Hemligheter

Jag fortsätter att skriva på karaktärsnovellerna.

Det går sakta men säkert framåt. Dock känner jag att det blir lite slätstruket...

Jag vill spetsa till karaktärerna ytterligare. Ge varje person något extra som gör den personen mer intressant och gör att den personen verkligen tillför något extra till berättelsen.

Jag följer mallen jag hittat i "Revision & Self-Editing". Ett par frågor som jag är särskilt förtjust i, trots att de ibland är svåra att besvara, och som jag inte hittat i några andra mallar för karaktärsnoveller är (fritt översatt och ur minnet):

"vad älskar du med just den här karaktären?" och "vilken är karaktärens hemlighet som ska avslöjas?".

Den första frågan är svår när det gäller "onda" personer i berättelsen, personer som kanske inte är så sympatiska - men det finns ju som man vet något gott i alla... Och den andra frågan är något att bita i, det är ju inte alltid man tänkt att någon person ska ha en hemlighet, men hemligheter har ju de flesta, av större eller mindre slag. Och vad som händer när hemligheten kommer ut, ja, när man funderar på sådant kittlar det fantasin.

Vill man spetsa till det kan man ju ge karaktärer riktigt stora eller farliga hemligheter. Kanske sådant som ger en extra twist åt historien, ger något extra åt det man tänkt skriva, något som överraskar även författaren...

Karaktärsnovellers vara eller icke vara

Trött ikväll.

Har bland annat varit på uppläsning på biblioteket.
Skrivargruppen jag är med i anordnar uppläsningskvällar en gång i månaden, där man läser upp sina egna texter inför publik. Jag var med och lyssnade, men läste inte upp något själv. Det blev en trevlig och inspirerande afton.

Efteråt skrev jag - snabbt i en känsla av entusiasm och inspiration - en dikt som jag kanske kommer att läsa upp på nästa uppläsningskväll.

Annars har det blivit en hel del jobbat på Tusenskönan idag. Tågtiden har blivit effektiv skrivtid - men jag har inte nyskrivit på själva boken utan på texter runtomkring. Jobbar enligt planen, skriver nya karaktärsnoveller just nu på huvud- och bikaraktärer. Det behövs.

Projektet har ju ändrats och omformats så mycket över tid att det som var karaktärsnovell för något år sedan inte alls är aktuellt längre. Dessutom har det tillkommit nya karaktärer och gamla har fallit bort.

Det tar emot att skriva karaktärsnovell. Det är svårt. Men det måste göras, inser jag. Kan man inte personerna, kan man inte heller skriva historien. Jag låter mina karaktärsnoveller flyta iväg till att bli annat också, för ibland när man skriver om en viss sak som rör en karaktär, kommer man på massor av idéer, saker som rör själva romanen, och måste ju skriva ner det också medan man kommer ihåg det. Det blir en del utvikningar på det sättet, men mycket matnyttigt material att ha i bakgrunden när man skriver vidare. Spännande och roligt!

Liksom jag skrev på karaktärsnovellerna både idag och igår så fortsätter jag med det imorgon. Det är utvecklande också. Och känns bra att ta tag i något som jag vet måste göras men som har ett motstånd och ändå känns kul och tillfredsställande när man väl gör det.

Wislawa Szymborska: Här

”Här” av Wislawa Szymborska var februaribok för utmaningen Jorden runt på 8 böcker som finns att haka på för den som vill på bloggen Lyrans Noblesser. Där kan man vara med en månad, vara ifrån så länge man vill och sedan hoppa på resan igen när man känner för det.

”Här” var en liten tunn bok. Trots det tog den sin tid att läsa, mest för att jag först bara började på den, väldigt ambitiöst redan i skiftet januari-februari; det var ju ändå februaris resmål. Men sedan blev den liggande. I ett par omgångar läste jag några dikter och vips (för jag måste ändå säga att det gick väldigt snabbt när jag väl läste) så var jag klar med den tunna boken. Liten men naggande god, kanske man kan sammanfatta det. Här kommer några åsikter om boken.

Första dikterna jag läste tyckte jag om, tankvärda, kände jag. Sedan tog jag paus, läste senare ytterligare några dikter. Då tyckte jag att de var väldigt negativa. När jag läste vidare såg jag den dystra livsfilosofin, vemodet men också förmågan att se skönhet i vardagen, med en känsla för detaljer. Filosofiska vardagsdikter, kanske man kan kalla det. Ett par dikter är hyllningar till bortgångna poeter – det är fint. Jag tyckte om att läsa dikt för det gör jag sällan annars. Nu har jag ju hakat på både ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen och lyrikutmaningen så det blir nog mer lyrik läst i år. Om jag bara kommer ikapp. Jag är lite efter i mina utmaningar. ”Här” av Wislawa Szymborska var februari-utmaningen. Härnäst kommer jag att recensera ”Järngräshoppan”, mars romanutmaning, och därefter är det dags att läsa en diktsamling för månaden mars och sedan måste jag ju läsa en diktbok för månaden januari också. Gör det något att jag läser dem alla nu istället? Jag lovar att jag ska vara i fas framöver – bara jag tillåts få vara lite i ofas just nu.

