måndag 15 oktober 2007

På riktigt, fast på roligt, inte på allvar

Jag är igång igen. I söndags gjorde jag ett veckoschema där jag planerade in skrivande på bok Tusenskönan klockan 20:00-21:00 varje vardag. Dessutom har jag planerat in Friskis & Svettis. Bättre sent på terminen än aldrig. Yoga två gånger i veckan borde väl få mina skrivnerver på plats? Jympa och gym ska det också bli, och jag ska fortsätta med mina morgonpromenader. Morgnar skulle kunna vara bra tid till att skriva, men med mina morgonrutiner inklusive morgonpromenaden räcker tiden inte till. Som tur är har jag eftermiddagar som dessa – mina måndagar. Jag har redan tillbringat en timme med att skriva, på Café Tuppen, från cirka halv ett till halv två. Bara jag kommer förbi "censurion" ska det gå att skriva.

Jag skrev i går, förresten, ett första försök sedan förra måndagen. Jag tänker som så: jag försöker inte skriva. Antingen skriver man eller så skriver man inte. Det finns inget mellanting. Jag skrev. Och började om och skrev om, skrev om, skrev om, och skrev slutligen SKRÄP! med versaler över resten av papperet. Det var för övrigt ett gulligt ljuslila brevpapper med vita kaniner och vita blommor på. Man skriver inte vanliga brev nuförtiden, sådant där ålderdomligt med bläck- eller blyertspenna i kuvert med frimärke på. Jag som en gång, i min barndom, samlade på brevpapper. Nu vet jag inte vad jag ska göra av alla dessa brevpapper. Från och med i går skriver jag på dem, för att göra skrivandet lite roligare, lura kritikern och låta det blir mindre allvar...

Annars har jag fem pärmar, två stora vita boxar från IKEA, och två mindre gröna boxar från IKEA, som alla innehåller skrivet relaterat till böckerna Tusenskönan och MK.

Nu är jag som sagt igång med skrivandet igen, och den här gången på riktigt, fast på roligt, inte på allvar.

Annars har jag ägnat de senaste veckorna åt höststädning, inredning, bakning, målande av skohylla, målande av akryltavlor (en med en nunna på och en med två stycken på en bänk). Så fort jag köpt mig en digitalkamera ska jag lägga upp bilder på bloggen. Som det är just nu lägger jag ned mina pengar på nya glasögon, ett par solglasögon (otroligt för att vara mig, har aldrig haft solglasögon förut, typ), kontaktlinser (också första gången för mig! - förunderligt fantastiskt, värt ett eget inlägg bara det!) och som sagts först i dagens inlägg Friskis & Svettis. Så mina pengar rullar iväg från mig, och digitalkamera är inte direkt prioritering nummer ett, fast det vore roligt att ha en!

Skrivande ska dock vara en av mina första prioriteringar, och det ska ge resultat, om inte annat på ordmätaren som inte rört sig på en månad snart nu! Jag kommer igen. Men peppa mig gärna! Just nu tycker jag att boken suger och funderar på att börja om helt och hållet...

7 kommentarer:

  1. Du _får_ inte ge upp! Jag har inte läst en enda scen med Maximilian, men jag tycker redan mannen är helt fascinerande!! Jag vill ju läsa boken!

    Jag vet som sagt verkligen hur det känns med den där elaka kritikern som skriker åt en. Det kan vara fruktansvärt förlamande. Men att känna dig bekväm med och säker i det du skriver kommer verkligen med övning, tro mig. Det är inte bara att man lär sig rent tekniskt och hantverksmässigt: man lär sig också hur man ska titta kritiskt på sin text, utan att dissa sig själv helt. Tro på dig själv!

    Och, en annan sak: det enda dåliga du kan göra, är att sluta skriva. Så sluta aldrig :-)

    Ser fram emot att se fler av dina tavlor. Du e grym, ju!

    SvaraRadera
  2. Horace Engdahl tränar också på Friskis och Svettis. På tal om ingenting. Och jag, förstås. :-)

    Nej men seriöst, jag tror det är en bra idé! Jag har flera vänner som menar att det är så skönt att gå och träna för att få rensa skallen och inte tänka på skolan ett tag. Det förstår jag inte; min skalle blir då inte rensad av träning, tvärt om... Men när tankarna är tunga kan jag använda träningsendorfinerna till att se positivt på saker igen och ta nya tag. Så oavsett om du är typ A eller B (typ Harriet) tror jag det är braför skrivandet!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Äh, förra inlägget publicerades konstigt...
    Öhm, solglasögon? Har jag missat något, är det typ inte, höst? Du vet, spöregn och mörker mitt på dagen? :)
    Har läst någonstans, nanoforum förmodligen, att de finns de som för att lura kritikern tar en riktigt dålig bok och en rödpenna. Sedan går de fullständigt lös på boken och när det är gjort är kritikern tydligen så uttröttad och full av "så här kan man göra istället"-energi att det går finfint att skriva själv. Aldrig provat det men det låter om inte annat väldigt roligt att korrläsa någon värdelös bok!

    SvaraRadera
  5. Linda G:

    Haha, vad kul! Tack så mycket. Hoppas du tycker detsamma när du verkligen har boken i din hand. ;)

    Ja, tro på sig själv är verkligen en av nycklarna... Tillit och tilltro, svårt.

    Nej, jag ska inte sluta. Ännu mindre ska jag sluta efter din engagerande och motiverande peppning! Tack!

    Så fort jag få tag på en digitalkamera lägger jag upp fler tavlor.

    SvaraRadera
  6. Harriet:

    Hehe, kul!

    Jag tror att jag är typ B/Harriet.

    Om jag inte är typ C/Jenny.

    Jag började träna och fortsätter träna för att hitta balans mellan vila och aktivitet. Dessutom blir kroppen så himla glad av att skutta runt till musik eller göra långsamma yogaövningar. Men jag håller med om att det inte är för rensnings skull. Jag FÅR energi genom att göra av med energi. Om jag inte skulle röra på mig så blir jag lättare arg, mår sämre osv, bara för att det ligger massa energi och pyser i mig som jag inte gjort av med.

    SvaraRadera
  7. Sama:

    Det är då, när det är som mörkast som man ska ta på sig solglasögonen och göra det ännu mörkare och mysigare. ;)

    Nej, men allvarligt talat, man fick två glasögon i paketpris, där det ena paret visade sig vara en billigare variant av glasögon för 200 kr, och de gör jag hellre solglasögon av än har som "permanentbågar", om du förstår hur jag menar. Dessutom tror jag att solglasögonen är lika inne i vår som nu, och nån gång måste jag väl ändå satsa på att köpa ett par, så varför inte göra mig höstpank? ;)

    Låter som kul idé, rödpennor har jag, men hmmm, har jag dåliga böcker...? Nånstans kanske. Om inte annat kan man ta en lånebok och gå loss med rödpenna. Jag undrar vad bibliotekarierna säger om det...

    SvaraRadera