”Här” av Wislawa Szymborska var februaribok för utmaningen Jorden runt på 8 böcker som finns att haka på för den som vill på bloggen Lyrans Noblesser. Där kan man vara med en månad, vara ifrån så länge man vill och sedan hoppa på resan igen när man känner för det.
”Här” var en liten tunn bok. Trots det tog den sin tid att läsa, mest för att jag först bara började på den, väldigt ambitiöst redan i skiftet januari-februari; det var ju ändå februaris resmål. Men sedan blev den liggande. I ett par omgångar läste jag några dikter och vips (för jag måste ändå säga att det gick väldigt snabbt när jag väl läste) så var jag klar med den tunna boken. Liten men naggande god, kanske man kan sammanfatta det. Här kommer några åsikter om boken.
Första dikterna jag läste tyckte jag om, tankvärda, kände jag. Sedan tog jag paus, läste senare ytterligare några dikter. Då tyckte jag att de var väldigt negativa. När jag läste vidare såg jag den dystra livsfilosofin, vemodet men också förmågan att se skönhet i vardagen, med en känsla för detaljer. Filosofiska vardagsdikter, kanske man kan kalla det. Ett par dikter är hyllningar till bortgångna poeter – det är fint. Jag tyckte om att läsa dikt för det gör jag sällan annars. Nu har jag ju hakat på både ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen och lyrikutmaningen så det blir nog mer lyrik läst i år. Om jag bara kommer ikapp. Jag är lite efter i mina utmaningar. ”Här” av Wislawa Szymborska var februari-utmaningen. Härnäst kommer jag att recensera ”Järngräshoppan”, mars romanutmaning, och därefter är det dags att läsa en diktsamling för månaden mars och sedan måste jag ju läsa en diktbok för månaden januari också. Gör det något att jag läser dem alla nu istället? Jag lovar att jag ska vara i fas framöver – bara jag tillåts få vara lite i ofas just nu.
”Här” är lite mörk men vardaglig med lite livsvisdom och tankeväckande filosofi mitt i. Som de flesta diktsamlingar en bok att läsa långsamt, läsa om, läsa delar av, bläddra och återvända till. Jag har dock bara läst den en gång för att det blev som det blev. Och för att det finns så himla mycket mer att läsa – och som lockar bra mycket mer än Wislawas poesi som ändå inte faller platt men inte lockar mig lika mycket som annan poesi jag läst. Det är dock inte den sämsta poesi jag läst, och jag står för allt jag skrivit ovan. Så ”Här” hamnar väl någonstans mitt i, på skalan - en del guldkorn, en del silver och en del bly och gråsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar