Bokrean är här! Och som vanligt faller jag för frestelsen! Vem kan motstå att gå kring i butikerna och trängas med andra och hitta böcker för billiga priser? Välja och vraka och göra fynd och hitta intressant som man inte visste fanns men nu bara MÅSTE ha!
För min del blev det följande böcker:
Bo Eriksson: Tusen år av fantasy - Resan till Mordor
En stor inbunden bok, fin, och i mitt tyckte intressant! Han har tagit hjälp av bla historiker för arbetet med boken (Dick Harrison) och diskuterar fantasylitteratur genom historien, och allt annat påhittat som förekommit genom århundradena - och härrör till medeltida fantasier. Författaren själv säger att boken är lite "annorlunda" och det passar mig bra! Jag hoppas kunna få inspiration till eget skrivande med den här, och kanske få boktips också... om inte annat lär jag mig mer om mytologi och dylikt som jag finner väldigt intressant.
Stephen Turnbull: The Samurai and the Sacred
En annan inbunden fin bok: Om samurajerna nu och då, allt möjligt som man skulle vilja veta... Är intresserad av japansk skönlitteratur och musik så varför inte lära mig lite mer om historiska samurajer? Än mer roligt när jag själv fäktats lite (dock med värja och inte med det japanska svärdet: katana). Har länge velat läsa nåt om samurajer och även köpa nåt sånt, och nu tog jag chansen!
Sue Hepworth: Zuzu's Petals
En liten pocketbok på engelska blev det också. En söt liten bok i omslaget med körsbärsblomster på... "en historia om familj, vänskap och olika slags kärlek". Jag kände för något lite lättsammare också, och det verkar vara en trevlig bok! Den här boken hittades bland Akademibokhandelns egna utgallrade böcker som såldes för halva priset, och alltså ej var "bokreaböcker" man kan hitta i bokreakatalogen... Man gör ofta bra fynd bland just utgallrade böcker, tycker jag.
Choi Kyung-ah: Snow Drop, del 9, 10, 11 och 12
En manwha-serie (koreanskt tecknat, jmfr japanska "manga") om kärlek och relationer. Jag hade de tidigare delarna sedan tidigare, och när nu allihop reades ut för halva priset slog jag till och köpte de kvarvarande delarna så serien är komplett i min bokhylla.
Jag läste förresten i SvD att bokrean sägs vara på väg att dö ut. Hoppas innerligt att de har fel! Det är en fin tradition...
tisdag 24 februari 2009
Skrivpuff: Utmaning 55: Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat)
Jag låter detta inlägg vara min skrivövning (eller början på densamma). Jag har skrivit om loppisfynd flera gånger i min blogg, och mest har fynden utgjorts av böcker. Många gånger har jag även köpt annat, men som den skrivarblogg det här kommit att bli (mer eller mindre) har jag mest tagit upp bokfynd. Loppis är perfekta för bokfynd. Jag har dock hittat annat trevligt på loppis: saker och kläder.
Här följer mina inlägg om loppis, från det äldsta inlägget och framåt. Läs dem gärna - de är som förlängning av den här skrivövningen (eller de egentliga skrivövningarna)!
There's a little gadget has dropped off my typewriter
Bokkap på second hand
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Här följer mina inlägg om loppis, från det äldsta inlägget och framåt. Läs dem gärna - de är som förlängning av den här skrivövningen (eller de egentliga skrivövningarna)!
There's a little gadget has dropped off my typewriter
Bokkap på second hand
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Låter det inte befängt?
Låter det inte befängt, så säg! Var är världen på väg, undrar jag... Integritet? Privatliv? Finns det? "ACTA" (AKTA?) dig?
(Okej, jag är FÖR upphovsrätt men vad har tullen med det hela att göra? Räcker det inte med FRA? Demokrati... Snart stoppar väl poliser folk på gatan och ber att få genomsöka ens mobiltelefon... Kanske vore ett uppslag till en SF-roman? - som tyvärr inte verkar äga rum SÅ långt in i framtiden? ...En typisk SF-dystopi där kontrollsamhället gjort att ingen går säker... att alla när som helst kan bli tvungna att lämna ut/förevisa sina ägodelar/hem i myndigheternas jakt på piratkopieringsförbrytare.)
