Glad Midsommar!

Midsommar med sill, färskpotatis och jordgubbar. Nu är den här, den ljusaste tiden på året. Njuta!
Glad midsommar, läsarvänner!

A Game of Thrones

Det här är nog första gången, eller i varje fall första gången på mycket länge, som jag läser en bok efter att jag sett filmen, eller som det är i det här fallet – tv-serien.

Sedan 2001 då jag köpte ”A Game of Thrones” av George R. R. Martin på SF-bokhandeln i Stockholm har jag haft boken oläst i hyllan. En vän rekommenderade den och hela bokserien ”A Song of Ice and Fire” (sex böcker) till mig, och jag köpte första boken i serien. Inte trodde väl jag då, att jag skulle vänta så himla länge med att läsa den.

Nu blev det tack vare tv-serien (och läsutmaningen som går ut på att läsa olästa böcker i sin bokhylla, samt den där man ska läsa författare man länge tänkt läsa något av men inte gjort). TV-serien heter precis som första boken ”A Game of Thrones”. Den går på Canal+ just nu. Jag ser på Canal+ Series. Serien rekommenderas från 15 år. Jag förstår varför. Det är mycket sex, naket och våld. Mer än i boken hittills. Jag har redan upptäckt en scen där personen ifråga faktiskt var påklädd i boken; i serien är hon naken. Undrar varför. Säljer bättre med naket väl. TV-serien må ha sina minus, men den är ändå tillräckligt bra för att titta på och fortsätta titta på. Nu när den väl börjat. Det är epic fantasy, i mångt och mycket också high fantasy (där medeltid och drakar är en del av det hela), men det är ändå bra. Lite väl mycket sex och nakenhet, mest kvinnor dessutom, men i senaste avsnittet var det i alla fall EN naken man också…

Hursomhelst, boken verkar än mer lovande, eftersom man får följa huvudpersonernas inre monologer och tankar mer, allting har ett lugnare tempo och det är en del vackra liknelser, metaforer och miljöbeskrivningar. Jag är bara på sidan 59 än så länge, men det artar sig till att bli en bra ”tåg-bok” – läser den hittills på tåget (en annan bok hemmavid), men jag kommer nog att ta upp den behändiga – men väldigt tjocka – pocketen ur väskan och läsa den hemmavid också, nu under helgen. När man väl kommit in i en bok såsom jag har nu, är det svårt att slita sig…

Dessutom är det en ny upplevelse att hela tiden ha referenserna från tv-serien – hur personerna ser ut där osv. – och hela tiden jämföra med den. Har redan noterat att personerna i tv-serien är bra mycket äldre än de i boken. De är väl extra noga med att ingen karaktär ska se för ”ung” ut; man kan förresten förstå att man inte kan ha med en minderårig, en flicka i yngre tonåren t.ex. (flickan jag tänker på är 13 år i boken) låta henne gifta sig och ha sex på tv. Över huvud taget är ju bokens ”anda” ”medeltidig” på det sättet: folk växer upp snabbare, blir giftasvuxna i yngre ålder, förväntas gifta sig i yngre tonåren, och lever mycket kortare liv, där en person på 55 år ses som mycket gammal…

Så även om man kan vara väldigt kritisk mot tv-serien, och det stereotypa i mans- och kvinnoroller, det tråkiga i att männen över lag har en förvridet fördomsfull och nedlåtande syn på kvinnor, är det välgjord underhållning. Om inte annat är det underhållning för stunden, som kanske inte har så mycket djup men ändock ett underhållningsvärde (och tydligen ett diskussionsvärde också att döma av mitt långa inlägg). Boken artar sig också till att bli god underhållning – och ännu bättre sådan eftersom man som sagt får följa personernas inre liv – även kvinnornas.

Vi får se var tv-serien och böckerna tar vägen… Framförallt böckerna för så är det ju alltid: boken ÄR bättre än filmen/tv-serien. Det går inte att komma ifrån. Så är det bara (i de flesta fall). Så även här. (Även om jag verkligen gillar filmmusiken, men det är en annan sak.)

Sonya Hartnett: Skuggan av den randiga vargen

Satchel bor med sina föräldrar i en liten döende by på den australienska landsbygden. Pappan är galen och hela byn vet om det. Mamman och Satchel får sörja för försörjningen, något som inte är helt lätt. Satchel ser ett underligt djur, en randig varg, vid foten av den gamla vulkanen. Han delar sin hemlighet mer eller mindre av en slump med Chelsea, en tjej från trakten som alltid varit utanför. Den randiga vargen förändrar Satchels liv, och i viss mån också Chelseas.

Det är en poetisk berättelse, en historia nära den australienska naturen. Hartnetts språk är vackert. En lågmäld skildring, vardaglig i det mesta förutom i fallet den randiga vargen. Jag gillade boken, och kommer definitivt att läsa även nästa bok av Sonya Hartnett som jag stöter på. Det var tack vare Lyrans Noblesser och Jorden runt på 8 böcker som jag först stiftade bekantskap med Sonya Hartnett – genom hennes bok ”Pojken i soffan” som jag recenserat här. Båda är ungdomsböcker, men jag skulle föredra att kalla dem allåldersböcker – alla har behållning, oavsett ålder.

”Skuggan av den randiga vargen” hittade jag inbunden på Myrorna för 15 kronor. Ett riktigt kap! Nu ska jag bara hålla utkik efter fler titlar av Hartnett på Myrorna. Kanske finns det också någon bok av henne på biblioteket – men nu när jag börjat samla på böcker av henne, vill jag ju ha fler i just min egen bokhylla! Där är de värda att stå!

Sammanställer diktsamling

Jag sammanställer en diktsamling, letar bland gamla dikter, skapar nya dikter. Runt 100 dikter sammanlagt, tänkte jag mig. Nu har jag närmare ett sjuttiotal. Det tar sin tid...

Kapitelbok med illustrationer på gång

Pågående projekt är KS, kapitelbok för barn. Den här gången försöker jag illustrera parallellt. Tecknandet halkar efter lite, men jag har i alla fall skissat teckningar på alla viktiga personer. Kapitlen blir korta, men det är så det ska vara i en spännande bok för mellanstadiet. Jag är uppe i kapitel 6 och jobbar. Hoppas snart bli klar till och med kapitel tio. Har planerat att boken ska innehålla runt 30 kapitel. Just nu är med andra ord både mitt huvudskrivarprojekt och huvudtecknarprojekt samma: KS. Jag jobbar med det varje dag i veckan, så det är full fart.

Lisen Adbåge

Jag har hittat Lisen Adbåges hemsida och blogg. Hon är en av många barnboksillustratörer som inspirerar mig.