Min nya hobby tar över världen!
Eller i alla fall min skrivarvärld.
Jag har hittat ännu en prokrastinering, en distraktion... en tidsödande sådan.
Men väldigt, väldigt rolig! Och söt!
Jag har börjat virka amigurumi. Amigurumi betyder ungefär "små virkade mjukdjur/dockor", och det är just vad det är. Små virkade figurer som inte tar lång tid att göra, och därför passar mig perfekt. Dessutom är de söta och gulliga, och kanske perfekta små presenter för de som gillar mysiga nyckelringar eller smådjur, maskotar och dylikt.
Jag har lånat Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi - söta små glädjespridare". Det sprider glädje i mitt hem. Redan har jag måndag till torsdag besökt Röda korset, Panduro och Myrorna och inhandlat garn, stoppning, knappar, djurögon i plast av olika slag, virknålar och nämnde jag massor av olikfärgat garn? Röda korset var perfekt för garninhandling till billig penning. Jag har fyllt en hel liten IKEA-låda med garn.
Men hur blev resultatet? Vad är egentligen amigurumi? Hur ser de ut? Hur ser MIN första amigurumi ut?
Svaret på alla frågor hittar du i ett inlägg på min andra kreativa blogg. Ännu ett inlägg visar också foto.
fredag 28 augusti 2009
torsdag 20 augusti 2009
När jag är
Jag ska iväg med tåget om två timmar,
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.
onsdag 19 augusti 2009
Japansk rock - abingdon boys school - till SVERIGE
abingdon boys school kommer till Sverige! Biljetter släpps den 24/8!
Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.
De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.
New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.
Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)
Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!
Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.
De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.
New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.
Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)
Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!
söndag 16 augusti 2009
Framtida strategier
Efter lite självanalys kan jag konstatera att det är lättare att skriva skrivpuffar när jag väl kommer igång med dem och får använda fantasin, som i de två senaste skrivpuffarna, än när jag bråkar och bråkar med mina gamla bokprojekt. När jag arbetar med Tusenskönan och liknande långa skrivprojekt är det plötsligt så mycket mer prestationsångest och krav. Jag stannar, stakar och stapplar mig fram, långsamt och mödosamt utan att riktigt veta var jag är på väg.
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
Missriktat ögonkast
Tre gråhåriga häxor var de,
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
lördag 15 augusti 2009
Grattis!
I dag fyller Maximilian år! Grattis till honom!
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
torsdag 13 augusti 2009
Frejdlig fritagning
Bockskägg och getaklövar, krumrygg och snikna smalögon;
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
tisdag 11 augusti 2009
Rysligt helgerån!
Vilket helgerån! Eller i alla fall fullständigt onödigt!
Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!
Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...
Läs hela artikeln här.
Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!
Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...
Läs hela artikeln här.
Ungdomskanon för svenska 70-talister
Märk med fetstil de du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren så märker du författarens namn med fetstil
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ om du äger boken
Kursivera de du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
X framför de du läst men önskar att du inte hade
F framför de där du sett filmen/tv-serien
R framför de där du hört radioteatern
P framför de du påbörjat men inte avslutat
FFF betyder förstås att jag sett flera filmatiseringar/tv-serier/tecknade versioner av verket i fråga!
Hitta på fler kategorier om du vill
1. + F F FAnne på Grönkulla (L. M. Montgomery)
2. + Unga kvinnor (Louisa May Alcott)
3. Kulla-Gulla (Martha Sandwall-Bergström)
4. + F Det lilla huset på prärien (Laura Ingalls Wilder)
5. + F Trollkarlens hatt (Tove Jansson)
6. + F Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)
7. Janne, min vän (Peter Pohl)
8. + I morgon när kriget kom (John Marsden)
9. Halvvägs till himlen (Karolin-böckerna) (Gunborg Wildh)
10.+ Momo eller kampen om tiden (Michael Ende)
11. + Korpens sång (Per Nilsson)
12. + Därvarns resa (Mats Wahl)
13. Sandor slash Ida (Sara Kadefors)
14. Åshöjdens BK (Max Lundgren)
15. Kram (Hans-Eric Hellberg)
16. F Harry Potter och de vises sten (J. K. Rowling)
17. + R Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)
18. Dansa på min grav (Aidan Chambers)
19. F F Häxan och lejonet (C. S. Lewis)
20. En ö i havet (Annika Thor)
21. FörändringenFörvandlingen (Margaret Mahy)
22. Han hette Jan (Irina Korschunow)
23. F Glappet (Christina Herrström)
24. Syskonkärlek (Katarina von Bredow)
25. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)
26. F Katitzi (Katarina Taikon)
27. Bärnstenskikaren (Philip Pullman)
28. + Nils Holgerssons underbara resa (Selma Lagerlöf)
29. Lilla herrn griper in (Christine Nöstlinger)
30. P Pappa Långben (Jean Webster)
31. En liten prinsessa (Frances H Burnett)
32. Huset Ardens gåta (Edith Nesbit)
33. ++ Fem söker en skatt (Enid Blyton)
34. Lånarna (Mary Norton)
35. Silas och den svarta hästen (Cecil Bødker)
36. F Den vita stenen (Gunnel Linde)
37. Den långa vägen hem (Cynthia Voigt)
38. R F Häxorna (Roald Dahl)
39. F En ettas dagbok (Viveka Sundvall (Lärn))
40. Tusen och en natt
41. Skattkammarön (Robert Louis Stevenson)
42. Robinson Crusoe (Daniel Defoe)
43. Gullivers resor (Jonathan Swift)
44. + F Tom Sawyer (Mark Twain)
45. + Bombi Bitt och jag (Fritiof Nilsson Piraten)
46. P En världsomsegling under havet (Jules Verne)
47. + F Greven av Monte-Christo (Alexandre Dumas d.ä.)
