börjar dessutom snart Fredrik Lindströms dialektprogram... något jag vill se (jag tittar annars inte mycket på teve). Och så börjar jag bli väldigt trött... Ingen bra kombination. En minikort dikt kanske?

I min bokhylla: A

Jag hakar på en utmaning där man ska berätta om (fem?) böcker vars titel börjar på bokstaven A. Utmaningen fortsätter med resten av alfabetet, antar jag. Lyrans noblesser har redan skrivit om bokstaven B. Hon har skrivit om A allaredan också, men jag börjar – lite sent kanske – från början med A.

Det var inte helt lätt att hitta böcker med A-titlar i mitt hemmabibliotek. Och när jag hittade någon bok var det mest sådana jag inte läst än… Fast jag lyckades hitta ett gäng lästa till slut. Vissa författare hade flera böcker som började på A, fast då valde jag en av dem eftersom det blir roligare så – mer spridning bland författarna. Därför har jag också valt lite olika slags genrer och olika typer av böcker, för spridningens och rolighetens skull.

A.S. Byatt har skrivit en novellsamling som heter ”Anden i näktergalsögat”. Det var ett tag sedan jag läste den boken, så den är inte helt färsk i mitt minne, men jag läser om boken på omslagspapperets innerflikar och påminns. A.S. Byatt skriver bra, så pass bra att hon blivit en av mina favoritförfattare fast jag inte läst så mycket skrivet av henne. Den här novellsamlingen gillade jag väldigt mycket, och den var nog skälet till att jag fastnade för henne. Novellsamlingen är en sagosamling, med tidlösa sagoberättelser. Motiven är från Europa och Orienten. ”Anden i näktergalsögat” är titeln på en av novellerna eller sagorna kanske jag ska säga. En ande är fången i en flaska och den flaskan är gjord i ett speciellt antikt glas som i Turkiet går under namnet näktergalsöga – där har vi titelns mysterium. Men resten av mysterierna i denna bok får ni uppleva själva om ni läser novellsamlingen – gör det!

Neil Gaiman är kanske mest känd för att ha skrivit boken bakom fantasyfilmen ”Stjärnstoft”, eller kanske för ”Goda omen” som han skrev tillsammans med Terry Pratchett. Eller kanske känner ni mest till honom för berättelsen om en modern Mowgli som bor tillsammans med de döda på kyrkogården istället för i djungeln i ”The Graveyard Book”? Han började i alla fall sin karriär med att skriva fantastiska, mystiska, tragiska, mörka och högst originella historier som fick sitt liv i serieromanernas värld. Han skrev manus och ett gäng mycket begåvade illustratörer gjorde bilderna, konstverken, serierutorna till hans berättelser. Serieromanerna formar en serie om tio böcker, där det finns ett gäng spin-off-serier, prequels och sequels till detta mäktiga universum som befolkas av Sandman och hans syskon, däribland systern Death. Från början publicerades serierna i tidningar, sedan blev de så populära att de publicerades igen i sitt rätta element – serieromanens (graphic novel). Boken jag letade reda på heter ”A Game of You” och är den femte boken i serien. Modern myt blandas med mörk fantasy. Mycket läsvärt men det kan sägas med en liten varning att serien också kan vara bitvis våldsam och skrämmande.

Robin Hobb, en annan av mina favoritförfattare som jag inte läst något av på väldigt länge, får bidra med nästa bok på A. ”Assassin’s Apprentice” var den första boken av henne jag läste, och jag blev förälskad i den direkt. Först läste jag den på svenska, sedan hittade jag den på engelska och läste om den på engelska och där var den så mycket bättre. Översättningen gjorde den inte riktigt rättvisa även om Ylva Spångberg gjorde ett gott jobb med översättningen. Jag slukade den här boken med fortsättningar – det är första boken i en trilogi. Det måste sägas vara en riktig klassiker inom fantasygenren nuförtiden – åtminstone hoppas jag det. En oäkting som blir lärling till en lönnmördare och därtill lär känna en mängd människor på slottet där han bor.

