Att skriva för barn

Äntligen har jag hittat den bok jag söker, och det mer av slump än något annat. Men det är väl som det brukar vara med sådana saker.

Jag gick på impuls in på fackavdelningen på biblioteket och tittade i Aef-hyllan, tog ett par böcker och gjorde kort visit vid en dator där jag hur det nu var hittade fram till uBt och boken Att skriva för barn (av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring).

Genast gick jag över till barnavdelningen istället och lånade boken.

Den handlar om att skriva för barn över huvud taget, inom alla områden, men där finns ett speciellt kapitel tillägnat ”att skriva skönlitterära texter för barn”. Perfekt för mig!

Nu ska jag bara ta mig tiden att läsa också! Jag hoppas det kan ge inspiration och puffa på mig till att återuppta arbetet med mina barnboksprojekt.

Find Your Hogwarts House: The Harry Potter Sorting Hat Personality Test

The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!

Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."

Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).

Take the most scientific Harry Potter
Quiz ever created.

Get Sorted Now!

Jag vill vara lycklig

Om förra inlägget verkade innehålla för många krav och för lite lek:

Jag behöver ett visst mått av kreativt skapande för att må bra, och jag måste schemalägga för att vara säker på att jag ger mig själv den tiden. Om jag inte får måla och skriva blir jag knäpp. Utan tid till kreativt skapande är jag inte lycklig.

Jag vill vara lycklig. Därför sätter jag upp ”kreativa krav”.

Så enkelt är det.

Kreativa krav

Jag har sänkt kraven, sänkt och sänkt och sänkt dem. Nu tycker jag mig ha nått något rimligt. En gång i tiden ville jag hinna med femtioelva saker på daglig basis. Det var länge sedan, några år sedan, då jag bodde på en helt annan planet.

Men fortfarande krävs det eftertanke och planering för att hitta till något som är genomförbart i praktiken. Jag tycker mig nått dit. Ändå blir jag rentav svettig – åtminstone inombords – när jag läser listan. Den är rubricerad ”Vill under en vecka”. Förutom hushållsarbete och sådana slags aktiviteter (ekonomikontroll osv.) och andra aktiviteter som jag gör en gång i veckan, innehåller listan en lång radda punkter under något som skulle kunna kallas kreativt hobbyarbete.

Första punkten är morgonsidor – alla morgnar (givetvis med motiverade undantag).

Andra punkten är konstnärsträffen som ska ske en gång per vecka (enligt Cameron utan undantag men det får hon tycka vad hon vill om, det blir alltid undantagsveckor).

Jag är dock skeptisk mot om jag verkligen behöver skriva alla dessa morgonsidor och om det leder någonvart. När jag nu ändå mer eller mindre gett upp Camerons kreativa kurs. Dels måste jag lämna tillbaka låneboken och kan inte låna om den fler gånger, och dels tycker jag mig ändå vara så kreativ just nu att jag inte behöver mer hjälp med det just nu. Konstnärsträffarna är dock bara roliga, om man har låga krav och bara ser det som kul grej där man göder sitt inre spralliga konstnärsbarn. Dessutom ger det god motivering till att köpa barnsliga saker som stickersalbum, glitterlim och pysselböcker för barn.

Tredje punkten är Art Journal (läs vidare här och här), och där har jag verkligen ett lågt krav. De flesta som för art journal eller dylikt tycks göra det varje dag – jag har här kravet en gång i veckan eller en sida i veckan (som jag kan jobba på fler dagar om jag har lust).

Så kommer vi till punkt fyra på den kreativa delen av min lista, och den innefattar mina barnboksprojekt. Ett sidoprojekt skulle man kunna kalla det, men med tanke på att en barnbok är hälften (om inte mer) bestående av bilder och bara hälften text (om ens det), är bilderna jätteviktiga. Bilderna utgör som sagt minst halva boken.

Även här är jag ”snäll”.

En bild i veckan ska jag hinna med. Den bilden kan jobbas på under bara någon dag eller under flera dagar, men tanken är att jag ska ha det som pågående projekt genom hela veckan. Steg ett – skissa, steg två – konturteckna och sudda bort blyertsen, steg tre – fylla i bakgrunder och så vidare med akvarell (eventuellt också akryl).

