Tematrio - Systrar och bröder

Veckans tematrio handlar om syskon, om böcker med systrar och bröder. Lyran skriver: Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer, men kanske kan det vara lite svårt att på rak arm komma på tre. Ni får leta lite i minnet. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Syskonrelationer står mig varmt om hjärtat, eftersom jag har fyra syskon själv, tre bröder och en syster. Men bland böckerna i mina bokhyllor var det första intrycket att det var ont om syskon. Till sist hittade jag i alla fall tre stycken böcker jag läst och fastnat för.

Julian Gough har skrivit romanen Juno och Juliet.(Juno & Juliet i original) Boken handlar om ett irländskt enäggstvillingpar, Juno och Juliet som börjar plugga på universitetet i Galway på Irland.

Boken är rolig, handlar om tvillingparet och männen i deras liv. Det figurerar anonyma hotbrev, teman är kärlek och död.

Jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av den här boken mer än att jag gillade den. Till mitt försvar kan sägas att det var några år sedan jag läste den. Ändå minns jag den som läsvärd och annorlunda – något som lockar åtminstone mig.

Richard Adams har skrivit Watership Down, på svenska Den långa flykten. Jag har boken på engelska, men jag har läst den både på svenska och på engelska. På engelska någon enstaka gång och på svenska ett flertal gånger. Den här boken var en favorit under uppväxten. Jag läste den första gången på lågstadiet, jag tror jag var nio-tio år, och sedan dess har jag läst om den många gånger. Bokens målgrupp är nog egentligen (unga) vuxna. Romanen handlar om en grupp kaniner som flyr från sina hemtrakter. Deras hem skövlas av människor och de måste hitta ett nytt hem. Många äventyr råkar de på under färden, och kaninernas flykt blandas med historier om kaninernas Jesus, en myternas gestalt, en lurig, intelligent figur, som sägs ha levat i tidernas begynnelse. 

Kaninerna beskrivs väldigt mycket som just kaniner, de är rädda, de är djur och inte människor. Ändå kan man förstås dra många paralleller till vårt eget samhälle. Huvudpersonen – huvudkaninen – Hassel (Hazel) – han som också blir flyktgruppens ledare, har en synsk bror, en mycket intuitiv och drömmande lillebror – som heter Femman (Fiver) – för att han kom som femte nyfödd i kullen.

Den här boken är mycket läsvärd, tycker jag själv, en allåldersbok, där vuxna och barn får ut olika saker av berättelsen, men båda slags läsningarna är mycket givande. Boken finns med på listan Världsbiblioteket, som en av de hundra mest läsvärda böckerna genom tiderna.

Diana Wynne Jones har skrivit många barn- och ungdomsböcker om syskon i olika konstellationer, jag har några av dem. En av dessa, en av de få böckerna hon skrivit som översatts till svenska, är De sju makterna. 

Två syskonskaror finns här. Dels är det huvudpersonen Howard och hans syster som kallas Hemskan. Dels är det sju andra syskon som även är de sju stora makterna i staden – de har alla varsitt ansvarsområde – pengar, gas, el, musik, renhållning – och brottslighet. En av dessa sju makter tvingar Howards far att ge honom/henne tvåtusen nyskrivna ord i månaden. Nu har Howards far inte gjort som han ska, inte gett sina tvåtusen ord, så en underhuggare, Busen, skickas på Howards far för att kräva honom på de tvåtusen orden, en Buse som vägrar att lämna hemmet förrän han har fått vad hans uppdragsgivare vill ha.

Det låter skruvat och det är skruvat. Det är en rolig, mycket humoristisk och spännande barnbok, annorlunda, påhittig, fantasifull och uppfinningsrik. Med oväntade vändningar i handlingen. Originalet är bättre än översättningen, men jag har läst den mest på svenska. Många gånger på svenska. Läst den själv och läst den högt för min syster. Det är en av mina absoluta favoritböcker. En riktigt läsvärd och rolig bok som i original heter Archer's Goon.