Ursula K. LeGuin är – hör och häpna! – även hon en favoritförfattare. Denna mycket begåvade författare har skrivit i en mängd olika genrer, skönlitterärt såväl som poesi och fackböcker/artiklar. Mest känd är hon kanske för sina science fiction-böcker och för sin romansvit om Övärlden. Hon är en allåldersförfattare, men en bok som är mer ungdomsbok än något annat – även om alla kan ha nöje av att läsa den – är den lite mer lågmälda och realistiska ”Att spela människa”. Den handlar om sjuttonåriga pojken Owen Thomas Griffiths som genom sin vänskap med Natalie Fields lär sig hur man spelar människa – istället för att bara spela apa. Jag har ett gammalt exemplar från 1977 (originalet kom ut -76) och trots sin ålder är boken aktuell även i dag, tidlös eftersom den handlar om känslor. Och mitt gamla exemplar är alltså översatt av och illustrerat av Inger Edelfeldt som gör ett bra jobb med att hitta stämningen i boken.

Den femte och sista boken på A är skriven av Gene Wolfe, och återigen, tada – en favoritförfattare! – hur kan det ha blivit såhär? Hursomhelst, boken heter ”Autarkens citadell” och är den fjärde och sista boken i en tetralogi om den unge torteraren Severian. Genren är Science Fantasy – det är science fiction med touch av fantasy – och Gene Wolfe har gjort ett ypperligt jobb med den här tetralogin som tyvärr är det enda som finns översatt på svenska av Gene Wolfe. Jag köpte de fyra böckerna billigt i pocket på rea, läste dem på svenska och köpte dem sedan och läste igen på engelska. Som vanligt är originalet bäst men böckerna gör sig även bra på svenska. Dock är det så att vissa ålderdomliga eller ovanliga ord som är riktiga ord på engelska blir påhittade ord av översättaren på svenska. Det engelska språket är utnyttjat till det yttersta. Gene Wolfe har till och med publicerat en bok som förklarar de konstiga orden och där det också framgår att de är riktiga dammiga gamla ord i engelska språket och inte något han hittat på till sina romaner. BBC radio 4 säger i ett citat: ”Det mest imponerande fantasyverk jag någonsin läst … bättre än Tolkiens.” - och det är ord och inga visor. Om det stämmer får ni avgöra, men tetralogin och annat som Gene Wolfe skrivit och som är minst lika läsvärt är något som ligger mig varmt och nära om hjärtat. Till sist ett litet citat från baksidan av boken: ”Den nya solens bok [samlingsnamn för tetralogin] är en storslagen, ständigt överraskande skildring av en oändligt avlägsen värld, där framtid och förflutet har smält samman, där vetenskap och magi inte går att skilja åt. Den är ett av fantasylitteraturens äkta mästerverk.” … Och där vill jag tillägga att det kan sägas vara ett science fiction-mästerverk också. Första boken heter ”Torterarens skugga”. Läs!

Efter lite surf och research hittade jag fram till skaparna av utmaningen. De som hittat på denna utmaning är beas bokhylla och Boken är tankens barn. De kallar inläggen för "I våra bokhyllor", följt av bokstaven ifråga, så jag gör detsamma men ändrar till "i min bokhylla" eftersom det är min egen.

Spirande vårblomster

Jag tog inget sportlov från skrivargruppen. Vad jag däremot tagit sportlov ifrån är ju bloggen... Nu var det länge sedan jag uppdaterade sist.

Jag nämnde tidskriften "Skriva" i mitt senaste inlägg. I det senaste numret var det intervjuer med några personer som lyckats med sitt bloggande och hade väldigt framgångsrika bloggar. De fick frågan om vad en blogg var för något och tips till de som vill blogga. En av bloggarna gick så långt som till att säga att uppdaterar man inte varje dag är det ingen riktig blogg.

I så fall har jag en låtsasblogg... och nu när jag inte bloggat på så länge är min blogg ännu mindre riktig blogg - kanske?

Hursomhelst, jag tänker råda bot på den saken genom att blogga oftare. Nända bloggares uttalande tycker jag är att gå för långt, men det finns säkert andra åsikter om den saken också... Många gånger tänker jag att blogginläggen måste vara så långa och seriösa för att riktigt räknas men man kan ju uppdatera kort också... Nu hoppas jag vara tillbaka på banan i alla fall. Nu när det är vår i luften borde väl inspirationen spira precis som alla blomster spirar...?