Punkt fem är enkel. Jag har formulerat det ”teckna/måla akryl/akvarell – varje dag måndag till torsdag kl. 19:00-20:00”. I slutet av arbetsveckan blir det alltså rimligtvis barnboksprojektet, men i början (måndag, tisdag) blir det utöver… (Här börjar det vända sig i mig – hinner jag verkligen det också?!)

Punkt sex är också på daglig basis, måndag till torsdag (precis som punkt fem). Var dag kl. 20-21 ska jag skriva på bokprojekt (valfritt vilket, bara jag skriver!). Där vore det lämpligt att börja med freewriting/flödesskrivning och få upp ångan och bli av med den inre kritikern för att sedan kunna skriva mer utan hinder.

Punkt sju är ett annat bildprojekt, illustrationer till en mellanstadiebok jag skrev med en kompis för några år sedan – vi kan kalla projektet FDSS. En bild i veckan tänkte jag där också – och det ska bli ett helgprojekt, något att jobba med lördag till söndag. Redan när jag skriver detta känner jag mig tveksam. MEN och det är ett men med versaler – det är en riktigt rolig bok och teckningarna (jag har redan några gamla skisser att utgå från och jobba vidare utifrån) kommer också att bli humoristiska så det vore jätteroligt att göra illustrationer. Det är en kapitelbok men eftersom målgruppen är mellanstadieåldern skulle de inte ha något emot i alla fall en illustration per kapitel. Om inte annat kan det bli en bra framsidesillustration av det hela.

Den sista punkten är åtta, och tack och lov, där tar mina kreativa krav slut, för den åttonde punkten är input. En promenad om dagen, minst trettio minuter lång. Egna kreativa erfarenheter tillsammans med Julia Cameron har övertygat mig om vikten av promenad för kreativt leverne.

Är det inte rimliga krav så säg! Övertyga mig – själv är jag skeptisk – för jag vill verkligen ro iland med saker och ting. Nå någonstans. Se framgång. Se resultat. Bli klar. Få saker gjorda. Allt sådant där. Och det innebär ju planering och genomförande, eller hur? Då måste man ställa (rimliga) krav och genomföra vad man tänkt sig. Vara duktig. Nu slutar jag innan jag kräks, haha. För jag har ju inte ens nämnt metalltrådsflätningen eller virkningen eller japanskan eller bloggandet på LiveJournal eller bloggandet här eller bloggandet på kreativ harmoni… eller… eller… eller…

Mer än några simtag

Kanske är det ett sätt att smita undan, kanske är det bara ett sätt att kringgå saker och ting, eller kanske det är ett sätt att få inspiration, fast bakvänt. Men jag gör något i alla fall – jag skriver. Även om det är på helt fel projekt. Fast samtidigt: det finns inga ”fel” projekt, väl?

Jag har ett huvudprojekt som pågått i 615 dagar i dag (enligt ”nuvarande tideräkning”) och är en snurrande, slingrande, undanhoppande, svårfångad sak. Tusenskönan alltså. Men det är undansmitandet jag nu sysslar med…

Vad pratar jag om? Jo, i dag har jag påbörjat ett nytt projekt.

Det började med ett påhittat namn, och fortsatte med ännu ett namn, som blev till ett par. Vad slags par det är vet jag egentligen inte. Bara att jag blivit mer och mer nyfiken på dessa två karaktärer som jag inte vet ett dyft om. De har funnits i bakhuvudet i någon eller några veckor nu. I dag blev det dags. Tack vare en promenad, som så många gånger förut, och tack vare att jag fortsatte med sådana där fysiska undanflyktssysslor. Dammsugning och bakning och matlagning.

När dessa sysslor var undanstökade hade jag en sak klar för mig. Jag skulle placera dessa två karaktärer, vi kan kalla dem L och F, i samma värld som Maximilian. Av flera skäl: dels är det lättare att skriva om ett samhälle jag redan känner (även om mycket är osäkert, mer och mer ju mer jag bökar i min trassliga Tusensköna), dels är det ett sätt att närma mig Maximilian från annat håll (även om det kommer att handla om andra karaktärer och vara en helt annan historia nu), dels behöver jag skriva – måste måste måste göra det, måste skriva på vadsomhelst för annars går jag under – och dels tror jag att jag lurar mig själv till att få inspiration på Tusenskönan om jag skriver om L och F. Bakvändlogik.

