Voltaires debutanttävling

Nu finns det ingen återvändo. Nu är mina bidrag till Voltaires debutanttävling inskickade. Det gäller nu bara att vänta, och det gör jag med spänning. Hoppas jag vinner! Tiden får utvisa. Medan jag väntar skakar jag av mig tankarna på om jag valde rätt texter till tävlingen eller inte, och fokuserar på att bestämma bidrag till nästa tävling jag tänker vara med i.

Världen på en bomullsduk

Står vid en tom bomullsduk, tittar på det rena, vita. Eller står vid en vit pannå, precis lika tom. Full av möjligheter. Klickar akrylfärg på en papptallrik, det blir min palett. Rött, gult, blått, svart, vitt. En tom duk. Möjligheter. Förhoppningar. Önskningar. En vilja, en vision.

Ser framför mig alla målningar jag såg på utställningen häromsistens. Alla slutprodukter. Etablerade konstnärers mästerverk. Krav smyger sig på. Ett motstånd, en mur. Duken bländande vit, väntar på mitt första penseldrag. Det knyter sig i bröstet.

Jag doppar för första gången penseln i vatten. Låter den droppa av, stryker mot muggkanten, börjar med lite blått på penseln. Ett djupt andetag. Tar sats. Och kastar mig i nästa ögonblick över kanten. Det svindlar. Muren rasar. Jag andas, jag flyger – jag vågade! Nu släpper motståndet, kraven. Allting försvinner, förutom målningen och jag.

Penseln, doften av akrylfärg. Skrapet av mina penseltag. Kreativ harmoni sprider sig. Jag andas stilla. Målandet lugnar – man kan nästan säga att det frälser. Jag i harmoni, jag är skapande kraft. Meditation och livsglädje, blandat, precis som färgerna blandas. Harmoniserar. Skapar spänning. Skapar motiv. Skapar världen. Världen på en bomullsduk.

(Detta är en SkrivPuff-övning. Utmaning 2011:111 - 23 april: Skriv om att måla.)

Bara fem dagar kvar

Bara fem dagar kvar nu, tills röstningen är avslutad. Kika på högerspalten. Där finns röstningen. Rösta du också! Tack!

Febersjuk mitt i påsken

Mitt i påskfirandet blev jag sjuk. Jag som skulle tillbringa söndagen i Stockholm med familjen, träffa föräldrar och syskon som jag inte sett på ett tag, jag blev kvar hemma i 38 graders feber istället. Min sambo har tagit god hand om mig - tack! Det har mest blivit sova och vila och spela CityVille på Facebook. Kreativiteten har legat i träda, mestadels. Jag har faktiskt ritat lite, en liten stund i alla fall. Men det är också allt jag skapat idag. Men men, är man sjuk måste man få kurera sig, eller hur?

En hyllning till böcker

Världsbokdagen. Påskafton. Inte vilken dag som helst, med andra ord. Jag firar på fler än ett sätt. Framåt kvällen, alltså ungefär när det här inlägget postas, blir det påskmiddag, men innan dess – mellan äggkok och efterrättslagande – ska jag passa på att läsa. För jag måste ju passa på att läsa en dag som denna. Mellan påskgodis och påskmiddag, bland kycklingar och färgglada fjädrar, ska jag dyka ned i en god bok.

Tidigare lånade jag massor på biblioteket. Jag lånar fortfarande en hel del av och till, men mer och mer har jag känt hur kul det är att faktiskt äga böcker; man kan återvända till böckerna på ett helt annat vis. Och gillar man att anteckna i marginalen eller på annat vis göra märken/kommentera det man läser, är det en stor fördel om man äger böckerna och inte ”förstör” boken för någon annan. Nu är inte jag så mycket för att anteckna i eller på annat vis göra åverkan på mina böcker.

Men jag skriver ju mycket själv, skönlitterärt, vill lära mig författarhantverket på ett bra vis. Och då är det ytterst värdefullt med omläsning och att återvända till böcker man redan läst. Sedan pryder ju böcker verkligen sina bokhyllor. Jag säger som så här: böcker kan man aldrig få nog av.

