Jag satte mig och bläddrade igenom Tusenskönan häromdagen. Läste lite här och där och bläddrade fram och tillbaka, försökte se vad jag hade framför mig egentligen. Funderade.
Som förlag vill ha det, manuset, med 1½ radavstånd och motsvarande TNR teckenstorlek 12 (Jag har Baskerville Old Face, och är annars särdeles förtjust i Palatino Linotype), är jag uppe i 122 sidor. Det låter kanske inte mycket, men många ändringar och tillägg måste göras innan manuset är klart.
Hursomhelst, vad jag ville komma till var att jag satt där och funderade och insåg: "Jag är klar med första utkastet".
Visst, det är massor med hål, och små detaljer har oklarheter, men i det stora hela, så är den stora huvudhandlingen, om än suddigt utskriven, klar.
Första utkastet klart. Vilken glädje kände jag inte i den insikten!
Jag spaltade upp tre stycken punkter, som ska förändra manuset till det bättre (så att boken landar på runt 200 sidor istället, förhoppningsvis, om inte mer).
Såhär formulerade jag det:
"Det är en bra grundhistoria.
Men den behöver rejäl omskrivning.
1. Mycket mer dialog.
2. Mer dramatiserande -> konkreta händelser
3. Mindre av teoretiskt resonemang."
Avsnittet dialog kräver ett eget blogginlägg, om inte fler.
Men i korthet beror dessa tre punkter och dess innehåll på att Maximilian (huvudpersonen) är så pratig. Jag skyller på honom. Jag skriver ändå i första person och det gör att han berättar så mycket. Det blir mer beskrivningar än dialog. Och ibland en del "tell" istället för "show" (show, don't tell).
Jag inser dessutom att jag är lite rädd för att skriva dialog. Mer om det i ett annat blogginlägg.
Hursomhelst, kontentan är att jag, nu när jag är klar med första utkastet, kan ge mig på andra utkastet! Jättespännande och roligt!
Jag tänker mer dialog, mer fem sinnena och sådana slags intryck, mer handling och konflikt. Framför allt strama åt saker och ting, berätta det som är relevant. Så det är mycket som ska strykas eller skrivas om, och en hel del avsnitt som är rätt korta och tråkiga som de är nu, som behöver dramatiseras. Framför allt med dialog.
Jag ser sååå mycket fram emot detta arbete! Det ska bli jätteskoj! Önska mig lycka till! ;-)
fredag 11 december 2009
måndag 7 december 2009
Det bästa med måndagar
Med måndag börjar ny vecka,
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.
Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Och med ny vecka,
kommer ny energi,
en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -
i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.
Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Och med ny vecka,
kommer ny energi,
en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -
i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)
onsdag 2 december 2009
Katinkas tankar om att förverkliga drömmar
- En dröm måste formuleras, då först blir den en plan som kan bli verklighet.
- Tiden är demokratisk, lika för alla. Välj vad du vill göra av den.
- Var nöjd om du gör en sak per dag för att komma närmare ditt mål. Gör i övrigt bara det du absolut måste och sådant du har lust med.
- Vårda din självkänsla lika väl som din kropp – välj bort umgänge och åtaganden som får dig att må dåligt.
- Det är dumt att begränsa sig. Den som säger att den inte kan, är ofta bara lite lat.
tisdag 1 december 2009
Pusslet växer
NaNoWriMo är över för i år. November är slut, National Novel Writing Month är över för den här gången. Jag får se fram emot nästa års NaNoWriMo istället.
I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.
Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.
Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.
Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.
(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)
I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.
Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.
Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.
Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.
(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)
tisdag 10 november 2009
När cikadorna gråter
Det går långsamt med NaNoWriMo, men det går.
Jag söker inspiration från annat håll, och som ofta annars går jag till musiken, och till det visuella... Till musikvideor. En musikvideo som jag nyss fastnade för är en jag precis nyss också hittade på YouTube. Det är en sång som jag gillat ett bra tag, och som hör ihop med en anime jag tittat på - Higurashi no Naku Koro ni ひぐらしのなく頃に (When the Cikadas Cry/När cikadorna gråter/spelar); en skräckhistoria som börjar med vänskap och slutar med mord och galenskap, men vänskapen och det positiva är starkare än det mörka. Sången är vacker och intensiv, och blir ännu mer känslosam när jag förknippar den med en berättelse och viss typ av känslor som hör ihop med den. Jag tycker att musiken fångar stämningen väldigt väl.
Men PV:n i sig själv (som hör ihop med nämnda berättelse men också fungerar för sig själv) skapar också en egen stämning, suggestiv... En krypande och växande rädsla eller ett obehag. Den är väldigt vacker men också skrämmande.
Min NaNoWriMo-historia är ett fantasiäventyr, inspirerat av grekiska/romerska myter och till viss del också av Shakespeare (speciellt "Romeo och Juliet" samt "Köpmannen i Venedig").
Jag får nyinspiration av videon. Sångerskan bär i vissa scener en mask, typiskt venediginspirerad. Och ännu roligare blir det att jag redan har med en scen i NaNoWriMo-projektet där det just är maskerad och folk bär mask - något som jag hittade på redan den andra dagen jag skrev på NaNoWriMo, 3/11.
Hittills är min NaNo-historia snäll och mild, utan grymma fantasier, mest bra rolig och fantasifull. Men jag kanske ska föra in några mörkare element för att skapa ordentliga konflikter och mer spänning.