En ny kula känns dessutom mer inspirerande, mer spännande, mer utmanande. Eller nej, det sista tar jag tillbaka. Vad är mer utmanande än Tusenskönan?

Men jag blockerar mig där; jag krånglar till det; jag känner mig helt bakom flötet. Dessutom inser jag att jag behöver skriva mer, mer, mer, hela tiden för att utvecklas. Ständigt skriva. För jag är rädd för att stagnera också. Övning ger färdighet. Så jag har inte råd att låsa mig. Då är det bara att kasta sig över något annat. Nu kastar jag mig över L & F.

Dessutom kan jag trösta mig själv i mitt bakvända beteende genom att säga åt mig själv att jag ändå inte gett upp på Tusenskönan. Jag ligger bara lågt.

Därtill skriver jag faktiskt på Tusenskönan också. Både i går och i förrgår och dagen dessförinnan har jag skrivit. Till och med i dag, tänkte jag säga, men där fick jag tji, för det stämmer inte… Än. Någon mening ska jag väl lyckas klämma ur mig. Bara jag slappnar av. Slappnar av och dyker in i boken, som om jag dök ned i havet. (Jag vill inte drunkna! – Kanske är det därför jag är så försiktig och allting känns så långt bort, därför det inte går något bra?)

Jag kan dyka, jag är inte rädd, jag kan simma, jag är inte rädd, jag kan…

There's a little gadget has dropped off my typewriter

Som N sade till mig: snart blir jag också en inbiten loppisfantast. Det verkar sannerligen som om det går åt det hållet… Varje gång som vi är på loppis, nästan utan undantag, kommer jag hem med kassar och påsar med saker jag inte alls behöver. Men prylar som jag ändå verkligen, verkligen vill ha, åtminstone i loppisaffären. Nu i kväll var det senast det hände… Två loppmarknader, två butiker, och två tunga kassar med mig hem…

Böcker är ju bara så billiga på loppis! Eller vad sägs om två kronor för en pocket och tio kronor för en inbunden bok?

Influerad av Samas inlägg lade jag genast beslag på Jane Austens Pride and Prejudice när jag hittade den i den engelska hyllavdelningen. Jag har läst den förut, tror jag i alla fall… Eller var det bara Emma jag läste under litteraturvetenskapen (A-, B- & C-kurs i Litteraturvetenskap år 2002-2003)?

En gång i tiden gick jag arkeologikurs på Medborgarskolan och därmed slog jag fast att jag är intresserad av arkeologi (dock konkurrerar intresset med många andra som är mer högprioriterade). Därför kunde jag inte låta bli att bland konstböckerna välja ut en bok med titeln 40 000-årig modern konst av J.A. Mauduit, en bok som jag redan på omslaget kunde konstatera handlar om förhistorisk konst från jordens alla hörn, afrikansk såväl som skandinavisk.

Också efter Samas inlägg, dvs. med tanke på ”klassiker-som-måste-läsas”, samt efter att ha läst på Författarcoachens blogg om Virginia Woolf, kunde jag inte låta bli att köpa följande bok när jag väl hittat den: Din tillgivna Virginia – Virginia Woolfs liv i brev och bilder, urval och kommentarer av Frances Spalding.

Boken är inbunden, i väldigt fint skick, och dessutom hittade jag ett tidningsurklipp i boken som bokens förre ägare varit så vänlig att datera med blyerts till 16/3 -99. Artikelrubriken är ”Ett fyrtorn som magnet”, med underrubrik ”Ruth Halldén läser om Virginia Woolfs ’Mot fyren’”. Jag antar att artikeln är tagen ur Dagens nyheter men jag är inte helt säker. Detta med artikeln är ännu mer trevligt i och med att jag faktiskt har boken som artikeln handlar om – och på originalspråk dessutom (köpt på något annat loppis någon gång: To The Lighthouse).

Den sista boken jag köpte är från 1964: Idiomatic English Sentences with Swedish Equivalents by G. Kenneth Laylock and Martin S. Allwood. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig när jag hittade en såpass intressant språkbok, även om den är gammal… Det är förstår därifrån rubriken till det här inlägget kommer… (Det är en liten manick som trillat av min skrivmaskin. --- men är inte engelskan i rubriken lite knas, eller är det bara jag?)