Sedan jag hittat till och verkligen fått upp ögonen för second hand, tack vare en god väninna, har jag köpt många böcker till bra pris, allt från en krona till trettio kronor. Pocketar trängs med inbundna hemma. Jag har ytterst svårt att göra mig av med böcker. De böcker jag sorterat ut har åkt in i förrådet i kartonger. Bara två gånger har jag gjort mig av med böcker – såvitt jag kommer ihåg i alla fall.

Första gången, det var när jag flyttade för nu snart ett år sedan från att bo ensam till att bli sambo, och största anledningen då till att jag faktiskt gjorde mig av med böckerna, var att vi skulle få plats i vårt nya boende, så jag visste att det så att säga ”krävdes” av mig att jag gjorde mig av med en del grejor. Då skänkte jag faktiskt bort en kasse böcker till Myrorna – jag ställde kassen i Myrornas bod på Återbruket.

Andra gången var nu i vintras.

Med en underlig känsla i maggropen gav jag en kasse böcker till butiksbiträdet på Röda korset. Efteråt gick jag igenom i huvudet, vilka böcker det var som jag gett bort, tänkte att jag skulle ha tittat igenom högen en extra gång... men… Ångrade jag mig? Nej, faktiskt inte.

När jag köpt så många böcker på second hand ville jag göra samma goda gärning – skänka bort böcker som ger någon annan glädje. För det är ju en stor glädje att läsa! För att lära, för att få känna och för att få tänka och utveckla både sitt inre och sin yttre värld. Vad vore världen utan böcker?

Jag samlar inte bara på böcker, utan också på bokmärken att sätta i boken jag för tillfället läser. Och på ett av dem står ett härligt ordspråk som får avsluta det här blogginlägget och min hyllning till böckernas värld (som är en reflektion av vår egen tillika fantastiska värld):

”A room without books is like a body without a soul”

----------------------------------------------------------------------------

Tack till Enligt O som kommit på den eminenta idén som med hennes egna ord presenteras nedan.

Den 23/4 är det inte bara Påskafton, utan även Världsbokdagen. Visst vill du fira den med en massa bra blogginlägg?!

Under dagen firar 24 bloggare med en bloggstafett av specialskrivna inlägg som har med böcker och läsning att göra. Med början 00.01 kommer du att kunna läsa ett nytt inlägg på en ny blogg varje timme, ibland tätare än så, fram till 23.59.

De deltagande bloggarna och den tid deras blogginlägg publiceras finner du nedan:

00.01 enligt O

01.00 och dagarna går…

02.00 Ariels Bokhylla

03.00 Eli läser och skriver

04.00 Can’t sleep, must read

05.00 Fiktiviteter

06.00 Böcker x 3

07.00 Marias Bokblogg

08.00 the curious case of the books

09.00 Tidnings Ida

10.00 Talk nerdy to me

11.00 Bokform

12.00 Boklesebloggen min

12.30 Bokomaten

13.00 Två träd i en bokskog

14.00 Mimmimaries böcker och annat

15.00 Inreda med böcker

16.00 Can’t sleep, must read

17.00 Havsdjupens sal

18.00 Ciccis Bokblogg

19.00 Böcker etc.

20.00 Lingonhjärta

21.00 Lyrans Noblesser

22.00 Ord och inga visor

23.00 En full bokhylla är en rikedom

23.59 enligt O

Mycket nöje!

Imorgon är det Världsbokdagen

I morgon är det inte bara påskafton utan också Världsbokdagen. Enligt O arrangerar en bloggstafett och jag är med. Här kan se när olika bloggar kommer att publicera inlägg under morgondagen. Glöm inte att besöka dem alla! ^^


