#Rainbowthon 2.0

Jag ska vara med i Rainbow Readathon, eller #rainbowthon som det kallas i sociala medier. 

Utmaningen kommer från några ”booktubers” på Youtube och går ut på att läsa 4-6 böcker med bokryggar i regnbågens färger under lite drygt en vecka, från och med 7 februari till och med den 14 februari. Jag är dock lite osäker på om den fjortonde februari räknas med eller inte i utmaningen.

Ett annat alternativ är att välja en färg och läsa fyra, fem eller sex böcker i den färgen.

Vilka är då regnbågsfärgerna enligt utmaningen?

1. gul
2. orange
3. röd
4. blå
5. lila
6. grön

Om man vill kan man alltså läsa enbart fyra eller fem böcker och kombinera böcker vars ryggar har två (eller flera, men man får bara räkna två per bok) färger på ryggen.

Jag kombinerar på två böcker och ska alltså ”bara” läsa fyra böcker under den kommande regnbågsveckan.

Dessa är:

1. Blått och lila: Den gyllene cikadan, första delen i Färden till Västern. Detta är en bok jag har haft förskräckligt länge oläst i min bokhylla. Enda anledningen till att det blev just denna var för att jag redan hade denna i min läshög, på grund av en annan utmaning, den enda bokbloggsutmaning jag deltar i under året – Nelly på Nellons bokblogg anordnar #hylltömning2016 – detta blev min ena februaribok (mer om detta i ett annat inlägg). Den gyllene cikadan och Färden till Västern är en kinesisk kulturhistoria som första gången skrevs ned i text 1592, så det är en berättelse med gamla anor.
2. Rött: Giraffens tårar av Alexander McCall Smith är andra delen i serien om Damernas detektivbyrå. Jag har tidigare läst del ett. Den andra delen har varit en hyllvärmare länge.
3. Gult och orange: A Walk Across the Sun av Corban Addison är den andra boken i #hylltömning2016 i februari. Roligt att jag kunde kombinera den utmaningen med detta läsmaraton. Den här boken har jag fått i present för fyra år sedan (2012). Hög tid att läsa den!
4. Grönt: Britt-Marie var här av Fredrik Backman blir den tredje boken jag läser av honom. Han har redan blivit en ny favoritförfattare. Den här boken lånar jag från min fästman och det ska bli så roligt att läsa den.

Förmodligen är detta en alldeles för ambitiös hög, men jag ska göra mitt bästa att läsa så mycket som möjligt utifrån arbete och liv och andra åtaganden.

Giraffens tårar är kortast med sina 221 sidor. Textstorleken är halvstor. Den gyllene cikadan är på nästan det dubbla i sidor sett, 412, men textstorleken är betydligt mindre. Det är pyttepyttetext, dock med några få illustrationer som lättar upp lite. A Walk Across the Sunär på 531 sidor och dessutom på engelska. Britt-Marie var här är på 359 sidor och den med störst teckensnitt och nog den mest lättlästa (förutom Giraffens tårar).

Jag kanske skulle ha valt ett par tunnare böcker för att lätta upp, men nu var det de här (förutom Giraffens tårar) som jag redan bestämt mig för att läsa i februari.

Men det för nog bli hela februari ändå, för 1523 sidor på sju (åtta?) dagar är nog inte helt rimligt. Det blir ungefär 200 sidor om dagen i snitt.

Lite mer än vad jag vanligtvis hinner med, måste jag nog säga. Fast jag ska som sagt göra mitt bästa. Önska mig lycka till!

Och ni hänger väl med i utmaningen, ni med?

Bokrensarhelg

Den här helgen har varit en bokrensarhelg. Jag behövde verkligen rensa böcker. Ett par, tre tusen böcker hemma, och mer och mer i oordning efter att jag köpt så himla många böcker de senaste åren, speciellt spontaninköp på bokreor och second hand.

Tre fulla mellanstora kartonger proppfulla med böcker åker in i förrådet.

Tvåhundra (200) böcker skänks till Röda Korset.

Jag har verkligen varit hård och sträng mot mig själv.

• Kommer jag att läsa den här boken? Om inte – skänk bort.
• Läste jag boken och gillade den? Ska den då vara framme eller ska den in i förrådet?
• Läste jag boken och tyckte inte om den eller tyckte mindre bra om den, eller att den bara var okej? Då ska den skänkas bort.