”Här” är lite mörk men vardaglig med lite livsvisdom och tankeväckande filosofi mitt i. Som de flesta diktsamlingar en bok att läsa långsamt, läsa om, läsa delar av, bläddra och återvända till. Jag har dock bara läst den en gång för att det blev som det blev. Och för att det finns så himla mycket mer att läsa – och som lockar bra mycket mer än Wislawas poesi som ändå inte faller platt men inte lockar mig lika mycket som annan poesi jag läst. Det är dock inte den sämsta poesi jag läst, och jag står för allt jag skrivit ovan. Så ”Här” hamnar väl någonstans mitt i, på skalan - en del guldkorn, en del silver och en del bly och gråsten.

Uppdaterat Läst 2011

Min "läst under 2011"-lista är uppdaterad. Läs mer här och kommentera gärna om ni läst någon av böckerna på min lista.

Börjat läsa om Sigrid

Nu har jag kommit igång med läsandet av Karin Wahlbergs "Sigrids hemlighet", andra boken i min trilogiutmaning. Jag läste de första två kapitlen igår kväll, och ska nu ikväll fortsätta med läsandet. Samtidigt har jag "Järngräshoppan" som tillhör Jorden runt på 8 böcker - marsboken - som jag alltså borde ha läst ut i mars. Anledningarna till att det inte blivit så kommer i ett blogginlägg nu i veckan som kommer, så håll utkik. Jag återkommer alltså med inlägg om "Järngräshoppan" snart!

Skrivartävlingen

Skrivartävlingen som jag nämde i ett tidigare inlägg finns här, om någon annan är intresserad av att deltaga. Eftersom texten ska vara såpass kort som högst 600 ord känns det som en bra första tävling för mig att vara med i, när det nu var längesedan jag senast deltog i en skrivartävling.

Index Cards - Skrivkort - Record cards

Inga tusen ord skrivna idag, men mycket annat gjort.

Jag har inlett städningen av anteckningsböcker. En gammal ovana jag har är att köpa på mig nya och nya anteckningsböcker innan jag avslutat de gamla, av många olika anledningar (t.ex. att jag glömt att ta med någon i handväskan när jag är på stan och skrivlusten faller på mig). Följaktligen har jag femtioelva olika anteckningsböcker hemma med olika mycket skrivet i och en mängd böcker som hör till Tusenskönan-trilogin.

Nu vill jag bringa ordning i det kaoset. Tre böcker ska jag ha: en för nyskrivet på själva boken, och två bredvid-anteckningsböcker, en för karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar, och en anteckningsbok för journalanteckningar/idéer/funderingar.

Dessutom har jag genom "Plot & Structure" insett att jag behöver bli mer planerande snarare än ostrukturerad. Dels genom faktiska delmål, sådana som säger mer än "skriv på boken" (ett mer preciserat mål har jag redan i det här exemplet, men ni förstår vad jag menar, man måste ställa upp konkreta mål för sig för att känna att man åstadkommer något), dels genom det som i "Plot & Structure" kallas "index cards".

Jag var till Akademibokhandeln och köpte "skrivkort". Sådana har jag redan köpt tidigare för att jag vill ha gammaldags kartotek över böckerna jag äger (ett vilande projekt för tillfället). Den här gången köpte jag skrivkort/record cards (i A7-format, trevligt format för övrigt), för att strukturera ploten. Man skriver en scen på ett kort och kan sedan blanda och dela ut korten hur man vill, flytta på scener, blanda och ge, spela Svarte-Petter med dem... Nej, nu skojar jag lite...

Men allvarligt, det är ytterst praktiskt - åtminstone känns det så när James Scott Bell skriver om det. Lite som många nuförtiden använder notis-lappar. Skrivkorten saknar klister och är därför lättare att ta med sig överallt och lättare att lägga ut i en lång rad på golvet för att sedan ta upp dem igen. Dessutom tycker jag att de är snyggare, ordentligare, seriösare (jag tar det här på allvar, haha)... Och så insåg jag har precis den rätta asken att lägga korten i: en mycket söt liten grön ask med rosa rosor på. Passar perfekt till att lägga korten i! Med andra ord: jag föll direkt för skrivkort/index cards/record cards-idén.

Nu har jag inlett detta arbete med att börja skriva första kortet. Jag följer James Scott Bells "Plot & Structure" även här och börjar med slutet. Jag håller alltså på med slutet... Men det blir i första hand inte sista scenen utan en sammanfattning av slutet (som nog ändå består av ganska många scener). Har insett ännu en sak nämligen: jag MÅSTE ha slutet klart för mig för att komma nån vart med det här projektet. Det är ändå slutet allting ska färdas mot. Det är många trådar att följa upp, så kortet blir fullskrivet på både bak- och framsidan, men ändå väldigt sammanfattande på ett svepande plan.

De här korten är precis vad jag behöver. Något nytt och roligt att leka med. Helgen är räddad!