Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst

Tisdagstrion hos Helena på Ugglan & Boken är denna vecka på det breda temat böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Här är tre, utan inbördes ordning, som jag hoppas läsa under hösten.

Den första boken är Children of Time av Adrian Tchaikovsky, första boken i en duologi, en science fiction med en spindelart i huvudfokus, men skrivet på udda, intelligent vis om jag förstår saken rätt. Det är en bok som rekommenderats på flera av booktubekanalerna som jag följer. Eftersom jag blev riktigt nyfiken köpte jag boken, först med tanken att läsa den under september men andra böcker har fått stå före. I oktober hoppas jag kunna läsa den. 

WHO WILL INHERIT THIS NEW EARTH?

The last remnants of the human race left a dying Earth, desperate to find a new home. Following their ancestors' star maps, they discovered the greatest treasure of a past age - a world terraformed and prepared for human life.

But all is not right in this new Eden. The planet is not waiting for them, pristine and unoccupied. New masters have turned it from a refuge into mankind's worst nightmare. Now two civilizations are on a collision course and must fight to survive. As the fate of humanity hangs in the balance, who are the true heirs of this new Earth?

Den andra är novellsamlingen Exhalation av Ted Chiang. Den finns även på svenska med titeln Utandning. Det är Chiangs andra novellsamling. Jag har läst hans första, Stories of Your Life and Others, som också finns på svenska under titeln Berättelser om ditt liv. Titelnovellen var den bästa och den som mest stannade kvar hos mig. Jag både tror och hoppas att jag kommer att gilla hans andra novellsamling.

”Universum började som en ofantlig inandning.”

Misstag i det förflutna, den fria viljans vara eller icke vara och möjligheten till en andra chans. I nio förunderliga, originella och provokativa noveller tar den amerikanske författaren Ted Chiang sig an några av mänsklighetens mest grundläggande frågeställningar. Utandning tar både vetenskap och berättande på största allvar och söker efter nya svar på frågan: Vad innebär det att vara människa?

Den tredje boken är Kindred av Octavia E. Butler. Den finns även på svenska under titeln Tidens länkar. Det är en tidsresa, en kvinna som räddar en man om och om igen och öden som flätas samman på oväntat vis.

Tidens länkar (org. Kindred) handlar om Dana, en ung afrikanamerikansk författare, som plötsligt finner sig själv förflyttas mellan sitt hem i Los Angeles, Kalifornien, 1976, och en bomullsplantage i Maryland innan inbördeskriget. Då Danas vistelser i det förflutna blir allt längre, blir den unga kvinnan allt mer intrasslad i plantagens gemenskap. Hon gör svåra val för att överleva slaveriet och för att säkra sitt återvändande till sin egen tid. 

Genom en modern svart kvinna, medveten om sitt arv i det samtida amerikanska samhället, utforskar Octavia E. Butler slaveriets dynamik och dilemma. Till skillnad från tidigare litteratur i genren ger hon sina karaktärer en unik historia och utveckling. Hon vänder på invanda föreställningar om kön och etnicitet, och hon problematise­rar och nyanserar den tidigare skrivna amerikanska historien. Genom sitt unika berättarperspektiv, där karaktärerna möts bortom tid och rum, lyfter hon fram det undertryckta trauma som slaveriet har skapat i det kollektiva amerikanska minnet. 

Tisdagstrion: pojkar, grabbar & män

Hos Ugglan & Boken denna vecka är tisdagstemat pojkar, grabbar och män.

Först ut i min trio är ungdomsromanen Pojkarna av Jessica Schiefauer, som handlar om tre flickor som genom att dricka nektarn av en mystisk blomma blir till pojkar i ett helt dygn efteråt. Förvecklingarna och romanen utvecklas utifrån det. Jag tyckte mycket om boken när jag läste 2011, samma år som boken publicerades första gången och även fick Augustpriset det året. Men jag har ännu inte sett filmatiseringen som kom 2016.

Andra boken är Boy: Tales of Childhood av Roald Dahl. Roald Dahl (1916–1990) är mest känd för sina barnböcker, till exempel Kalle och chokladfabriken och Matilda, men han har även skrivit många böcker för vuxna och ett par böcker som är självbiografiska. Den här boken finns även på svenska med titeln Mitt liv som pojk; jag har den på engelska. Den beskriver hans liv från det att han föddes till dess att han slutar skolan och får sitt första jobb. Han har även skrivit en annan självbiografisk bok, Soloflygning (i original: Going Solo) som fortsätter historien och handlar om hans liv från 1938 till 1941, då han var stridspilot. Soloflygning tror jag att jag läste någon gång innan jag började föra läsdagbok (det vill säga före 2003/2004) men jag tror faktiskt inte att jag läst Boy: Tales of Childhood än. Dags att göra det snart! Jag har den i pocket med framsidan/omslaget som visas ovan.

Tredje boken är The Wee Free Men av Terry Pratchett, även utgiven på svenska som Små blå män. Jag läste den på engelska 2008. Tiffanys lillebror kidnappas av den onda fedrottningen och den nioåriga Tiffany tar hjälp av några mystiska små blå män som bara hon kan se och ger sig i väg för att rädda sin bror. Boken utspelas i Discworld/Skivvärlden men är en spin-off-serie om Tiffany Aching (Ledbruten i den svenska översättningen), den första av fem böcker som handlar om henne. I fortsatta böcker växer hon upp och blir tränad till att bli häxa, vilket i mångt och mycket handlar om att tänka praktiskt och stå med båda fötterna på jorden. Hon tillhör tillsammans med de andra häxorna i Discworld mina favoritkaraktärer. Tiffany är ett riktigt bra exempel på en stark kvinnokaraktär i litteraturen. Vilket blir lite lustigt att nämna i just det här inlägget som skulle handla om pojkar och män …

Helt apropå läste jag mycket i min barndom och ungdom som just hade manliga huvudkaraktärer. Så mycket så att jag när jag började skriva själv även valde att skriva om huvudpersoner av det manliga könet. Jag har inte haft svårt att identifiera mig med en huvudkaraktär utifrån kön utan det handlar mer om personlighet och om hur bra författaren porträtterat och gestaltat personen i fråga. Särskilt på åttio- och nittiotalet tenderade fantasy och science fiction att oftast ha pojkar eller män som huvudpersoner. Och i slukaråldern gillade jag att läsa min pappas Bröderna Hardy-böcker och Fem-böcker där jag hellre identifierade mig med pojkflickan George än med den flickaktiga Anne.