Här nedan är PV:n. Om du liksom jag undrar vad Shimamiya Eiko sjunger egentligen, finns texten här och här i översättning; välj den du gillar mest.
Eiko Shimamiya - Higurashi no Naku Koro Ni PV
Jag söker inspiration från annat håll, och som ofta annars går jag till musiken, och till det visuella... Till musikvideor. En musikvideo som jag nyss fastnade för är en jag precis nyss också hittade på YouTube. Det är en sång som jag gillat ett bra tag, och som hör ihop med en anime jag tittat på - Higurashi no Naku Koro ni ひぐらしのなく頃に (When the Cikadas Cry/När cikadorna gråter/spelar); en skräckhistoria som börjar med vänskap och slutar med mord och galenskap, men vänskapen och det positiva är starkare än det mörka. Sången är vacker och intensiv, och blir ännu mer känslosam när jag förknippar den med en berättelse och viss typ av känslor som hör ihop med den. Jag tycker att musiken fångar stämningen väldigt väl.
Men PV:n i sig själv (som hör ihop med nämnda berättelse men också fungerar för sig själv) skapar också en egen stämning, suggestiv... En krypande och växande rädsla eller ett obehag. Den är väldigt vacker men också skrämmande.
Min NaNoWriMo-historia är ett fantasiäventyr, inspirerat av grekiska/romerska myter och till viss del också av Shakespeare (speciellt "Romeo och Juliet" samt "Köpmannen i Venedig").
Jag får nyinspiration av videon. Sångerskan bär i vissa scener en mask, typiskt venediginspirerad. Och ännu roligare blir det att jag redan har med en scen i NaNoWriMo-projektet där det just är maskerad och folk bär mask - något som jag hittade på redan den andra dagen jag skrev på NaNoWriMo, 3/11.
Hittills är min NaNo-historia snäll och mild, utan grymma fantasier, mest bra rolig och fantasifull. Men jag kanske ska föra in några mörkare element för att skapa ordentliga konflikter och mer spänning.
Här nedan är PV:n. Om du liksom jag undrar vad Shimamiya Eiko sjunger egentligen, finns texten här och här i översättning; välj den du gillar mest.
Eiko Shimamiya - Higurashi no Naku Koro Ni PV
torsdag 5 november 2009
Målning av Venedig
Jag har uppdaterat alla tre bloggarna på kort tid nu. Mina två andra bloggar har fått samma inlägg, korspostat. Läs antingen på yasuisora - right now, eller på Creative harmony - länkar finns här på sidan till höger. Nu när jag är klar med venedigtavlan, väntar nya projekt. Håll koll på mina andra bloggar för uppdateringar angående mitt målande! Fotografier på målningarna kommer givetvis att postas!
Mytologi och egenpåhittat
Nu är NaNoWriMo i full gång. National Novel Writing Month. Hela november, från 1 till 30.
Jag bestämde mig för att vara med i år igen.
I år blir det något helt nytt som utspelas i en helt ny värld. Det är en saga, med inspiration från grekisk/romersk mytologi. Det är roligt att skriva!
Att det ska vara roligt är den enda ambitionen just nu!
Visst, jag försöker uppfylla kravet att skriva 1667 ord per dag, för att i slutet av november månad vara uppe i slutmålet 50 000 ord, men jag är förlåtande mot mig själv. Jag gör ju så mycket annat än skriver skönlitterärt... Dessutom har jag, min vana trogen, flera projekt igång samtidigt.
Sedan november började har jag dock inte skrivit på annat än mitt NaNoWriMo-projekt. Det har blivit långt färre ord än 1667 ord per dag dock.
Här är statistiken såhär långt:
1/11: 0 ord. (Planering pågick dock.)
2/11: 309 ord.
3/11: 381 ord.
4/11: 1 115 ord.
5/11: pågår fortfarande, just nu 1 095 ord.
Som sagt skriver jag för att det är kul. Mytologi har alltid fascinerat mig, och det är roligt att inspireras och skriva om kentaurer, hydror och vattennymfer. Jag har kul! --- Nu ska jag återvända till skrivandet.
Jag bestämde mig för att vara med i år igen.
I år blir det något helt nytt som utspelas i en helt ny värld. Det är en saga, med inspiration från grekisk/romersk mytologi. Det är roligt att skriva!
Att det ska vara roligt är den enda ambitionen just nu!
Visst, jag försöker uppfylla kravet att skriva 1667 ord per dag, för att i slutet av november månad vara uppe i slutmålet 50 000 ord, men jag är förlåtande mot mig själv. Jag gör ju så mycket annat än skriver skönlitterärt... Dessutom har jag, min vana trogen, flera projekt igång samtidigt.
Sedan november började har jag dock inte skrivit på annat än mitt NaNoWriMo-projekt. Det har blivit långt färre ord än 1667 ord per dag dock.
Här är statistiken såhär långt:
1/11: 0 ord. (Planering pågick dock.)
2/11: 309 ord.
3/11: 381 ord.
4/11: 1 115 ord.
5/11: pågår fortfarande, just nu 1 095 ord.
Som sagt skriver jag för att det är kul. Mytologi har alltid fascinerat mig, och det är roligt att inspireras och skriva om kentaurer, hydror och vattennymfer. Jag har kul! --- Nu ska jag återvända till skrivandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)