Jag behövde göra den här rensningen, för mitt eget välbefinnande. Både för att jag fysiskt sett har mycket mer ordning på böckerna nu och för att jag har ordnat det mentalt, på något vis. Jag har mer kontroll över vilka böcker jag faktiskt äger. Att jag äger dem, att jag någon gång vill läsa dem, eller att jag läst dem och tyckte mycket om dem.

Min färgsorterade bokhylla.

Det blev en process, detta, att komma till insikt om att jag behöver rensa, vill rensa – och verkligen ta tag i det – och inse att jag har ett begränsat antal bokhyllor, begränsat med plats, och inte kan få plats med hur mycket som helst. Då gäller det att sålla och välja.

Oredan bland mina böcker har blivit mycket mindre, ordningen har blivit bättre. För en oinvigd ser det nog inte ut som om det har hänt något bland mina bokhyllor. Där ser lika fullproppat ut som vanligt. Men jag vet att det har varit dubbla rader, att det varit oordning och oreda och bra många fler böcker tidigare ...

Jag har en bokhylla med sex hyllplan, författare med efternamn från A-G (skönlitterära böcker), i vardagsrummet. Där har jag också ett par hyllplan med fackböcker invid teven – de hyllorna har jag inte rört än.

I sovrummet: en bokhylla (sex hyllplan), med G-L.

I arbetsrummet: En bokhylla som är färgsorterad, där jag ordnade om rejält. Tidigare hade jag dubbla rader, nu är det enkla rader. Nu är översta hyllplanet tillägnat Terry Pratchett. Jag har många böcker av honom, eftersom han är en favoritförfattare sedan länge.

För den oinvigde har här inte hänt något.

Sedan är där, precis under Terry Pratchett, ett hyllplan med enbart vita böcker, ett med svarta böcker, ett med blå, blålila och lila böcker, ett plan med röda och rödorange böcker.

Bland fackböckerna, i en vit bokhylla, inne i arbetsrummet har jag rensat. Där var sex hyllplan – nu har jag frigjort till sju plan – alla fulla med böcker. Och så är det en stor radda med böcker ovanpå den vita bokhyllan. Nu finns det till och med plats för prydnadssaker framför några av böckerna i denna bokhylla.

Sådan lättnad det är att rensa på det här viset! Nu kan jag med lättare sinne ta itu med att läsa alla böcker jag har hemma olästa – som jag vet med mig att jag vill läsa.

Och med gott samvete köpa nya böcker – men mindre spontant, med mer eftertanke – och med insikten att jag inte har plats för alltför många fler böcker – utan att göra rum genom att läsa och rensa än mer.

Jag välkomnar gärna nya böcker och nu känns det som om jag har gjort plats för dem, både mentalt och fysiskt.

Helgläsning: Jane Austen och Fredrik Backman

Det går riktigt bra att läsa hittills i år; det är roligt, och jag har avslutat en del böcker jag påbörjade redan förra året. En sådan bok är kvar dock: Persuasion av Jane Austen. Jag lyssnar på den som ljudbok och på engelska. Det har blivit några långa pauser i lyssnandet, eftersom jag ändå föredrar fysiska böcker. Men nu har jag börjat lyssna på ljudbok på väg till och från jobbet (jag åker buss), och nu är jag på näst sista kapitlet. Jag tänkte lyssna klart på boken nu i helgen.

I dag (läs: fredag) avslutade jag läsningen av The Pain Merchants av Janice Hardy (amerikansk titel: The Shapeshifter). Recension kommer på bloggen så småningom.

Och nu har jag efter lite velande och efter att ha vankat runt lite och tittat på mina bokhyllor bestämt mig för att läsa Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman.

Hittills har jag läst tre kapitel och jag tycker riktigt bra om den, med den lite speciella stilen och den hyperintelligenta sjuåringen och hennes galna mormor. Det ska bli kul att fortsätta att läsa den här boken under helgen.

Kanske läser jag inte ut den, men vi får se hur långt jag hinner.

Mitt första resmål på min världsomsegling

Hittills har jag läst ut tre böcker i år, men bara en av dem räknas i min världsomsegling. Böcker som utspelas i Sverige, Storbritannien eller USA räknas inte. Två av tre jag läst hittills har utspelats i Sverige. Den här boken, en novellsamling, utspelades på tre olika ställen, varav jag kan räkna två. Sussex i Storbritannien räknas inte, men det gör Brittany (Bretagne) och Languedoc i Frankrike.

Mitt första resestopp är således i Frankrike. Läs hela min recension (på engelska) här.

