Bland julklapparna i år (i dag) fick jag både bok med amigurumimönster och böcker om skrivande. (Mer om dem i ett senare inlägg.) Så det bådar för en kreativ ledighet och en kreativ start på det nya året! Uppdaterar kanske inte bloggen vidare nu under helgerna, men sedan kör jag igång igen, och hoppas kunna blogga mer under det år som kommer!
Jag önskar er alla God Jul & Gott Nytt År!
Kram!
torsdag 24 december 2009
tisdag 15 december 2009
Läsåret 2009 och önskningar inför 2010
Jag har inte läst fler än två böcker i ”Jorden runt på åtta böcker”. Det känns lite futtigt, men det är bättre än ingenting. Två av åtta är kanske inte så dåligt.
Jag har lånat betydligt fler av böckerna på ”Jorden runt på åtta böcker”-listan på biblioteket, som inte blivit av att läsa. Men på det viset har jag i alla fall introducerats till flera författare som jag inte skulle känna till annars. En del av böckerna har satts upp på min ”att läsa någon gång”-lista.
De två böcker jag ändå läst, är först julis stopp – Asien – där jag läst ”Bittert arv” av Kiran Desai.
Bok nummer två är från stoppet i Nordamerika, Margaret Atwoods bok ”Oryx & Crake”. Bok nummer två fick upp ögonen på mig för Margaret Atwood och hennes författarskap. Förutom Oryx & Crake har jag även läst hennes andra science fiction-bok, ”Tjänarinnans berättelse” nu i år, 2009. I bokhyllan väntar ”Alias Grace”, som jag köpte på second hand för tio kronor. Dessutom är jag nyfiken på Margaret Atwoods ”Penelopiaden” som jag planerar att läsa nästa år.
Gällande Kiran Desai har jag blivit nyfiken på hennes författarskap också, och även läst hennes ”Kalabalik bland guavaträden”, vilken jag läste först, faktiskt. Så jag kände redan till Desai när det blev dags för hennes ”Bittert arv” – vilket för övrigt var bra, eftersom jag gillar ”Kalabalik bland guavaträden” bra mycket mer än ”Bittert arv”. Ändå är jag som sagt nyfiken på Desai och hoppas hon kommer ut med någon ny bok snart.
Jag har delvis skrivit klart recensioner av de två ”Jorden runt på åtta böcker”-böckerna. Håll utkik, jag planerar att lägga upp recensionerna här, har bara skjutit upp det ett tag.
För övrigt planerar jag att vara med nästa år också, då ”Jorden runt på åtta böcker (2)” drar igång. Det ska bli kul!
Annars har jag under året som gått läst massvis med böcker. En lista på vad jag läst finns här.
”Jorden runt på åtta böcker” går ju ut på att man ska läsa böcker av författare från jordens alla hörn, från alla världsdelar. Jag tycker att jag, trots att jag inte hängt med projektet riktigt som jag tänkte mig från början, har läst bra mycket olika slags författare från skilda delar av världen, ändå.
När jag går igenom min ”Lästa 2009” hittar jag följande:
amerikansk,
argentinsk,
belgisk,
brasiliansk,
dansk,
engelsk,
engelsk-amerikansk,
fransk,
grekisk-svensk,
indisk,
irländsk,
isländsk,
italiensk,
japansk,
kanadensisk,
polsk,
rysk,
rysk-amerikansk,
svensk,
Så jag tycker att jag rest rätt bra och mycket i år ändå! Och bland många olika slags böcker:
romaner, serieromaner, manga, pjäser, barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction, deckare, seriealbum, poesi.
Jag ser fram emot läsåret 2010! Jag tänker vara med i flera projekt då, har jag i alla fall planerat i tanken. Jorden runt på åtta böcker, Mytserien läsutmaning, Skrivande svenskor - kvinnliga författare 1900-1950.
Jag har lånat betydligt fler av böckerna på ”Jorden runt på åtta böcker”-listan på biblioteket, som inte blivit av att läsa. Men på det viset har jag i alla fall introducerats till flera författare som jag inte skulle känna till annars. En del av böckerna har satts upp på min ”att läsa någon gång”-lista.
De två böcker jag ändå läst, är först julis stopp – Asien – där jag läst ”Bittert arv” av Kiran Desai.