Schack och hur kursiv stil kan bli betydelsefull

Kursiv stil, även i dag. Men kaffe till. Och fortfarande Rush i högtalarna. Lite var det med förut, Jade och vännerna spelade schack. Som en bisak. Men nu får det alltmer och allt större betydelse. Och jag som är värdelös på schack, knappt alls spelat. Åratal sedan, med en bror som bara vann och vann. Inget kul då, när man bara förlorar och inte orkar vara strategiskt förberedd och tänka tillräckligt mycket i förväg. Måste återuppliva mina schackkunskaper. Helst borde jag väl låta dem spela go. Där har jag i alla fall större passion själv, till och med en liten spontanköpt bok och ett eget go-bräde, men Jade vill inte riktigt det, verkar det som. De vill spela schack. Så jag får väl återuppliva mina schackkunskaper, har inte mycket val i den saken. Och nu blev schackspelandet plötsligt ännu mer betydelsefullt. Det måste vara den kursiva stilen. Oväntade saker sker.

(Bilden lånad härifrån, slumpvis hittad schackbild som föll mig i smaken.)

Vad kursiv stil kan göra med hjälp av musik och en kopp te

Jag trodde att jag inte kunde skriva mer i dag, men så satte jag på musik, satte mig ned med en kopp svart te, och texten blev kursiv utan att jag hade för avsikt att skriva med kursiv stil. Det kursiva och musiken hjälpte, snart hade jag skrivit ett långt stycke, med liknelser och metaforer och någonting som kanske är ganska bra ändå. Delvis berodde det på att jag visste hur jag skulle börja, men fortsättningen hade jag ingen aning om förrän jag skrev den. Musik, kursiv stil och en kopp gott te räddade kvällsskrivandet. Nu ska jag skriva kvällens sista rader och sedan räkna samman dagens ord.

Från storstad till bergsmassiv

Vilken frihet under ansvar det är att skriva skönlitterärt och hur lätt man kan snurra iväg och låta fantasin löpa, springa åt helt andra håll och plötsligt är man istället för att vara i telefonsamtal i storstaden mitt uppe i Klippiga bergen, vid en lägereld och med en smygande puma någonstans i närheten.

Bokfynd på Röda Korset

Var ut en sväng på stan för att uträtta några ärenden och passade på att svänga förbi Röda Korset. Den lokala Röda Korset-butiken säljer böcker för ytterst förmånliga priser. En inbunden bok kostar fem kronor och pocketarna kostar tre kronor styck. Om man köper fem inbundna böcker får man dem för priset av fyra, det vill säga för tjugo kronor. Det erbjudandet utnyttjade jag inte den här gången, men några böcker blev det. Närmare bestämt sex stycken: tre inbundna och tre pocketar.

Alessandro Baricco läste jag senast augusti 2011. Då läste jag hans "Nittonhundra", en tunn och poetisk liten bok, legenden om oceanpianisten. Den här gången hittade jag "Silke", också en tunn bok, en roman utgiven på Albert Bonniers Förlag. Den utspelas i mitten på 1800-talet och handlar om en man vid namn Hervé Joncour som handlar med silkesmaskar. Låter lite udda, det också. En tunn roman med stor stil. Kanske och förmodligen snabbläst. Ska bli kul att läsa!

Yasunari Kawabata har jag inte läst något av tidigare. Han är japan, nobelpristagare, fick nobelpriset 1968, dog 1972. Boken jag hittade är en pocket på engelska. "The Old Capital", handlar om Chieko, adoptivdotter till en kimonodesigner med fru. Ska bli intressant att läsa!

Neil Strauss har skrivit Spelet, med undertiteln En inträngande analys av raggningsexperternas hemliga sällskap. Som jag förstår det är det något slags självupplevt av Strauss som tillbringade två år i hemligt sällskap med män som ville bli experter på att ragga kvinnor och sedan skrev han en bok om det. Vet inte om den är läsvärd eller inte, men jag tänkte att den kunde vara en inspiration till Jade eftersom jag där skriver ur manligt perspektiv.

Donna Tartt har jag tidigare läst en bok av, Den hemliga historien. Jag har nyss köpt hennes senaste/tredje bok Steglitsan. Äger mittenboken (hon har bara kommit ut med tre böcker), The Little Friend i pocket på engelska, köpt på second hand. Antagligen är det för att jag har den på engelska och för att den är tjock och kan vara tungläst därför som jag inte läst den än. När jag nu hittade hela två exemplar av denna bok, inbunden och på svenska, på Röda Korset, kände jag att det var väl meningen att jag skulle köpa ett ex. Så det gjorde jag. Den lille vännen heter boken på svenska och jag ser fram emot att läsa den.