48. + F Sofies värld (Jostein Gaarder)
49. + F Frida med hjärtat i handen (Torun Lian)
50. Flambards (K. M. Peyton)
51. Att trösta Fanny (Gunnel Beckman)
52. Vittnet (Leon Garfield)
53. F Dårfinkar och dönickar (Ulf Stark)
54. + Godnatt, mister Tom (Michelle Magorian)
55. + Datorernas död (George Johansson)
56. Lilla Sparvel (Barbro Lindgren)
57. Trälarna (Sven Wernström)
58. + F Juliane och jag (Inger Edelfeldt)
59. Heidi (Johanna Spyri)
60. Ovan hav, under sten (Susan Cooper)
61. F Gummi-Tarzan (Ole Lund Kirkegaard)
62. + Solstenen (Maj Bylock)
63. + Slottet det vita (Tormod Haugen)
64. *Bims och Bumse (Antoinette Baker)
65. Baskervilles hund (Sir Arthur Conan Doyle)
66. Alice i Underlandet (Lewis Carroll)
67. F Kastrullresan (Edith Unnerstad)
68. Majken den nittonde december (Margareta Strömstedt)
69. Sju syskon (Ethel Turner)
70. Klass 6 D, Sverige, Världen (Siv Widerberg)
71. + Den fjortonde bruden (Meredith Ann Pierce)
72. + Väster om friheten (Lloyd Alexander)
73. Den stora spökräddningen (Eva Ibbotson)
74. Röda Nejlikan (Baronessan Orczy)
75. Barnen från Frostmofjället (Laura Fitinghoff)
76. + FFF Oliver Twist (Charles Dickens)
77. HC Andersens sagor
78. + Kitty som detektiv (Carolyn Keene)
79. Onkel Toms stuga (Harriet Beecher Stowe)
80. F Svärdet i stenen (T. H. White)
81. + F Systrar i jeans (Ann Brashares)
82. + Elidor – det gyllene landet (Alan Garner)
83. + F Frankenstein (Mary Shelley)
84. + F F F Robin Hood (Howard Pyle)
85. Det blåser på månen (Eric Linklater)
86. Sotarpojken (Liza Tetzner)
87. F Djungelboken (Rudyard Kipling)
88. F P Peter Pan (J.M.Barrie)
89. *Vindsträdgården (Virginia Andrews)
90. + F Trollkarlen från Ö-världen (Ursula LeGuin)
91. *Cujo (Stephen King)
92. + FF Sagan om ringen (J. R. R. Tolkien)
93. Dansar Elias? Nej! (Katarina Kieri)
94. Felicias ö (Cannie Möller)
95. Fru Sola (Irmelin Sandman Lilius)
96. *Du har ju pappa, Elisabet (Maud Reuterswärd)
97. *Riddarna och de röda (Helmer Linderholm)
98. Som om jag inte fanns (Kerstin Johansson)
99. + FF Det susar i säven (Kenneth Grahame)
100. + F Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)
Denna lista har jag fått från en annan blogg. Besök den gärna! Ovan ser ni alltså min version av listan, såsom jag fyller i den utifrån vad jag har läst och inte. Kul i alla fall att det var så många av böckerna jag faktiskt läst!
Jag har korspostat det här inlägget på Creative Harmony, för att blogger.com inte tar inklippt text direkt från Word, så jag klippte in och postade inlägget på ovannämnda blogg istället, tills jag kom på att jag ville testa här också, att kopiera från den andra bloggen hit, och den vägen gick. Så listan finns där också.
Vill du veta mer om vad jag läser just nu, besök gärna min 2009-lista.
måndag 10 augusti 2009
Mönsterbrytning
(Mönster i beteende, mönster i levnadsvanor. Vanor skapar trygghet, men de fängslar också.)
Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.
En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.
Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.
Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.
Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.
Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.
Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.
Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.
En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.
Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.
Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.
Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.
Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.
Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.
lördag 8 augusti 2009
To My Darling: I Was Made For Loving You
Jag har upptäckt en ny artist, en norsk tjej vid namn Maria Mena. Den här låten är KIZZ' från början, men Maria Mena har gjort sin egen version av låten, och ändrat texten något, boy istället för girl... Låten skrevs 1979, samma år som jag föddes. Vilken slump!
fredag 7 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
en daglig dos
en daglig dos
av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje
är allt jag behöver
för att andas befriad
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.
av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje
är allt jag behöver
för att andas befriad
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.
Tusenskönan krymper - tack och lov!
Jag har inte skrivit något på Tusenskönan sedan den sjätte juni, men det betyder inte att jag inte arbetat på boken. Jag har tänkt, låtit saker smälta, och funderat. Funderat mycket, känt efter.
Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.
Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.
Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.
Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.
Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)
Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.
Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.
Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.
Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.
Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.
Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)
Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)