Dessutom köpte jag en stor, mysig thailändsk pyjamas med drakar på för fyrtio kronor.

Det var den första loppisbutiken det. På den andra blev det två stora ölstånkor och en liten kanna vars murriga gröna färg jag bara inte kunde motstå! Massa shopping, men prisvärt i alla fall, kan jag trösta min plånbok med.

Åh, häpenheten, att med förväntan och stolthet beskåda den av egna händer sönderslagna muren!

Jag har slagit sönder muren! Nu ligger den, i småsten sönderslagen, vid mina fötter, för mig att med stort grin beskåda!

*harkel* Och så har jag återvänt till Maximilians storslagna språk. Åh, vämjelse! Nej, åh, underbare! Jag blev så till mig och glad när jag för någon vecka sedan läste Muminpappans memoarer. Det var pang på – en förkärlek för guldglänsande föremål och stora ord. En förkärlek för den egna figuren och en vilja starkare än något annat till att verkligen bli något. Sedan dess har det legat inom mig och grott, och nu har det exploderat!

Den sprängande kanonkulan består av drygt trehundra ord. Närmare bestämt 311 ord. Det är så finurligt fungerande i Word 2007 att man ser antalet ord nere i vänstra hörnet – hela, hela tiden! – tillsammans med antalet sidor. Så nu är jag igång igen med Maximilians historia, med Tusenskönan!

Dessutom har jag publicerat inte mindre än två blogginlägg på kreativ harmoni i dag – spring dit och läs om metalltrådsarbeten och akrylmålningar!

Kreativ harmoni

Något som jag också gjort de sista dagarna är surfat. Jag har nämligen skapat mig en ny blogg. En kreativitetsblogg, för annat än kreativt skrivande. Allt annat slags kreativt. Den nya bloggen heter kreativ harmoni, och ni kan hitta den här. Besök den gärna! Där förklarar jag också varför jag kände behovet av att skapa ännu en blogg...

Dinosaurier och magiska oliver

Hur har det gått med skrivandet den här veckan?

Jag satt just och funderade: vad har jag egentligen gjort den här veckan?

Mycket av den lediga tiden har ägnats till städning. När jag tog paus med datorstädningen tog jag itu med pappershögarna istället. De fyra tidsskriftssamlarna med massor av osorterade papper åkte fram på golvet tillsammans med åtta(!) pärmar, tre av dem nyinförskaffade för billigt pris. Jag är inte klar med papperssorterandet än, men nu tar jag en liten paus från det. Det är så tråkigt, men det känns tillfredsställande att slänga gammalt kursmaterial och tentor man gjorde för åtta år sedan och inte har tittat på sedan dess… Vårstädning skulle man kunna kalla det.

Annars har jag varit ute på konstnärsträffar (se tidigare inlägg). Lite pysselmaterial har det blivit, och en söt anteckningsbok som jag inte kunde låta bli att köpa, och jag har kategoriserat den för ”kreativt skrivande”, dvs. kommentarer och funderingar kring mitt kreativa skapande (dock med skrivande exkluderat eftersom jag har andra anteckningsböcker för det).

Jag var också ute på en lång cykeltur i vårvädret och mitt kreativa konstnärsbarn jublade och sjöng (och jag med)!

En hel del läsning i Julia Camerons böcker har det blivit, tillsammans med lite tevetittande och långa telefonsamtal. Kreativ input av olika slag med andra ord, och jag blir alltmer sugen på att återvända till Maximilian och Tusenskönan. Men jag måste få igång gamla hårddisken först, ursäktar jag mig med – för där finns en hel del, allt jag skrev mellan 26 januari och dagen då gamla datorn kraschade. Det är en dum ursäkt… Jag har dock skrivit. Och på sistone har det i morgonsidorna (se länk ovan) blivit en del redovisningar av nattliga drömmar. Bland annat har jag drömt om dinosaurier…

En gång skrev jag en novell om magiska oliver baserad på en dröm… Jag har även skrivit en hel del dikter baserade på nattens drömmar. Men dinosaurierna får mig genast att tänka på Jurassic Park och då låser jag mig, även om min dröm var långtifrån, långtifrån Jurassic Park.