I fredags, den 17/7, var fjärde gången med Sommarskriv. Vi diskuterade både prosa och poesi.
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
Ja, det var intressant om orfisk diktning! Jag nämligen noterat för länge sedan att kärlekssballader, popsånger, som handlar om att "du är så fin och så bra", oftast sjungs av män. Jag har tänkt att det beror på att det är så mycket lättare att objektifiera kvinnor (tydligen), men inte vetat om denna klassiska bakgrund!
SvaraRadera