Bok nummer två är från stoppet i Nordamerika, Margaret Atwoods bok ”Oryx & Crake”. Bok nummer två fick upp ögonen på mig för Margaret Atwood och hennes författarskap. Förutom Oryx & Crake har jag även läst hennes andra science fiction-bok, ”Tjänarinnans berättelse” nu i år, 2009. I bokhyllan väntar ”Alias Grace”, som jag köpte på second hand för tio kronor. Dessutom är jag nyfiken på Margaret Atwoods ”Penelopiaden” som jag planerar att läsa nästa år.
Gällande Kiran Desai har jag blivit nyfiken på hennes författarskap också, och även läst hennes ”Kalabalik bland guavaträden”, vilken jag läste först, faktiskt. Så jag kände redan till Desai när det blev dags för hennes ”Bittert arv” – vilket för övrigt var bra, eftersom jag gillar ”Kalabalik bland guavaträden” bra mycket mer än ”Bittert arv”. Ändå är jag som sagt nyfiken på Desai och hoppas hon kommer ut med någon ny bok snart.
Jag har delvis skrivit klart recensioner av de två ”Jorden runt på åtta böcker”-böckerna. Håll utkik, jag planerar att lägga upp recensionerna här, har bara skjutit upp det ett tag.
För övrigt planerar jag att vara med nästa år också, då ”Jorden runt på åtta böcker (2)” drar igång. Det ska bli kul!
Annars har jag under året som gått läst massvis med böcker. En lista på vad jag läst finns här.
”Jorden runt på åtta böcker” går ju ut på att man ska läsa böcker av författare från jordens alla hörn, från alla världsdelar. Jag tycker att jag, trots att jag inte hängt med projektet riktigt som jag tänkte mig från början, har läst bra mycket olika slags författare från skilda delar av världen, ändå.
När jag går igenom min ”Lästa 2009” hittar jag följande:
amerikansk,
argentinsk,
belgisk,
brasiliansk,
dansk,
engelsk,
engelsk-amerikansk,
fransk,
grekisk-svensk,
indisk,
irländsk,
isländsk,
italiensk,
japansk,
kanadensisk,
polsk,
rysk,
rysk-amerikansk,
svensk,
Så jag tycker att jag rest rätt bra och mycket i år ändå! Och bland många olika slags böcker:
romaner, serieromaner, manga, pjäser, barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction, deckare, seriealbum, poesi.
Jag ser fram emot läsåret 2010! Jag tänker vara med i flera projekt då, har jag i alla fall planerat i tanken. Jorden runt på åtta böcker, Mytserien läsutmaning, Skrivande svenskor - kvinnliga författare 1900-1950.
lördag 12 december 2009
Ibland är det bra att vagnar välter
Liten tuva välter ofta stort lass, heter det ju. Så är det nog med det mesta. Småsaker som gör att stora ting sker. Lite som "många bäckar små, gör en stor å".
Man ska passa sig för att stirra sig blind på tuvor. Samtidigt ska man veta att det kan vara en liten småsak som gör att en stor förändring sker.
Ordspråket är negativt, men behöver inte vara det. Ibland är det bra att vagnar välter.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 346: Skriv om en liten tuva.)
Man ska passa sig för att stirra sig blind på tuvor. Samtidigt ska man veta att det kan vara en liten småsak som gör att en stor förändring sker.
Ordspråket är negativt, men behöver inte vara det. Ibland är det bra att vagnar välter.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 346: Skriv om en liten tuva.)
fredag 11 december 2009
Den första blommans skiss är klar!
Jag satte mig och bläddrade igenom Tusenskönan häromdagen. Läste lite här och där och bläddrade fram och tillbaka, försökte se vad jag hade framför mig egentligen. Funderade.
Som förlag vill ha det, manuset, med 1½ radavstånd och motsvarande TNR teckenstorlek 12 (Jag har Baskerville Old Face, och är annars särdeles förtjust i Palatino Linotype), är jag uppe i 122 sidor. Det låter kanske inte mycket, men många ändringar och tillägg måste göras innan manuset är klart.
Hursomhelst, vad jag ville komma till var att jag satt där och funderade och insåg: "Jag är klar med första utkastet".
Visst, det är massor med hål, och små detaljer har oklarheter, men i det stora hela, så är den stora huvudhandlingen, om än suddigt utskriven, klar.
Första utkastet klart. Vilken glädje kände jag inte i den insikten!
Jag spaltade upp tre stycken punkter, som ska förändra manuset till det bättre (så att boken landar på runt 200 sidor istället, förhoppningsvis, om inte mer).
Såhär formulerade jag det:
"Det är en bra grundhistoria.
Men den behöver rejäl omskrivning.
