Dagens citat från Unni Drougge

"författare blir man inte – det är man"
/Unni Drougge

Eurythmics - nostalgi och inspiration

Eurythmics: Here Comes The Rain Again

I euforisk nostalgi över det som varit

Är sådär nostalgisk igen som jag blir i perioder, läser igenom mina gamla versioner av Tusenskönan, eller det som sedermera kom att bli Tusenskönan.

Det som började med "Utan minne", i augusti 2006, som då var en helt annan historia med bara namnet "Maximilian" gemensamt med nuvarande boken. Jag säger namnet för personen Maximilian har utvecklats under det att jag skrivit även om han någonstans i grunden kanske ändå är densamme eller delvis har samma egenskaper i alla fall.

I nostalgin blir jag euforisk för jag minns hur roligt jag hade när jag skrev under 2006-2007, hur allting bara flödade ur mig. Jag fick ihop en bok på motsvarande runt 600 sidor - 239897 ord eller 1351712 tecken (inklusive blanksteg). Och sedan ratade jag alltihop och började om från början.

Skrev en bok som inte blev lika klar som den föregående och som landade på runt 200 sidor innan jag ratade allt i den också och började om igen, skrev en ny version (inte klar) på runt 140 sidor, och också ratade, men från den har jag plockat smådelar som jag till och med använder i den nuvarande versionen.

Ett omständligt vis att nå fram till det man egentligen vill berätta. Men allt man skriver är övning och lärorikt, man lär sig, ju mer man skriver desto bättre. Men å vad jag saknar den där äldsta versionen ibland. Speciellt just nu...

Dock, även om den hade viss potential var den för svamlig, jag ville verkligen få in allting i den, och det var väl därför den var så rolig att skriva, för att där inte fanns några spärrar. Jag sade ja till varje idé jag fick och klämde in den i historien.

Nu är jag betydligt mer selektiv och håller mig till det väsentliga. Jag har verkligen utvecklats under de här åren, och det är ju alltid något. Även om jag önskar att jag skrivit fler böcker klara, verkligen avslutat och varit nöjd istället för att rata det skrivna och börja om...

Det är i alla fall hemskt roligt att läsa det gamla och förfäras och förskräckas, bejubla och skratta åt det Maximilian går igenom, för liksom jag hade väldigt kul när jag skrev har jag kul när jag läser. Ingenting som är publiceringsbart (utan massiv redigering) men ändå roande med ett nostalgiskt värde. Jag blir lika bubbligt glad och skuttig som när jag skrev den, lika energiskt euforisk...

En sida om dagen är bra för magen

Som så ofta förr sitter jag och surfar istället för att skriva, jag surfar efter skrivarbloggar, efter inspirations- och skrivartips, och då snubblade jag över sidan "One Page Per Day". Kanske något att använda sig av? En sida om dagen är bra för magen.

World Builder Projects

Vilken bra sida jag snubblade över, en länkskatt att använda när man som författare ska skapa sin fantasy-/sf-värld. Sidan heter World Builder Projects. Jag tror att jag kommer att använda den framöver... (Den borde gå att använda även till andra slags skrivande där man ska skapa världar - historiska romaner, tänker jag främst på, men också nutida - det är så många intressanta länkar på sidan.)

Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Tillbringade ett par timmar på kafé igår och kom igång ordentligt med Tusenskönan igen. Arbetet med romanen har legat nere ett tag, jag har skrivit dikter och jobbat med en novell (som inte är klar än, men växer, mer och mer ostadigt). Innan kafébesöket köpte jag en ny liten anteckningsbok (jättesöt, designad av Gaëlle Boissonnard med symboliskt värde i bilden) och innan dess hade jag också lagt in hela romanen i PDF-format i min telefon. På kaféet läste jag igenom kapitel för kapitel, skrev anteckningar om varje kapitel, hann bra långt under den tid jag satt där.

En annan sak jag gjorde, det allra roligaste, var att jag löste en knut som jag haft så länge. En svårighet. Linus, antagonisten i romanen, Maximilians fiende nummer ett - jag har varit osäker på mycket gällande honom. Åh, vad han har gäckat mig, denne man!

Nu släppte det. Jag skrev "Det är viktigt att jag har klart för mig allt gällande Linus. Ok." Och sedan körde jag igång, skrev sida upp och sida ned tills jag plötsligt hade klart för mig precis vad han är för en figur. Och han blev allt mer sympatisk... Han blev mångfacetterad och det är en viktig sak. För även om Maximilian avskyr honom och jag skriver utifrån Maximilians perspektiv får inte en så viktig karaktär som Linus bli platt. Han fick ett annat djup än jag trodde, en ny hemlighet och en längtan. Han är en man med många hemligheter och lite av en kameleont, Maximilian gillar honom som sagt inte, men andra tycker om honom och frågan är vad han då visar upp för sidor. På teckningen här ovan (ritad av undertecknad) ser ni honom som Maximilian ser honom. Mer eller mindre enbart osympatisk och en otrevlig bekantskap.

Jorden runt IV

Ivrig och nyfiken som jag är hoppar jag på en ny läsutmaning. Det är Lyrans Noblesser som står för den och den börjar i september. Jorden runt IV heter den, och går ut på att man läser ett antal utvalda böcker, en eller flera böcker för varje kontinent, varje världsdel; sammanlagt blir det alltså minst fem böcker såvitt jag förstår, från Europa, Afrika, Asien, Oceanien och Amerika.

efteråt

binder en krans av saknad

när dina andetag tystnat

öppnar fönstret

följer fågeln med blicken

på väg mot det som är bortom

utanför nickar linnéablomman

mot solen som värmer husväggen

©Jenny Holmström

Snurran åker till mormor på landet

På väg från ögonkliniken, i den lilla butiken på lasarettet, tittade jag (naturligtvis) på bokutbudet. I en låda med pixiböcker hittade jag en ny "Snurran"-bok! Jag har lånat alla jag kommit över på biblioteket, jag har köpt ett par stycken, och nu hittade jag en ny titel, "Snurran åker till mormor på landet", för bara 12 kronor. Det klart att jag slog till!

Snurran-böckerna är skrivna av Eva Bergström, illustrerade av Annika Samuelsson. De är bara för härliga! Snurran är en svart liten katt i trotsåldern. Hon gör saker, på ett självklart vis, för att hon vill, och hon älskar ketchup. Kom ihåg det.

Det finns tolv böcker om Snurran, varav fem är pixiböcker. Den första boken heter "Snurran och den osande abborren". Börja läsa där.