Ny HP med Vista

Beklagligt nog fick jag den nya datorn redan på onsdagen, på onsdag eftermiddag närmare bestämt.

Beklagansvärt? Egentligen var det helt underbart! Jag behövde inte stå ut mer än söndag, måndag, tisdag och halva onsdagen utan dator (jobb och biblioteksbesök undantagen). Det kändes lite snörpligt eftersom jag stålsatt mig: ”ingen dator förrän på torsdag eller fredag”.

Ni vet precis hur mycket jag klagat och svurit över min gamla dator, så att ha en ny dator är en otrolig befrielse! Jag fick den som sagt på onsdagseftermiddagen och under kvällen fick jag hjälp med att installera och komma igång med den nya datorn. Under torsdagen fortsatte jag att på egen hand installera program och dylikt. På fredagen ägnade vi några timmar åt att förgäves försöka få igång den gamla hårddisken och se vad som egentligen var felet med den gamla datorn. Jag vet inte säkert än, men det verkar som om videokortet, grafikkortet, pajat, och inte själva moderkortet eller – tack och lov – hårddisken.

Ett råd: gör backup – och gör det innan datorn går sönder. Jag har tillgång till en ”familjeserver” och bränner dessutom backuper på cd-/dvd-skivor, tyvärr med ojämna mellanrum, men nu när datorn dog var det länge sedan jag sist gjorde backup alls. Jag har en skiva från 26 januari, så allting jag samlat på mig av musik, bilder och skrivet sedan dess och fram till nu i lördags är borta. OM jag inte får igång gamla hårddisken! Det återstår fortfarande att se… *hoppas, hoppas, hoppas*

Och i backup-rådet: glöm inte Internetbiten. Det grämer i alla fall mig att jag hastigt och olustigt blivit av med alla mina bokmärken i Mozilla Firefox. För det var verkligen många! En ovärderlig skattkista, om ni frågar mig!

Hursomhelst är den nya datorn underbar! Den var billig också. Vem som än vill köpa ny dator snabbt och billigt, beställ på Dustin och samkör med lokalbutik. Mina föräldrar var snälla nog att hämta upp datorn på DataCorner (lokal butik i Västerås) och leverera den till mig (tack så mycket!), eftersom jag inte har någon bil!

Jag köpte en HP: HP PAVILION A6305 AMD 5000+ 2GB/360 DVDRW VHP. Den finns att beskåda här.

Den är riktigt billig, 3 192 kronor, ett hett tips för er som vill ha ny, snabb dator, med Vista Home Premium installerat (exklusive skärm). Jag gillar Vista, trots att jag var skeptisk innan efter allt jag hört om det… Men det är väldigt tilltalande utseendemässigt och smidigt att arbeta med.

Med ny dator fick jag dessutom tillfälle till nystart. Med andra ord hade jag perfekt tillfälle att städa och sortera i saker och ting – alla mina bilder, allt skrivet osv. – som jag förde över från dvd/cd till datorn. Detta pysslade jag med i helgen. Och äntligen har jag ordentligt med plats! Nu kanske jag kan ha hela min musikskatt i datorn och ändå ha plats över – men bara kanske!

Utan dator

Som ett paket på posten kom med påsken datorkrångel. Omedelbara och slutgiltiga.

Först frös allting och jag kunde inte ens se muspekaren längre. Jag startade om datorn med den där trevliga lilla snabbknappen som man inte ska missbruka (ska inte, men gör gärna)… Men datorn startades inte om. Fläkten gick igång, javisst, men mer än så hände inte. Åtskilliga gånger med sladdutdrag däremellan försökte jag, men jag fick snabbt inse att datorn var död.

Begravning och svarta kläder, orgelmusik och blomsterkvastar.

Nej, nej, så blev det inte. Jag tog mig inte tiden att sörja datorn, bara lite tandagnisslan och självömkande gråt över att jag inte kunde fixa någonting själv, och sedan fick jag hjälp med att beställa en ny dator. Den nya, ungdomligt friska datorn med betydligt större minne, med betydligt fler finesser, och betydligt mer hälsosam, frisk och kry, anländer förhoppningsvis i slutet av veckan, och då ska jag (återigen med hjälp) installera en massa och få igång nya datorn, mitt hopp om framtiden.

I mellantiden sitter jag som på nålar, eller i alla fall sitter jag på andra ställen än på datorstolen. Förunderligt hur man inser att datorn slukat tid… Utan dator har jag plötsligt massor med tid till annat.

Först flydde jag till teven, men sedan insåg jag att jag inte längre vill ha tidsslukare.

Redan i söndags då jag först blev av med gamla usla datorn (jag beklagar mig inte) målade jag akvarell, målade akryl, läste ut en bok och började i en annan, samt såg på åtminstone en film.
Så gick långhelgen, med betydligt mindre datortid än vad jag förväntat mig (och önskat mig). Och nu sitter jag på lunchrasten och dreglar över en dator som faktiskt fungerar. Nej, jag ska inte jobba övertid…

I Julia Camerons bok har jag nu kommit fram till veckan där det är läsförbud. Jag har redan brutit mot det förbudet. Under påskhelgen har jag läst åtminstone tre böcker (om mumintrollen av Tove Jansson). I morse avslutade jag Pappan och havet. Men om jag har läsförbud under resten av veckan blir det tillsammans med mitt ofrivilliga datorförbud plötsligt jättemassa tid att göra annat. Tar jag bort teven blir det ännu mer.