00.01 enligt O
01.00 och dagarna går…
02.00 Ariels Bokhylla
03.00 Eli läser och skriver
04.00 Can’t sleep, must read
05.00 Fiktiviteter
06.00 Böcker x 3
07.00 Marias Bokblogg
08.00 the curious case of the books
09.00 Tidnings Ida
10.00 Talk nerdy to me
11.00 Bokform
12.00 Boklesebloggen min
12.30 Bokomaten
13.00 Två träd i en bokskog
14.00 Mimmimaries böcker och annat
15.00 Inreda med böcker
16.00 Can’t sleep, must read
17.00 Havsdjupens sal
18.00 Ciccis Bokblogg
19.00 Böcker etc.
20.00 Lingonhjärta
21.00 Lyrans Noblesser
22.00 Ord och inga visor
23.00 En full bokhylla är en rikedom
23.59 enligt O

Ivägskickat

Nu är det ivägskickat, mitt bidrag till skrivartävlingen. Vinnarna meddelas senast den 13 maj. Fram tills dess är det bara att hoppas. Jag känner mig glad ändå, att jag skrivit och fått iväg ett bidrag. Det känns som huvudsaken. Jag avslutade något, som jag blev nöjd med. Eventuell vinst är förstås en välkommen bonus, men jag är tillfreds som det är nu också. Jag vet att jag gjort mitt bästa.

Helgmåleri

I helgen gjorde jag äntligen vad jag länge schemalagt i tanken men som om och om igen inte blivit av, i veckor och veckor. Jag målade. Har tänkt länge att fredag-lördag-söndag ska jag ägna mig åt att måla eller teckna. Nu blev det av.

Både fredag och lördag målade jag på en ny akrylmålning. Jättekul och avslappnande. Den blev nästan klar också. På söndagen var det så vackert väder så då var jag ute istället. Hämtade inspiration i våren.

Nu när jag kommit över tröskeln blir det fler helger med målande. Närmast påskhelgen - det ser jag fram emot.

Glöm inte att rösta!

Nu är det bara 13 dagar kvar! Glöm inte att rösta - du bestämmer vad du vill läsa om på min blogg! I högerspalten finner du röstningen.

Med presentkort på bokhandeln

Varit på marknad idag, och efter det besökt den lokala bokhandeln. Hurra för presentkort! Jag fyllde år i februari och fick då presentkort, flera stycken. Nu har jag använt det sista. Jag köpte "Tempelbranden" av Catharina Ingelman-Sundberg. Tredje boken om Släkten. Liksom de två föregående böckerna utspelas den här på 1000-talet. "Tempelbranden" äger rum i en tid då svearna delades i två läger, ett som trodde på de gamla asagudarna, och ett som trodde på den nye guden, Vite Krist. Det ska bli spännande att läsa om!

Läst ut Sigrids hemlighet

Nu har jag läst ut den historiska romanen "Sigrids hemlighet" av Karin Wahlberg. En bra bok, tycker jag. Jag återkommer senare och framöver med en recension. Dags också att fortsätta trilogiutmaningen, som ska vara klar i och med april, med tredje boken: "Tempelbranden" av Catharina Ingelman-Sundberg. Ska bara köpa boken först!

Riksteaterns tävling

Tågtiden idag har ägnats åt teater.

Riksteatern anordnar en tävling där bästa manus vinner 50000 kr. Fler får chansen att vara med i en bok.

Jag började med att hitta idéer. Fem stycken hade jag planerat att skriva, det blev i runda slängar åtta stycken, lite beroende på hur man räknar. Mitt idéskissande utvecklade sig eftersom, vissa av idéerna byggde på varandra.

När jag kom hem började jag skriva, lägga in den bästa idén i Word, spåna vidare på den.

Sedan hittade jag en gammal text - anteckningar från en nattens dröm, där jag drömt en pjäs... Den passar förträffligt att ta tag i på riktigt nu, utveckla. Jag kommer inte ihåg något av drömmen direkt, men jag har ju de fragmentariska anteckningarna som kittlar fantasin. Spånade vidare på den också, brainstormade och skrev början till utkast.

Så nu har jag tre pjäsmanus-början. Får fundera på vilket jag vill satsa på. Eller skriver jag dem alla tre och skickar den bästa. Jag har tiden för mig. Deadline är först 15 september.

SWOT

Funderar på om det går att använda SWOT och göra SWOT-analys på sitt skrivande... Låter det rimligt?