(Okej, jag är FÖR upphovsrätt men vad har tullen med det hela att göra? Räcker det inte med FRA? Demokrati... Snart stoppar väl poliser folk på gatan och ber att få genomsöka ens mobiltelefon... Kanske vore ett uppslag till en SF-roman? - som tyvärr inte verkar äga rum SÅ långt in i framtiden? ...En typisk SF-dystopi där kontrollsamhället gjort att ingen går säker... att alla när som helst kan bli tvungna att lämna ut/förevisa sina ägodelar/hem i myndigheternas jakt på piratkopieringsförbrytare.)
onsdag 18 februari 2009
Bokkap på second hand
Jag har verkligen fastnat för att köpa böcker på second hand. Där jag bor finns "Myrorna" välplacerat inne i city, och där säljer de pocketböcker för fem kronor styck. Inbundna böcker kostar från 20 kr och uppåt. Som hittat när man inte alltid har ekonomi till att köpa nya böcker för flera hundra kronor styck.
Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.
Böckerna jag köpte var:
J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.
Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.
Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.
Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.
Jane Green: Mellan raderna.
Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...
A.S. Byatt: Possession - a Romance.
A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!
Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?
Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.
Böckerna jag köpte var:
J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.
Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.
Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.
Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.
Jane Green: Mellan raderna.
Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...
A.S. Byatt: Possession - a Romance.
A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!
Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?
Bildutmaning
Jag utmanades av Sigrinn - tack! - och antar utmaningen!
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Våga skriva!
Jag fick tips om en gammal men fortfarande ändå aktuell artikel om skrivande, med tips från bl.a. förläggare om hur man får bok utgiven, vad man ska tänka på när man skriver och dylikt. Sidan är från ICA-kuriren och finns här.
måndag 16 februari 2009
Så skriver man följetong
Via "skriva"-listan fick jag tips om vad författare som skriver följetong för veckotidningar ska tänka på. Punktlistan är enligt källa tagen från boken "Min veckopress" av Rune Moberg.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
måndag 9 februari 2009
Pusselbitar faller på plats
Egentligen skulle jag skriva på julnovellen. Jag kom så långt som till att öppna dokumenten. Jag har nämligen inte bestämt mig än, vilken novell jag ska satsa på, så jag har (min vana trogen) påbörjat flera (minst två) noveller, en helt nypåbörjad, och andra med gamla idéer som jag inte mer än noterat och sparat tills tillfälle gavs att utveckla dem.
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
fredag 6 februari 2009
Jag är uppvuxen med pärmar
Jag är uppvuxen med pärmar. Särskilt min pappa hade (och har) många pärmar, för allt möjligt. Eller stryk allt möjligt… det är jag som har pärmar för allt möjligt. ("allt möjligt" är lite svårdefinierat)
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
torsdag 5 februari 2009
I grottan hos oreaderna...
Jag hade tankar om att skriva något som säljer (hur bra låter det på en skala? – men att skriva säljande vill väl de flesta? – hitta någon som vill publicera vad de skrivit, bli erkända författare)…
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
onsdag 4 februari 2009
Dikter ivägskickade
Nyss var jag iväg till brevlådan och postade ett kuvert. Det var adresserat till Lyrikvännen. Det är mitt första försök på länge att få något publicerat. Ännu längre om man bara räknar dikter.
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
måndag 2 februari 2009
SkrivPuff: Utmaning 33: "Jag har tappat bort": Hur gör idrottsmannen?
Jag har tappat bort självförtroendet jag en gång hade i mitt skrivande… Om jag någonsin haft det. Jag har fått positiva uttalanden från andra. Jag vet att jag kan – egentligen. Ändå blir jag helt stirrig och nervös när jag låter andra – vänner och familj – läsa vad jag skrivit. Jag ser att det jag skriver ibland är bra. Jag ser – oftast – att det jag skriver har potential. Nästan alltid potential till att bli något bra. Ändå tvekar, tvivlar, trotsar jag mig själv. Klankar ned på det som skrivs, blir osäker på allting, överkritiserar, tar bort, skriver om i det oändliga. Ingenting blir bra nog. Jag tror någonstans att första utkastet till t.ex. en roman ska vara perfekt. Jämför med utgivna författare. Med mina idoler. Som jag beundrar. Klart att ingenting jag skriver blir gott nog då! Därför tänker jag nu om!
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)