Ska jag låtsas att teven också gått sönder?

Glad Påsk!

My Life Without Me

Jag har just sett klart en spansk-kanadensisk film: My Life Without Me. Med Sarah Polley i huvudrollen (som barn känd från den högst rekommendabla kanadensiska tv-serien Road to Avonlea).

Filmen var som en bok på det vis en bok går in på djupet i de små detaljerna. Det var verkligen en film om det lilla i livet, och allt det stora mitt i det lilla.

Kontrasterna.

Regnet. Döden. Livet.

Se den.

Hur mycket boknörd är du?

Tack Sama för kul test! Jag är nöjd med mitt resultat. Runt tusen böcker hemma, och massvis med olästa, plus att jag jämt lånar böcker på bibblan jag inte hinner läsa men lånar om och lånar om, borde ge något sådant här i resultat. Tilläggas kan att nuförtiden hinner jag inte läsa ut dem, men medan jag var barn var det inga problem med att sträckläsa femtio böcker på en månad.

Subarashii! Underbart! Fantastiskt! Wonderful! Excellent!

I dag, 19/3 2008, släpper Miyavi sin nya skiva -THIS IZ THE JAPANESE KABUKI ROCK- men det är inte det enda!

I samband med denna sin nya skiva gör han en europaturné och på den turnén ska han besöka Sverige! Jisses, vad glad jag blev när jag läste det! Självklart måste jag gå på konserten!

Jag fick informationen från New Nippon Shop, via deras nyhetsmail (anmäl dig en bit ned på sidan till vänster).

Den första juli i år, på Tyrol i närheten av Gröna Lund i Stockholm kommer konserten att äga rum, med insläpp kl. 19:30. En biljett kostar 340 kronor och kan beställas från Ticnet från och med den 14 april. Jag ska definitivt dit! Är det någon som vill hänga med?

Är du osäker, kolla in hans musik på Youtube eller beställ skivor på svenska New Nippon Shop.

(Som en parentes kan tilläggas att Miyavi utseendemässig (och gärna röstmässigt också förresten) är den som fått ge inspiration till Maximilians vän Ace, så kolla in video nummer ett nedan för snygga ”inzoomningar” av t.ex. ansiktet. Första låten, både låten i sig och videon visuellt, är riktigt vacker, dessutom!)

Här är två videor:

Miyavi – Hi no Hikari sae Todokanai Kono Basho de – PV (2008)

Miyavi – Sakihokoru Hana no Yo ni -Neo Visualism- – PV (2007)

Hur hittar man dit?

Jag slog upp en sida på måfå i The Right to Write och läste.

Aha, tänkte jag, så det är därför jag varit så lättirriterad och humörsvängande de senaste månaderna.

November med NaNoWriMo körde i och för sig slut på mig också, men jag har alltid haft längtan kvar efter att skriva. Citatet som fick mig att säga aha i The Right to Write var nämligen följande:

Over the long term, writing is a lot like marathon running and, just as a runner suffers withdrawal when unable to run for a day or two, so, too, does a working writer miss his writing work. A certain amount of writing, like a certain amount of miles, keeps the artistic athlete happy and fit. Without this regular regime, tensions build up. Irritability sets in. Life becomes somehow far less hospitable. A good writing day rights this again.

Jag känner igen mig i det där, ja i hela den sidan och i hela det kapitlet (som heter Loneliness). Det är verkligen vad som fått mig att gå omkring och svära och grymta gällande allt möjligt annat. Visst, kanske det inte är riktigt så enkelspårigt – många andra delar av livet spelar ju in. MEN det slår verkligen an i mig – och nu, ju mer jag skriver, desto bättre kommer jag att må. Det får mig att dansa inombords!

I dag har jag gjort några diktförsök på svenska och engelska. Jag har skrivit tio minuters flödesskrivning (Freewriting), och jag har skrivit en ljudövning: jag skrev helt enkelt ner alla de hörselintryck jag hade som en övning i sinnesanvändning i prosatext.

Dessutom har jag skrivit på Tusenskönan, men oj, vilket motstånd där fortfarande finns. Jag skrev i nio minuter, och sedan blev det stopp och jag tog tre minuters paus innan jag satte igång igen, skrev fyra minuter och så stopp igen. Fem minuters paus, och sedan två minuters skrivande. Därefter ytterligare två minuters paus och slutligen tre minuters skrivande. Hackigt som bara den, både innehållsligt och tidsmässigt. Men jag skrev på boken! Och mer än på länge, även om det gick långsamt.

Så jag upprepar igen: jag skrev på boken!

Fast jag kan ju inte låta bli att tänka: är det bara jag som pressar fram saker? Kanske är det inte alls så det ska vara? Jag vill lyssna på Maximilian och låta honom berätta, inte tvinga fram hans berättelse genom mig själv, om ni förstår hur jag menar.

Julia Cameron beskriver det så fint, att det är att lyssna, man lyssnar och historien ges till en, snarare än tvärtom. Så vill jag att det ska vara. Hur hittar man dit?