1. Mycket mer dialog.
2. Mer dramatiserande -> konkreta händelser
3. Mindre av teoretiskt resonemang."
Avsnittet dialog kräver ett eget blogginlägg, om inte fler.
Men i korthet beror dessa tre punkter och dess innehåll på att Maximilian (huvudpersonen) är så pratig. Jag skyller på honom. Jag skriver ändå i första person och det gör att han berättar så mycket. Det blir mer beskrivningar än dialog. Och ibland en del "tell" istället för "show" (show, don't tell).
Jag inser dessutom att jag är lite rädd för att skriva dialog. Mer om det i ett annat blogginlägg.
Hursomhelst, kontentan är att jag, nu när jag är klar med första utkastet, kan ge mig på andra utkastet! Jättespännande och roligt!
Jag tänker mer dialog, mer fem sinnena och sådana slags intryck, mer handling och konflikt. Framför allt strama åt saker och ting, berätta det som är relevant. Så det är mycket som ska strykas eller skrivas om, och en hel del avsnitt som är rätt korta och tråkiga som de är nu, som behöver dramatiseras. Framför allt med dialog.
Jag ser sååå mycket fram emot detta arbete! Det ska bli jätteskoj! Önska mig lycka till! ;-)
Som förlag vill ha det, manuset, med 1½ radavstånd och motsvarande TNR teckenstorlek 12 (Jag har Baskerville Old Face, och är annars särdeles förtjust i Palatino Linotype), är jag uppe i 122 sidor. Det låter kanske inte mycket, men många ändringar och tillägg måste göras innan manuset är klart.
Hursomhelst, vad jag ville komma till var att jag satt där och funderade och insåg: "Jag är klar med första utkastet".
Visst, det är massor med hål, och små detaljer har oklarheter, men i det stora hela, så är den stora huvudhandlingen, om än suddigt utskriven, klar.
Första utkastet klart. Vilken glädje kände jag inte i den insikten!
Jag spaltade upp tre stycken punkter, som ska förändra manuset till det bättre (så att boken landar på runt 200 sidor istället, förhoppningsvis, om inte mer).
Såhär formulerade jag det:
"Det är en bra grundhistoria.
Men den behöver rejäl omskrivning.
1. Mycket mer dialog.
2. Mer dramatiserande -> konkreta händelser
3. Mindre av teoretiskt resonemang."
Avsnittet dialog kräver ett eget blogginlägg, om inte fler.
Men i korthet beror dessa tre punkter och dess innehåll på att Maximilian (huvudpersonen) är så pratig. Jag skyller på honom. Jag skriver ändå i första person och det gör att han berättar så mycket. Det blir mer beskrivningar än dialog. Och ibland en del "tell" istället för "show" (show, don't tell).
Jag inser dessutom att jag är lite rädd för att skriva dialog. Mer om det i ett annat blogginlägg.
Hursomhelst, kontentan är att jag, nu när jag är klar med första utkastet, kan ge mig på andra utkastet! Jättespännande och roligt!
Jag tänker mer dialog, mer fem sinnena och sådana slags intryck, mer handling och konflikt. Framför allt strama åt saker och ting, berätta det som är relevant. Så det är mycket som ska strykas eller skrivas om, och en hel del avsnitt som är rätt korta och tråkiga som de är nu, som behöver dramatiseras. Framför allt med dialog.
Jag ser sååå mycket fram emot detta arbete! Det ska bli jätteskoj! Önska mig lycka till! ;-)
måndag 7 december 2009
Det bästa med måndagar
Med måndag börjar ny vecka,
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.
Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Och med ny vecka,
kommer ny energi,
en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -
i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.
Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Och med ny vecka,
kommer ny energi,
en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -
i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)
onsdag 2 december 2009
Katinkas tankar om att förverkliga drömmar
- En dröm måste formuleras, då först blir den en plan som kan bli verklighet.
- Tiden är demokratisk, lika för alla. Välj vad du vill göra av den.
- Var nöjd om du gör en sak per dag för att komma närmare ditt mål. Gör i övrigt bara det du absolut måste och sådant du har lust med.
- Vårda din självkänsla lika väl som din kropp – välj bort umgänge och åtaganden som får dig att må dåligt.
- Det är dumt att begränsa sig. Den som säger att den inte kan, är ofta bara lite lat.
tisdag 1 december 2009
Pusslet växer
NaNoWriMo är över för i år. November är slut, National Novel Writing Month är över för den här gången. Jag får se fram emot nästa års NaNoWriMo istället.
I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.
Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.
Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.
Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.
(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)
I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.
Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.
Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.
Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.
(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)