Lusten att skriva

Har hittat en ny blogg om lusten att skriva. Den finns här och kan kanske inspirera. Det börjar i alla fall lovande.

Plötsliga insikter och lösningar

Fortsätter med indexkorten. Det är kul. Hela arbetsrumsgolvet blir min arbetsyta. Och mitt i allt dyker nya saker upp, sådant jag inte visste skulle hända, sådant jag inte visste om vissa karaktärer. Plötsligt dyker tanken "om du inte vet vad du ska göra, låt dem bli släkt med varandra." Någonting sådant. Någon sade det, inte jag, jag läste det någonstans. Vet någon var citatet/liknande citatet kommer ifrån? Hursomhelst, jag lät två personer bli släkt, och med ens hade jag löst mycket av det tankeproblem som en biperson orsakat mig. Hurra! Att få plötsliga insikter på det där viset är härligt - jag kallar det "insikt" fast det bara är som jag hittar på just för stunden. Ni förstår säkert vad jag menar och är ute efter. Det är dessutom riktigt kul att flytta runt kort såhär fysiskt och få fysisk överblick över bokens handling.

Opretantiöst

Jag inspireras av Suzi Blu som så många gånger förr. Den här gången kommer jag igång med min art journal igen, som jag annars skapade som mest i under 2008. Som hon säger till alla: "you are an artist". Äntligen har jag återvänt till det, till det kravlösa spontana skapandet. Lite rita, lite klistermärken, lite opretantiöst... när jag är trött och det är för sent för att jag ska orka jobba på Tusenskönan. Det finns ju så mycket annat som är kul också. Som det jag ägnat mig åt i natt. Teckna och till och med metalltrådsflätat lite också. Jag är igång, har rivit muren, nu ska jag skapa! Jippi!

Salim Barakat: Järngräshoppan

En av mars' böcker i läsutmaningen "Jorden runt på 8 böcker", som Lyrans Noblesser anordnar, var ”Järngräshoppan” av Salim Barakat.

Redan innan jag själv läste boken, läste jag på andra bloggar som liksom jag följer utmaningen, att de slutat läsa ”Järngräshoppan” innan de kommit till slut. Många gav upp boken. Nu förstår jag varför.

Jag ville alltså läsa ”Järngräshoppan” i mars, var riktigt nyfiken på boken. Tyckte att jag hade jättetur när jag hittade boken på second hand för 15 kronor. Hemma ställde jag boken i bokhyllan, men när det var dags att läsa den hade jag glömt bort var jag ställt den.

En del av mina böcker har jag ordning på. Jag har skönlitterära böcker i alfabetsordning efter författarens efternamn fram till M ungefär. Efter det är böckerna mer i kaos. Jag har många böcker i genrerna fantasy och science fiction (mest fantasy) och de har därför en egen bokhylla (eller egentligen en och en halv). Där har jag också alfabetsordning efter författare. I övrigt har jag fackböckerna uppdelade i kategorier efter ämne – historieböcker på ett ställe, min stora samling av böcker om skrivande på en hylla osv. Men en del böcker står i kaosordning just nu, huller om buller. Jag trodde ”Järngräshoppan” stod där, letade och hittade den inte.

Långt om länge visade det sig att jag faktiskt sorterat in boken, den stod på B i först nämnda skönlitteraturbokhylla. Äntligen kunde jag börja läsa.

Det dröjde inte länge förrän jag förstod precis vad andra läsare påpekat: det är väldigt mycket våld. Det är som en enda lång uppräkning av alla hemskheter som Salim och hans kamrater tar sig för som barn.

Visst, jag förstår och ser att det finns ett värde i insikten: att våld föder våld. Att om man som barn lever i en miljö där man dels agas, dels åser vuxna som tar till våld hela tiden som en lösning, då gör man på samma vis själv. Är man barn är man svag. Den storvuxne vuxenpersonen ger sig på någon annan vuxen som är mindre, den som är tonåring ger sig på det mindre barnet, den som är litet barn ger sig på djur istället. Jag förstår dock, och kan se en vits med att upplysningen, att det finns en poäng i att skildra en brutal uppväxt, för att andra ska få vet hur det är, för förståelsen och sympatins skull. Man kanske inte riktigt vill medge att man själv skulle göra sådana våldsdåd i samma situation, men man förstår att Salim gjorde det. Så på det viset kan det vara viktigt att läsa boken…

Men jag förstår så tidigt vad han vill säga, eller tror mig förstå. Och våldet uppväger inte… Jag finner inget nöje i att läsa om våld ens om det bara är lite sådant skildrat.

