Jag önskar alla mina läsare God Jul & Gott Nytt År!
Ha en jättebra jul och ett likaledes gott nyår!
Må ert nästa år bli ännu bättre än det förra!
Kramar från mig!
tisdag 23 december 2008
måndag 15 december 2008
Förra veckan - sammanfattning i ett inlägg
Förra veckan var inte bra alls skrivarmässigt. Med ett stort undantag i och för sig. Tänker man Tusenskönan var det ingen bra vecka, dock. Det blev några rader skrivna i onsdags i väntan på ett tåg. Annars ingenting. Jag har ännu inte renskrivit de få rader som jag skrev.
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
söndag 14 december 2008
Dagens tips! - How to Write a Novel in 100 Days or Less
Ett tips till alla er därute som vill skriva en roman, men inte kommer till skott, eller vill bli klara i snabbare takt än vad ni gnetar på i just nu, eller bara känner att ni vill ha råd eller tips eller uppmuntran - ett länktips: "How to Write a Novel in 100 Days or Less"
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Snöiga värld, vintriga stämning, mysiga mörker
Så mycket att göra, så lite tid... Det har sagts för, av andra. Antar att det är något alla upptäcker. Förr eller senare. Hursomhelst har det varit svårt att hitta tid för att skriva idag, men tio minuter hann jag med i alla fall. Det gick inte lika snabbt som det kan göra ibland med runt 60 ord i minuten. Den här gången blev det bara drygt 40, vilket fick mig att sluta på 452 ord. Igår blev det 528 ord. Men allting litet är bättre än ingenting. Och framåt går det i alla fall.
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
torsdag 4 december 2008
Medveten förstörelse av musa - how to destroy generative phase
Jag har hittat Plot Whisperer for Writers and Readers, någon som har ett fortsättningsprojekt på NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i form av National Plot Writing Month, eller NaPloWriMo, borde det väl bli förkortat. Eftersom jag inte är klar med min bok än, mitt NaNoWriMo-projekt, ska jag fortsätta att skriva... När jag är klar med hela första utkastet tänkte jag vända mig till nämnda sida och hitta tips. Så för min del kanske NaPloWriMo blir i januari snarare än i december. Men det må vara hänt. För mitt projekt kommer definitivt bli längre än 50 000 ord innan det är klart.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
onsdag 3 december 2008
Dagsskörd
Det blev 1006 ord skrivna på Tusenskönan idag. Sammanlagt är jag nu uppe i 41 482. I ordmätaren just nu skriver jag "av 50 000", men den summan är bara kvar från NaNoWriMo. Egentligen blir nog boken mycket längre än så, för den har just börjat. Jag har långtifrån 83% skrivna. Men jag kommer framåt varje dag nu! Det känns verkligen bra. Jag har flyt, även nu i de lite svårare partierna. Det är jag verkligen tacksam för!
tisdag 2 december 2008
Nostalgi hjälper, dimma stjälper
Igår blev det 1684 ord skrivna.
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
måndag 1 december 2008
Glad och peppad!
Med tanke på att jag började så sent på NaNo-projektet, först efter drygt en vecka, runt den nionde, gjorde jag riktigt bra ifrån mig, tycker jag. Jag landar på 37 365 ord (eller 37 469 enligt NaNos egen räknare), och det efter bara ett par riktigt produktiva skrivsessioner, mellan vilka jag inte skrev mycket alls. Speciellt inte på helgerna, då jag gjorde annat. Men jag är jätteglad trots att jag inte vann NaNoWriMo i år. Genom att ändå vara med uppnådde jag det syfte jag ville uppnå: att komma igång på (nya) Tusenskönan igen. Jag är uppe i över 37 000 ord. Dr Wickeds Write or Die räddade mig.
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)