Kapitelutdrag: I chimairans näste

Bilden lånad härifrån.

Dagens skrivpuff-övning är ordet genast och jag gick genast in i mitt DK-dokument (bok ett av tre) och sökte på ordet. Det visade sig att jag i nuläget har 18 genast i mitt 90 761 ord långa dokument.

Jag tänkte dela med mig av ett utdrag i vilket det finns ett genast, kapitel 6 som heter I chimairans näste. I kapitlet besöker huvudpersonen Imai tillsammans med sin moster en kvinna som heter Shyamala.

Fröken Shyamala kom tillbaka in i vardagsrummet med en bricka på vilken det stod tre fulla tekoppar med rött te och ett litet, rött glasfat med kakor. Det var den knapriga sortens kakor, de som inte smakade sött utan snarare lite salt. Imai tyckte bättre om sådana kakor. Söta bakverk var ofta för sliskiga – och dessutom onyttiga. 

Bilden lånad härifrån.

Bredvid kakfatet stod en liten staty av en sittande kvinna och mitt i statyn var ett hål i vilket en rökelsepinne satt.

Fröken Shyamala ställde ned fatet och Imai tog genast en kaka.

Hon rättade till kjolarna och gled ned på samma soffa som Imai.

”Varsågoda.” Hon tände rökelsen.

Imai vred skamset på sig. Han hade börjat för tidigt. Han svalde hastigt sin sista kakbit, men när han såg på fröken Shyamala log hon bara. Kattögonen glittrade glatt mot honom. Mitt i det glittrande glada fanns ett dunkelt blänk vars humör Imai inte kunde tolka. Han log försiktigt tillbaka.

När jag först skrev den här textbiten, det var flera år sedan nu, hade jag i åtanke ett rökelsekar som jag haft själv, format av lera till en rundsatt kvinna, men när jag googlade efter foton hittade jag många andra spännande varianter, så det kan hända att jag ändrar i texten. Vi får se.