I den här boken är det bara sådant. Hela tiden. Som en lång uppräkning, som just för att den är så detaljerad förlorar alla poänger. Man mår bara dåligt av att läsa.

Jag skummar, vill komma igenom boken fort, utan att få alltför många bilder i mitt huvud. Då finns inget nöje kvar i läsningen. Väntar på något mer – att det ska komma en kontrast. Om huvudpersonen i boken kommer till insikt, förändras, känner skuld eller på annat vis ångrar sig, kommer vidare och växer och blir något mer, bättre, tar avstånd från våldet. Då kanske jag kan orka läsa vidare. Men jag bläddrar, ströläser. Det blir inte bättre…

Jag kanske missar något om jag väljer att inte avsluta läsningen av den här boken. Är det dumt att sluta läsa redan på sidan 29? Missar jag något väsentligt?

Det goda språket uppväger inte innehållet. Det må vara ”hypnotiserande prosa” som det står på baksidan av boken. Jag slutar ändå. Kanske tar jag upp läsningen någon annan gång. Övertyga mig om att jag borde läsa den här boken. Att den verkligen ger mig något. Då kanske jag läser.

Just nu är jag glad att jag bara betalade 15 kronor för boken. Just nu känns det roligare att fördjupa mig i läsningen av ”Sigrids hemlighet” av Karin Wahlberg. Där förekommer också en våldtäkt, precis som i ”Järngräshoppan”, men där finns något mer, man följer en person, hennes inre tankar och känslor innan och efter händelsen, man får vara med om en livsresa på helt annat vis än ”Järngräshoppan” och dess uppräkning och förhärligande av våld - där djurblod beskrivs som vackert.

Nej, jag går vidare in i april istället, där jag – efter ”Sigrids hemlighet” ska läsa ”De sex misstänkta” av Vikas Swarup.

Hemligheter

Jag fortsätter att skriva på karaktärsnovellerna.

Det går sakta men säkert framåt. Dock känner jag att det blir lite slätstruket...

Jag vill spetsa till karaktärerna ytterligare. Ge varje person något extra som gör den personen mer intressant och gör att den personen verkligen tillför något extra till berättelsen.

Jag följer mallen jag hittat i "Revision & Self-Editing". Ett par frågor som jag är särskilt förtjust i, trots att de ibland är svåra att besvara, och som jag inte hittat i några andra mallar för karaktärsnoveller är (fritt översatt och ur minnet):

"vad älskar du med just den här karaktären?" och "vilken är karaktärens hemlighet som ska avslöjas?".

Den första frågan är svår när det gäller "onda" personer i berättelsen, personer som kanske inte är så sympatiska - men det finns ju som man vet något gott i alla... Och den andra frågan är något att bita i, det är ju inte alltid man tänkt att någon person ska ha en hemlighet, men hemligheter har ju de flesta, av större eller mindre slag. Och vad som händer när hemligheten kommer ut, ja, när man funderar på sådant kittlar det fantasin.

Vill man spetsa till det kan man ju ge karaktärer riktigt stora eller farliga hemligheter. Kanske sådant som ger en extra twist åt historien, ger något extra åt det man tänkt skriva, något som överraskar även författaren...

Karaktärsnovellers vara eller icke vara

Trött ikväll.

Har bland annat varit på uppläsning på biblioteket.
Skrivargruppen jag är med i anordnar uppläsningskvällar en gång i månaden, där man läser upp sina egna texter inför publik. Jag var med och lyssnade, men läste inte upp något själv. Det blev en trevlig och inspirerande afton.

Efteråt skrev jag - snabbt i en känsla av entusiasm och inspiration - en dikt som jag kanske kommer att läsa upp på nästa uppläsningskväll.

Annars har det blivit en hel del jobbat på Tusenskönan idag. Tågtiden har blivit effektiv skrivtid - men jag har inte nyskrivit på själva boken utan på texter runtomkring. Jobbar enligt planen, skriver nya karaktärsnoveller just nu på huvud- och bikaraktärer. Det behövs.

Projektet har ju ändrats och omformats så mycket över tid att det som var karaktärsnovell för något år sedan inte alls är aktuellt längre. Dessutom har det tillkommit nya karaktärer och gamla har fallit bort.

Det tar emot att skriva karaktärsnovell. Det är svårt. Men det måste göras, inser jag. Kan man inte personerna, kan man inte heller skriva historien. Jag låter mina karaktärsnoveller flyta iväg till att bli annat också, för ibland när man skriver om en viss sak som rör en karaktär, kommer man på massor av idéer, saker som rör själva romanen, och måste ju skriva ner det också medan man kommer ihåg det. Det blir en del utvikningar på det sättet, men mycket matnyttigt material att ha i bakgrunden när man skriver vidare. Spännande och roligt!

Liksom jag skrev på karaktärsnovellerna både idag och igår så fortsätter jag med det imorgon. Det är utvecklande också. Och känns bra att ta tag i något som jag vet måste göras men som har ett motstånd och ändå känns kul och tillfredsställande när man väl gör det.

Wislawa Szymborska: Här

”Här” av Wislawa Szymborska var februaribok för utmaningen Jorden runt på 8 böcker som finns att haka på för den som vill på bloggen Lyrans Noblesser. Där kan man vara med en månad, vara ifrån så länge man vill och sedan hoppa på resan igen när man känner för det.

”Här” var en liten tunn bok. Trots det tog den sin tid att läsa, mest för att jag först bara började på den, väldigt ambitiöst redan i skiftet januari-februari; det var ju ändå februaris resmål. Men sedan blev den liggande. I ett par omgångar läste jag några dikter och vips (för jag måste ändå säga att det gick väldigt snabbt när jag väl läste) så var jag klar med den tunna boken. Liten men naggande god, kanske man kan sammanfatta det. Här kommer några åsikter om boken.

Första dikterna jag läste tyckte jag om, tankvärda, kände jag. Sedan tog jag paus, läste senare ytterligare några dikter. Då tyckte jag att de var väldigt negativa. När jag läste vidare såg jag den dystra livsfilosofin, vemodet men också förmågan att se skönhet i vardagen, med en känsla för detaljer. Filosofiska vardagsdikter, kanske man kan kalla det. Ett par dikter är hyllningar till bortgångna poeter – det är fint. Jag tyckte om att läsa dikt för det gör jag sällan annars. Nu har jag ju hakat på både ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen och lyrikutmaningen så det blir nog mer lyrik läst i år. Om jag bara kommer ikapp. Jag är lite efter i mina utmaningar. ”Här” av Wislawa Szymborska var februari-utmaningen. Härnäst kommer jag att recensera ”Järngräshoppan”, mars romanutmaning, och därefter är det dags att läsa en diktsamling för månaden mars och sedan måste jag ju läsa en diktbok för månaden januari också. Gör det något att jag läser dem alla nu istället? Jag lovar att jag ska vara i fas framöver – bara jag tillåts få vara lite i ofas just nu.

”Här” är lite mörk men vardaglig med lite livsvisdom och tankeväckande filosofi mitt i. Som de flesta diktsamlingar en bok att läsa långsamt, läsa om, läsa delar av, bläddra och återvända till. Jag har dock bara läst den en gång för att det blev som det blev. Och för att det finns så himla mycket mer att läsa – och som lockar bra mycket mer än Wislawas poesi som ändå inte faller platt men inte lockar mig lika mycket som annan poesi jag läst. Det är dock inte den sämsta poesi jag läst, och jag står för allt jag skrivit ovan. Så ”Här” hamnar väl någonstans mitt i, på skalan - en del guldkorn, en del silver och en del bly och gråsten.