Lolly Winston har jag tidigare läst en bok av, hennes debut Brustna hjärtans café, som jag gillade och läste juni 2012. Dock var det en missvisande svensk titel, jag trodde det skulle vara mycket om caféet men det kom in sent i handlingen, och därför tycker jag att den engelska originaltiteln Good Grief är betydligt bättre och mer adekvat. Debutromanen har nu fått en fristående fortsättning och av texten på baksidan att döma är det här också en feel-good-roman. Hittade ett inbundet exemplar av denna bok, som tyvärr hade ett rätt så trasigt omslagspapper men det må vara hänt, boken annars ser hel och fin ut. Fortsättningsboken ska vara på gång att bli filmatiserad också med Julia Roberts i huvudrollen. Kanske är projektet lagt på is? Fortsättningsboken har hursomhelst fått en mer direktöversatt titel på svenska, mycket mer passande. Lyckan säljs separat (Happiness Sold Separately).

Monica Zak är en för mig välkänd barnboksförfattare som jag läst en hel del böcker av genom åren, speciellt som barn och ungdom. Nu hittade jag en bok med en samling spökhistorier, återberättade av henne. Även den här är riktad till barn, det är en inbunden bok och i fint skick. Vampyrens tunga och andra hemska historier heter historiesamlingen.

Tävling i skräck: Haunted House

Hinner jag eller inte?

Jag har i alla fall funderat ut en handling till en novell med skräcktema. Och jag har börjat skriva, häromdagen, en dialogbörjan.

Skräck. Det är inte min genre, egentligen, men desto större utmaning och desto roligare att faktiskt delta.

Temat är Haunted House och deadline är 28 februari. Tävlingen anordnas av Swedish Zombie Press och länken leder direkt till tävlingen.

Läsdagboken - en guldgruva för minnet

Dags för veckans bokbloggsjerka. Frågan den här veckan är som följer: "Hur håller du reda på alla böcker som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en backup plan att dela med dig av?"

Mitt svar:

Många gånger har jag ett riktigt bra minne, minns nära nog alltid författare och kan snabbt koppla ihop författare och titel om någon skulle fråga vem som skrev den och den boken. Men helt vågar jag inte lita på mitt minne. Och på samma vis vill jag heller inte förlita mig på bloggen som ett "hålla reda på"-verktyg. Så mycket eller ofta bloggar jag inte om böcker och dessutom finns risken att bloggen skulle försvinna, krascha, dokument tappas bort och så vidare.

Men jag vill verkligen hålla reda på böcker och föra listor och statistik, så jag har en läsdagbok. Av det gamla hederliga slaget, fysisk och möjlig att ta på. Jag köper nya på biblioteket. Senast köpte jag två stycken för risken finns ju att de hamnar ur tryck. Visserligen har jag sett att de finns att köpa på nätet, men jag gynnar gärna biblioteken så jag köper dem där.

Nu är jag nästan klar med en läsdagbok och jag tror att jag ska ha en ny oanvänd i mina gömmor. Läsdagboken är ytterst praktisk för kort komihåg. På varje sida finns det plats för två böcker. Rubrikerna är: Författare, Titel, Datum, Anteckningar. Platsen för anteckningarna är i kortaste laget. Speciellt i den nya versionen av Läsdagbok.

I den förra, som såg likadan ut på omslaget, fanns det inuti plats för tre böcker per sida, allting var småttigare och det var större plats för anteckningarna. Nu är det tre rader och man får inte plats med mer än en kort kommentar. Visserligen räcker det för att friska upp minnet, för att kunna skriva ned betyg och ett kort "bu" eller "bä" om boken. Jag är verkligen glad att jag har en läsdagbok. Nu när jag fått in vanan att fylla i varje gång jag läser ut en bok gör jag det mer eller mindre per automatik. Men jag tycker inte att det räcker. För den kan ju brinna upp! Så jag för in allting jag läser i ett worddokument också.

