Jag rensar bland mina böcker, som så många gånger förr. Men den här gången är det annorlunda, för jag använder mig av Marie Kondos metod. Den går ut på att man behåller det som gnistrar och sprakar av glädje, och gör sig av med det som inte skänker en glädje. Kanske låter det enkelt. Men det är oftast det mest enkla som är det svåraste.
För mig har det alltid varit svårt att göra mig av med böcker. Jag älskar att skriva, jag älskar att läsa, jag älskar att samla på mig böcker och har svårt att släppa dem jag väl fått eller köpt. Jag lånar även gärna på bibliotek, och då får jag alltid förskräckligt dåligt samvete de gånger jag tvingas lämna tillbaka en bok till biblioteket som jag inte hunnit läsa. Detta skedde väldigt ofta tidigare, då jag lånade högvis som jag omöjligtvis hann läsa ut.
När jag var barn och riktigt liten, då var det inga problem att låna femtio böcker på en gång och hinna läsa ut dem på en månad. Det är lite annorlunda nuförtiden.
Jag har vägrat att växa upp i mitt boklånande. Det har ofta varit så att jag haft tjugo låneböcker hemmavid på en gång. Det har alltid varit standard.
Men så hände något. Jag vände blicken mot mina egna bokhyllor och konstaterade: Jag läser aldrig mina egna böcker. Hinner aldrig. Köper massor. Vill läsa dem, mycket gärna. Men ”måste” ändå alltid prioritera låneböckerna.
Då slutade jag, vid årsskiftet 2016, att låna böcker. Lättnaden var total. Jag satte igång att läsa de stackars böckerna jag haft stående i mina egna hyllor olästa alltför länge, eller bara en stund, men som alla skrikit ”Läs mig!”.
Nu lyssnade jag äntligen.
Dessutom rensade jag ut runt 200 böcker, skänkte till Röda korset.
En lättnad att bli av med spontanköpen, biblioteksutgallringsköpen, secondhandköpen, de där böckerna jag köpt fast aldrig riktigt velat läsa.
Ändå har jag haft många böcker kvar, ”bara för att”.
I augusti började jag rensa enligt Marie Kondos metod. Man börjar med kläder, och tar sedan hemmet i olika kategorier, snarare än rum. Efter kläder kom kategorin ”böcker” som jag helt sonika hoppade över, i tron att jag redan rensat så mycket.
Sedermera gick jag med i en svensk facebookgrupp för de som läst Marie Kondos bok och rensar enligt hennes metod. En-gång-för-alla-rensningen. För Marie Kondo påstår att det räcker med en enda sådan rensningsgång och sedan är man av med allt överflöd och ”bara för att” och annat man egentligen inte blir glad av eller vill behålla innerst inne.
I den gruppen tar vi nu i oktober varje kategori i en vecka. Veckan är nu nummer två och turen har kommit till böcker. Jag tänkte ”ok, jag tittar väl lite”. Och sedan bestämde jag i måndags att jag skulle rensa ut tre böcker.
I dag står jag framför mina hyllor och inser ”såhär vill jag inte ha det”.
Även om jag trott det, så är inte böcker heliga. Jag älskar böcker. Jag vill framför allt läsa fler böcker, läsa mina olästa, de jag verkligen är intresserad av.
Då måste jag också lära mig att släppa de böcker som tjänat ut sitt syfte, just för mig.
Böcker jag redan läst och gillat just för stunden, men inte tyckte var mer än halvbra. Varför ska jag behålla dem? Andra kanske gillar dem mer?
Böcker är till för att bli lästa. Gärna om och om igen. Sönderlästa, älskade, återlästa, tummade på, citerade, använda.
Favoritböcker, böcker i serier av fler där jag bara läst en eller två och är mitt uppe i serien, de vill jag behålla. Böcker som jag kan tänka mig att läsa igen, bläddra i igen. Böcker som sprider glädje omkring sig just för att jag minns hur bra de var. De vill och kan jag och ska behålla.
Men böcker som lämnar mig med ett ”jaha”. Varför ska de stå i mitt hem och ta plats från andra böcker som jag vill köpa och läsa?
Finns ingen anledning.
Så nu gör jag en ny lista i min bullet journal.
”Böcker till Röda Korset – oktober 2016”.
En av de viktigaste poängerna med Marie Kondo-metoden är att man ska bli medveten om vem man själv är, sin egen smak. Erkänna för sig själv vad man verkligen gillar. På riktigt och oavhängt andra, vad andra tycker eller tror eller vill ha, eller tror att man vill ha.