Recension: Half Bad – Det mörka ödet av Sally Green

I den andra delen i Half Bad-trilogin dras trådarna åt. Skillnaden mellan de goda och de onda, de ljusa och de mörka, suddas ut och försvinner. Precis som i verkliga livet blir det gråzoner. Nathans äventyr fortsätter och kriget blir värre. Ingen går säker och saker och ting tar oväntade vändningar.

Boken utspelas i vår värld, men det finns magi och det finns häxor; det finns två sidor som strider om makten. Det kan låta som en kliché, men Sally Green lyckas göra något nytt av detta. Den är skriven ur första persons perspektiv och hon gör det bra; både författare och läsare är inne i huvudpersonen.

Jag tyckte ännu mer om den här delen än den förra. Spänningen stegrade något otroligt och jag kunde inte sluta läsa. Detta var en riktig bladvändare och jag väntar spänt, med otålighet, på den tredje och sista delen i trilogin. Eftersom jag har läst de två första på svenska, får jag snällt vänta på översättningen av den tredje delen. Det ska bli så spännande att se hur detta slutar!

Nu när Sally Green blivit klar med sin debuttrilogi hoppas jag att hon kommer att skriva mer, för jag vill läsa mer av henne.

Tack, Bokförlaget Semic, för recensionsexemplaret!

Författare: Sally Green

Titel: Half Bad – Det mörka ödet

Originalets titel: Half Wild

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 978-91-552-6178-8

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Half Bad – Ondskans son av Sally Green

Half Bad – Ondskans son är Sally Greens debutroman. Det är urban fantasy, världen är vår egen, allting i det moderna samhället känns igen, men det finns magi. Det är dock långt ifrån Harry Potter.

Nathan är halvt vit, halvt svart häxa; hans far är svart häxa, hans mor är vit häxa. Det gör att han inte hör hemma i någon av världarna och har och får fler fiender än vänner. Till slut drivs han på flykt.

Sally Green har skrivit en riktig bladvändare. Jag läste den första och andra delen i trilogin i ett svep och man kunde bara inte sluta läsa. Det är väldigt spännande och det är ett enkelt drivande språk som gör att man sveps med och tar till sig av den spännande handlingen snarare än något annat.

Jag tyckte mycket om att läsa och kastade mig över bok två i serien som också finns översatt. Del tre är ännu inte utgiven ens på engelska. Den tredje delen beräknas ges ut 29 mars 2016. Men som med alla trilogier eller bokserier över huvud taget är det bäst att börja från början. Så läs del ett först; det är en bladvändare jag rekommenderar för dem som gillar ungdomsfantasy och spänning.

Författare: Sally Green

Titel: Half Bad – Ondskans son

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 978-91-552-6111-5

Recensionsexemplar: nej

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Bokbloggsjerka: Läsplaner 2016

Veckans bokbloggsjerka lyder som följer: Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?

Som jag skrev i jerkan om nyårslöften 2016 har jag bestämt att jag ska läsa enbart böcker ur mitt eget bibliotek (eller min fästmans) och det begränsar urvalet något. Detta gäller dock även nya böcker jag/han köper under året.

Vad mer ska jag läsa tre böcker köpta 2015 och tre böcker köpta 2014. År 2014 bokförde jag 76 böcker jag fått/köpt under året, vilket ger mig, även om jag läst en del av dem, massor av böcker att välja bland. Samma sak gäller 2015 (80 nya böcker). Så när jag ska välja ut dessa sex böcker har jag stor valfrihet.

Även löftet att läsa sex fackböcker blir inga problem; jag har ganska många fackböcker att välja bland. Mina ytterligare löften att läsa sex böcker jag fått i present och att avsluta tre bokserier blir heller inte svårt; jag har mycket här hemma att botanisera bland där också.

Mina läsplaner sträcker sig alltså till att läsa böcker ur de egna bokhyllorna, samt att läsa de böcker jag köper/får under 2016 också under 2016. Förhoppningsvis gör det att jag inte köper lika många nya böcker som föregående år...

De enda böckerna jag genast prioriterar är böcker jag får som recensionsexemplar. Men när/om jag får sådana eller när/om jag får bokliga presenter, det vet jag nu inte. Så läsplanerna är vaga; jag kommer att läsa det jag har lust till, helt enkelt.

Detta kommer nog även att innefatta den enda läsutmaningen jag är med i detta år, Nellys #hylltömning2016. Fast det beror förstås på vilka delutmaningar som dyker upp ur hylltömningsutmaningen under året.

(Bilden lånad från Annikas litteratur- och kulturblogg.)