Skämt åsido, det är mer för statistikens skull. Det är lättare att lista hur många böcker jag läser per månad och år i ett worddokument, så jag har listor i wordformat. Där listar jag alltså bara vad jag läser, kommentarerna skriver jag för hand i läsdagboken. Och recensionerna skriver jag på dator och lägger upp på bloggen, när det blir av.

Nu har jag fört läsdagbok på datorn sedan 2003/2004. De nämnda åren blev det inte helt ordentligt och inte månadsvis som jag gör nu. Det började jag med 2005. Sedan dess har jag två dokument per år, ett för en lista där jag ser antal böcker lästa under hela året, och en lista där jag numrerar om för varje månad så jag ser hur många böcker jag läst månad för månad.

Den fysiska, röda Läsdagbok, som syns på bilden ovan, köpte jag mig för första gången runt år 2000. Sedan dess har jag fört in vad jag läst, mestadels, förutom någon period runt 2003 då jag inte läste så mycket och glömde bort att göra det ordentligt.

I läsdagboken skriver jag upp alla slags böcker jag läser, även korta barnböcker. Gränsen går vid tidningar och tidsskrifter. Vilka tidningar och tidskrifter jag läst under ett år listar jag längst bak i min Läsdagbok, bara helt kort, titel på tidskrift/tidning utan att nämna vilka nummer eller så.

Innan Läsdagbok kom in i mitt liv, hade jag redan på slutet av nittiotalet faktiskt en anteckningsbok som jag rubricerade som "Kommentarer vid läsandet av böcker". Där jag just kommenterade medan jag läste. Det började jag med 1997.  Det blev också en anteckningsbok där jag vid olika tillfällen och sporadiskt när andan föll på listade utlästa böcker under en viss period. Det finns fortfarande en bunt oanvända sidor i den här anteckningsboken, jag gjorde det inte så ofta, och använde den senast 2002. Det var mer en fråga om studium, att analysera/reagera/reflektera över boken ifråga under läsningen. Det säger sig själv att det ibland kändes lite för ambitiöst och därför inte blev gjort så ofta.

Redan tidigare på 90-talet, jag minns inte när, gjorde en av mina bröder och jag en lista på datorn, på alla böcker vi läst, i ett excel-dokument, tror jag att det var. Då var jag riktigt ambitiös också, gick till biblioteket och antecknade och skrev upp alla böcker jag kom på att jag läst, korta som långa. Det blev över tusen titlar. Sedan kraschade datorn, dokumentet försvann. Tråkigt nog.

Ett annat tråkigt minne är det att jag hade en "Läslus-bok", en anteckningsbok där man kunde fylla information om böcker man läst, jag hade den i början på nittiotalet (runt elvaårsåldern) och skrev upp böcker jag läste, men tänkte sedan att det var för trist att jag bara skrev av baksidestexterna, jag skulle vara mer ambitiös, skriva egna recensioner. Så jag slet ut de gamla sidorna(!), slängde dem och tänkte börja om. Med ordentliga recensioner. Vilket inte blev av. Som jag ångrar att jag inte har kvar den där läsdagboken i sitt ursprungliga skick! Vilken guldgruva!

Annars har jag fört dagbok av och till under många år, sedan jag var åtta, och ibland nämner jag i dagboken att jag läser, någon enstaka gång till och med vad jag läser, och de gångerna kan jag använda dagboksanteckningarna och föra in i dokument om vad jag läste under ett visst år. På så vis kan jag nog göra en (ofullständig) lista av vad jag läste som barn. Många böcker dröjer sig kvar, många böcker finns kvar i minnet, många böcker skulle jag kunna lista på en lista över vad jag läst. Tyvärr kan jag nog inte göra samma biblioteksrejd längre, eftersom de gamla böckerna bytt utseende, bytts ut sedan dess eller inte längre finns kvar på biblioteket, sålts, slängts, i bästa fall finns i magasin-avdelningen.

Men det vore skoj att någon gång göra en lista över allt man läst. Även om den är ofullständig.

(Tillägg: letar i bloggen och hittar att jag skrev om Läsdagbok redan 2008 i det här inlägget.)