Man ska vara sann mot sig själv. Och avslappnad i sitt konsumerande. Släppa habegäret och fråga sig själv ”varför” riktigt ordentligt, innan man, som i det här fallet, köper en ny bok.
Kommer den här boken att ge mig glädje?
Om svaret är ja, köp eller låna den. Annars inte.
Dessutom är det viktigt att forma en målbild. Delvis för hela ”KonMari-resan” (hennes metod heter KonMari-metoden). Delvis för varje kategori.
För kategorin böcker är målet enkelt:
Jag vill få plats med alla mina böcker stående i de bokhyllor jag har just nu (fyra och en halv – delar en med min fästman). Just nu får jag inte plats. Jag har ett par tusen böcker och de svämmar över åt alla håll och kanter, de ligger ovanpå raderna av andra böcker, de ligger i högar ovanpå en av bokhyllorna. De får helt enkelt inte plats, egentligen.
Målet är långsiktigt. Jag har alltför många olästa böcker som jag verkligen vill läsa först, som jag inte ska göra mig av med förrän jag läst och inte gillat tillräckligt för att behålla.
Men jag kan komma en bit på väg genom att göra mig av med en del redan nu.
Vad ger jag bort?
- Spontanköp på second hand och utgallringar på bibliotek, där jag plockat på mig böcker utan eftertanke, bara för att de varit billiga. För att de just då lät intressanta eller för att jag visste att någon annan läst och gillat (på en annan blogg eller någons vän till en vän).
- Utgallrade biblioteksböcker kommer aldrig att se bra ut i bokhyllan. Därför faller de för mig under kategorin ”läs och lämna vidare”. Precis som de ursprungligen som låneböcker var menta att lånas och lämnas tillbaka för andra att låna och läsa. Ofta har de markeringen kvar, ”Hc”, ”Hce” etcetera, och plast om eller specialbiblioteksbindning. Det blir inte fint i bokhyllan. Jag är inte någon snobb när det handlar om bokryggar eller bokliga utseenden, men just biblioteksböcker har jag lite svårt för.
- Biblioteksböcker har också oftast varit barnfavoriter som jag ramlat på i någon utgallring, jag har blivit övernostalgisk och köpt boken bara för att jag läst och älskat den som barn. Då är inte en biblioteksversion av boken rätt upplaga att ha. Kanske att det bättre är att i så fall köpa om det kommer ut ett nytryck. Eller bara minnas med värme och ha kvar i sitt hjärta.
- Biblioteksböcker på utgallring har också ofta varit sådana där jag redan har en bok av författaren, eller flera, och vill läsa ännu fler. Köper en utgallrad bok i tron att jag ska läsa den också. Men så blir det inte av. De bara står i bokhyllan. För att har alltid haft för många böcker, och läst mest lånade låneböcker.
- Böcker jag läst och tyckt varit ”ok” eller ”gillat litegrand” eller, som också händer, inte alls gillat utan tyckt illa om. Sådant som jag inte älskat och som jag därför ger bort till någon annan att gilla mer eller kanske till och med älska. Eller som jag kanske tyckt om ganska mycket men där det svalnat i och med att det var ett tag sedan jag läste dem. Då är det också dags att låta dem förgylla någon annans liv en liten stund.
- Böcker som tjänade ett visst syfte under en viss period av mitt liv men som jag nu inte längre behöver och som jag därför släpper taget om (självhjälpsböcker, fackböcker).
- Böcker jag fått eller köpt för så länge sedan att det är löjligt hur länge de stått olästa. Antingen är det dags att läsa dem å det snaraste, eller inse att man inte kommer att göra det. Släppa taget istället och låta dem vandra vidare till andra läsare.
- Klassiker eller andra böcker som jag läst vid något tillfälle, som jag hittat en upplaga av för någon billig penning någonstans och köper igen ”bara för att ha”. Vad är det för skäl, egentligen? Är det giltigt? Är det inte bättre att låta någon annan köpa och läsa den istället?
- Böcker man behåller för att läsa "någon gång", bara det att man inte inser att genom att man har de hemma så står de också och tynger, inte bara i bokhyllan utan på en mental lista, tills man gör sig av med dem och kan släppa dem även mentalt.
Men ack så svårt det är, detta! Att gallra böcker! Varför ska de vara så svåra att göra sig av med?
Jag hyser sådan respekt för böckerna, även när de inte är favoriter, när de är böcker så är de böcker. Böcker ska man ta hand om och vårda och vara försiktiga med. De är inte slit och släng. De är älskade ägodelar.
Men då ska de också vara älskade. Och lästa. Och omlästa. Och tittade på med glädje.
