torsdag 5 januari 2017

The Twelfth Day of Christmas

Nu har vi kommit fram till den sista av julens tolv dagar, och den tolfte versen i The Twelve Days of Christmas låter så här:

"On the twelfth day of Christmas,
my true love sent to me
Twelve drummers drumming,
(Eleven pipers piping,
Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree")


Temat för The Twelfth Day of Christmas blir därför trummor eller annat valfritt instrument.


Utmaningen anordnas av Ugglan & boken.

Trumslagarpojken kom jag att tänka på direkt. Det visar sig att det finns ett album av Jan Johansen, som heter Trumslagarens pojke, men det var inte vad jag tänkte på. Det finns en självbiografisk Trumslagarpojken av Anders Johansson, en bok jag aldrig tidigare hört talas om (nyutgiven från 2016, länk till Bokus).

Den Trumslagarpojken jag tänkte på var skönlitterär, och skriven av Leon Garfield. Utgiven i original 1970, i översättning 1985.

Leon Garfield var en författare som levde 1921 till 1996. Hans barnböcker översattes till svenska, men aldrig, såvitt jag vet, hans vuxenromaner och manuskript. Han var en av mina favoritförfattare som barn. Jag läste alla böcker jag kom åt på biblioteket, skrivna av honom. Mest var det historiska berättelser, gärna utspelade de sig på 1700-talet.

Nu är hans böcker mer svåråtkomliga i Sverige. De har gallrats ut från biblioteken. Jag har köpt utgallrade böcker för en-fem kronor, av rent nostalgiska skäl. Annars hittade jag till exempel bokomslaget till just Trumslagarpojken via google, från Tradera.

På engelska finns den i nytryck, från 2015 enligt Goodreads. Titeln är The Drummer Boy. Här går den att köpa hos Penguins.

Här är ett utdrag ur bokens början:

'As far as the eye can see, scarlet men are marching . . . A rich and splendid company, but none more so than the drummer boy.'

But a moment later, the sound of Charlie Samson's drum was swallowed in a wild thunder. The glorious scarlet troops had been ambushed. Men were dead and dying all around, and all the beauty was gone. All that was left was himself and his drum, and a few shady nightwalkers - cowards who came crawling from the ditches and knaves who scoured the dead for wealth . . .

På Goodreads hittar jag en recension där boken hyllas, och ytterligare ett citat ur boken, om jag inte missförstår:

The drummer boy – the drummer boy! In and among the trees he stalked, drumsticks lifting high with a haughtiness that could never last. He was all but at the end of his road. He longed for his life to finish here where it had begun. All he prayed was that he might undo what he’d done and leave the world without the stain of having lived on it.

Hon skriver vidare "The Drummer Boy has to be one of the weirdest book I've ever read. It’s marketed as a children book and because of that many adults will pass it, and it’s a shame."

Jag är benägen att hålla med. Det gäller inte bara Leon Garfields Trumslagarpojken, eller hans andra böcker, utan barnböcker över huvud taget. Många bortses helt av den vuxna publiken, eller ställs på barn- och ungdomsavdelningen i Sverige, när det är en vuxenbok ... Som Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane. Nu fick den ändå väldigt bra publicitet och nådde många vuxna, just för att det är Neil Gaiman, men andra stackars författare, som inte är lika populära men skriver fantastiska barnböcker ... Hur ska de göra sin röst hörd, kunna få eller själva göra marknadsföring som de förtjänar, eller hitta den vuxna publiken?

Synd att inte Leon Garfields böcker nyöversätts eller trycks på nytt med Sven Christer Swahns översättning. Historiska barnböcker finns det väl för få av? Eller kanske det bara är jag som inte riktigt hänger med ...

5 kommentarer: